1741 Giclas

1741 Giclas
Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva.
Upptäckt[1]
UpptäckareIndiana Asteroid Program
UpptäcktsplatsGoethe Link Observatory
Upptäcktsdatum26 januari 1960
Beteckningar
MPC-beteckning(1741) Giclas
Alternativnamn1960 BC, 1953 UY, 1953 VH1, 1953 XN, 1963 YD[1]
Uppkallad efterHenry L. Giclas[3]
SmåplanetskategoriAsteroidbältet
Koronis-asteroid[2]
Omloppsbana[4]
Epok: 21 januari 2022
Aphelium3,080 AU
Perihelium2,691 AU
Halv storaxel2,886 AU
Excentricitet0,06755
Siderisk omloppstid4,9 år
Medelomloppshastighet17,53 km/s
Medelanomali341,0°
Inklination2,885°
Longitud för uppstigande nod55,35°
Periheliumargument337,4°
Fysikaliska data[1]
Diameter13,1 km
Synodisk rotationsperiod2,9 h
Albedo0,374
Absolut magnitud (H)11,58[4]

1741 Giclas eller 1960 BC[1] är en asteroid i huvudbältet, som upptäcktes 26 januari 1960 av Indiana Asteroid Program vid Indiana University Bloomington med Goethe Link Observatory. Asteroiden har fått sitt namn efter den amerikanske astronomen Henry L. Giclas.[3]

Asteroiden har en diameter på ungefär 13 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Koronis.[2]

Referenser

  1. ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser – 1741 Giclas” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=1741. Läst 18 januari 2018. 
  2. ^ [a b] ”AstDyS 1741 Giclas” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=1741. Läst 17 september 2020. 
  3. ^ [a b] ”Minor Planet Center 1741 Giclas” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=1741. Läst 18 januari 2018. 
  4. ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
Asteroider
← 1740 Paavo Nurmi | 1741 Giclas | 1742 Schaifers →
Solsystemet · Lista över småplaneter

Media som används på denna webbplats

001741-asteroid shape model (1741) Giclas.png
Författare/Upphovsman: Astronomical Institute of the Charles University: Josef Ďurech, Vojtěch Sidorin, Licens: CC BY 4.0
3D convex shape model of 1741 Giclas, computed using light curve inversion techniques.