163. jaktflygdivisionen

163. jaktflygdivisionen
(Petter Gul)
Information
Officiellt namn163. jaktflygdivisionen
Datum1944–2000
LandSverige
FörsvarsgrenFlygvapnet
TypJaktdivision
RollJaktflyg
Del avUpplands flygflottilj
StorlekFlygdivision
HögkvarterÄrna flygplats
FörläggningsortUppsala
SmeknamnPetter Gul
ValspråkÖstra Aros
Tjänstetecken
Sköldemärken
Flygplan
JaktflygplanJ 22, J 26, J 29A, J 35A/B/F, JA 37

163. jaktflygdivisionen även känd som Petter Gul var en jaktflygdivision inom svenska flygvapnet som verkade i olika former åren 1944–2000. Divisionen var baserad på Ärna flygplats nordväst om Uppsala.[1][2]

Historik

Petter Gul var 3. divisionen vid Upplands flygflottilj (F 16), eller 163. jaktflygdivisionen inom Flygvapnet, och bildades i Uppsala troligtvis den 1 maj 1944. Dess första chef var Kapten Tomas Stålhandske.[3] Divisionens trotjänare var J 35 Draken, vilken var operativ vid divisionen åren 1963–1986. I februari 1986 landade major Jan-Olov Persson flottiljens första Jaktviggen på Ärna, där flygplanet "Petter 59" eskorterades av två J 35 Draken.[4] År 1986 blev 163. jaktflygdivisionen flottiljens första division att bli operativ med JA 37-systemet. Den 29 juni 1990 mottog divisionen flygplansindivid 37449, vilket var det sista tillverkade flygplanet i Viggen-serien. Den 1 september 2000 upplöstes divisionen, och de kvarvarande delarna uppgick i 162. jaktflygdivisionen (Petter Blå).[5]

Materiel vid förbandet

Jaktflyg

Förbandschefer

Divisionschefer vid 163. jaktflygdivisionen (Petter Gul) åren 1944–2000.

Anropssignal, beteckning och förläggningsort

Anropssignal
Petter Gul1944-05-012000-08-31
Beteckningar
163. jaktflygdivisionen1944-05-012000-08-31
Förläggningsorter och baser
Ärna flygplats (F)1944-05-012000-08-31

Se även

Referenser

Anmärkningar

  1. ^ Hans egentliga namn var Karl-Erik Nilsson.[6]

Noter

  1. ^ Braunstein (2005), s. 103
  2. ^ Regefalk (1993), s. 33
  3. ^ Regefalk (1993), s. 79
  4. ^ ”Flygvapennytt 2003-3”. fht.nu. http://fht.nu/bilder/Flygvapnet/Flygvapennytt/fv_nytt_3_2003_jaktviggen_har_lamnat_uppsala.pdf. Läst 8 september 2018. 
  5. ^ Stridsberg (2003), s. 148
  6. ^ Nilsson, K-E i Vem är Vem?: Skåne, Halland, Blekinge (andra upplagan, 1966)

Tryckta källor

  • Braunstein, Christian (2005). Svenska Flygvapnets förband och skolor under 1900-talet. Christina von Arbin. ISBN 91-971584-8-8 
  • Regefalk, Egon (1993). Vingar över Uppland: Ett halvsekel med Ärnaflyget: F 16 1943-1993. Västerås: Upplands flygflottilj. ISBN 91-630-1597-8 
  • Stridsberg, Sven (2003). Viggen. Malmö: Frank Stenvalls förlag. Libris 9450285. ISBN 91-7266-161-5 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Roundel of Sweden – Low Visibility.svg
Svenska flygvapnets nationalitetsrundel (även kallat sköldemärke), med symbolen Tre Kronor.
Roundel of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: slady, Licens: CC BY-SA 3.0
Svenska flygvapnets nationalitetsrundel (även kallat sköldemärke), med symbolen Tre Kronor.
Hemvarnet vapen bra.svg
Författare/Upphovsman: Koyos
, Licens: CC BY-SA 3.0
See about CoA blazoning: [Expand]
Flag of Europe.svg
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.

The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.

It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.