163 Erigone
163 Erigone | |
Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva. | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | J. Perrotin |
Upptäcktsplats | Toulouse |
Upptäcktsdatum | 26 april 1876 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | 163 Erigone |
Alternativnamn | 1957 OT, A892 RA |
Uppkallad efter | Erigone och Erigone |
Småplanetskategori | Asteroidbältet Erigone-asteroid[2] |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 14 mars 2012 | |
Aphelium | 2,81870712 AU 421 672 583 km |
Perihelium | 1,9149392 AU 286 470 830 km |
Halv storaxel | 2,36682316 AU 354 071 705 km |
Excentricitet | 0,1909243 |
Siderisk omloppstid | 1 329,98622 d (3,64 år) |
Medelomloppshastighet | 19,367 km/s |
Medelanomali | 206,87354° |
Inklination | 4,81354° |
Longitud för uppstigande nod | 160,1995° |
Periheliumargument | 298,3552° |
Fysikaliska data | |
Diameter | 72,63[3] km |
Synodisk rotationsperiod | 16,136[3] h |
Albedo | 0,0546[3] geometriskt |
Spektraltyp | C[3] |
Absolut magnitud (H) | 9,47 |
163 Erigone eller 1957 OT är en asteroid upptäckt 26 april 1876 av den franske astronomen Henri Joseph Anastase Perrotin i Toulouse. Asteroiden har fått sitt namn efter någon av de två som bär namnet Erigone i grekisk mytologi.[4]
Den tillhör och har namngivit asteroidgruppen Erigone.[2]
Referenser
- ^ "Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)–(5000)", IAU, Minor Planet Center. Läst 22 februari 2009
- ^ [a b] ”AstDyS 163 Erigone” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=163. Läst 23 september 2020.
- ^ [a b c d e] ”JPL Small-Body Database Browser on Erigone” (på engelska). NASA, JPL. Arkiverad från originalet den 27 februari 2012. https://www.webcitation.org/65lAHbMMA?url=https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=163. Läst 27 februari 2012.
- ^ Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 27. ISBN 3-540-00238-3. https://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA27&dq=163+Erigone&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=163%20Erigone&f=false. Läst 1 maj 2015
Externa länkar
- Diagram över omloppsbanan för 163 Erigone från NASA Jet Propulsion Laboratory (JPL)
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Astronomical Institute of the Charles University: Josef Ďurech, Vojtěch Sidorin, Licens: CC BY 4.0
3D convex shape model of 163 Erigone, computed using light curve inversion techniques.