1744 Harriet
| 1744 Harriet | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | Palomar–Leiden survey, T. Gehrels, CJ van Houten, I van Houten-Groeneveld |
| Upptäcktsplats | Palomarobservatoriet |
| Upptäcktsdatum | 24 september 1960 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | (1744) Harriet |
| Alternativnamn | 6557 P-L, 1949 GR, 1952 BB2, 1959 GE, 1959 JG[1] |
| Uppkallad efter | Harriet[2] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet |
| Omloppsbana[3] | |
| Epok: 21 januari 2022 | |
| Aphelium | 2,500 AU |
| Perihelium | 1,959 AU |
| Halv storaxel | 2,230 AU |
| Excentricitet | 0,1214979 |
| Siderisk omloppstid | 3,33 år |
| Medelomloppshastighet | 19,95 km/s |
| Medelanomali | 326,0° |
| Inklination | 4,407° |
| Longitud för uppstigande nod | 27,42° |
| Periheliumargument | 155,8° |
| Fysikaliska data[1] | |
| Diameter | 4,9 km |
| Albedo | 0,260 |
| Absolut magnitud (H) | 13,5[3] |
1744 Harriet eller 6557 P-L[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 24 september 1960 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomarobservatoriet. Den har fått sitt namn efter den amerikanske astronomen Paul Hergets fru.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 4 kilometer.
Referenser
- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 1744 Harriet” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=1744. Läst 16 mars 2018.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (1744) Harriet. Springer Berlin Heidelberg. sid. 138. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_1745. Läst 16 mars 2018
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
| |||||||||||