1687 Glarona

1687 Glarona
Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva.
Upptäckt[1]
UpptäckarePaul Wild
UpptäcktsplatsObservatorium Zimmerwald
Upptäcktsdatum19 september 1965
Beteckningar
MPC-beteckning(1687) Glarona
Alternativnamn1965 SC, 1926 UA, 1931 RB1, 1942 PD, 1945 EA, 1948 QN, 1948 RD1, 1954 TB, 1954 UB2, 1959 PG, 1960 XD, 1965 UX, A909 UA, A915 XC[1]
Uppkallad efterGlarus[3]
SmåplanetskategoriAsteroidbältet
Themis-asteroid[2]
Omloppsbana[4]
Epok: 21 januari 2022
Aphelium3,698 AU
Perihelium2,631 AU
Halv storaxel3,165 AU
Excentricitet0,168623
Siderisk omloppstid5,63 år
Medelomloppshastighet16,74 km/s
Medelanomali342,5°
Inklination2,631°
Longitud för uppstigande nod93,47°
Periheliumargument316,9°
Fysikaliska data[1]
Diameter37,8 km
Synodisk rotationsperiod6,3 h
Albedo0,141
Absolut magnitud (H)10,72[4]

1687 Glarona eller 1965 SC[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 19 september 1965 av den Schweiziska astronomen Paul Wild vid Observatorium Zimmerwald. Den har fått sitt namn efter Glarus i Schweiz.[3]

Asteroiden har en diameter på ungefär 37 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Themis.[2]

Referenser

  1. ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 1687 Glarona” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=1687. Läst 5 februari 2018. 
  2. ^ [a b] ”AstDyS 1687 Glarona” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=1687. Läst 13 oktober 2020. 
  3. ^ [a b] ”Minor Planet Center 1687 Glarona” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=1687. Läst 5 februari 2018. 
  4. ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
Asteroider
← 1686 De Sitter | 1687 Glarona | 1688 Wilkens →
Solsystemet · Lista över småplaneter

Media som används på denna webbplats

001687-asteroid shape model (1687) Glarona.png
Författare/Upphovsman: Astronomical Institute of the Charles University: Josef Ďurech, Vojtěch Sidorin, Licens: CC BY 4.0
3D convex shape model of 1687 Glarona, computed using light curve inversion techniques.