15 Eunomia

15 Eunomia Astronomisk symbol för 15 Eunomia
Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva.
Upptäckt[1]
UpptäckareA. de Gasparis
UpptäcktsplatsNeapel
Upptäcktsdatum29 juli 1851
Beteckningar
MPC-beteckning15 Eunomia
Uppkallad efterEunomia[3]
SmåplanetskategoriAsteroidbältet
Eunomia-asteroid[2]
Omloppsbana[4]
Epok: 27 augusti 2011
Aphelium3,14274907 AU
470 148 568 km
Perihelium2,1453941 AU
320 946 390 km
Halv storaxel2,644071571 AU
395 547 477 km
Excentricitet0,1886021
Siderisk omloppstid1 570,392588 d (4,30 år)
Medelomloppshastighet18,314 km/s
Medelanomali2,1397°
Inklination11,73526°
Longitud för uppstigande nod293,2197°
Periheliumargument97,67313°
Fysikaliska data
Dimensioner330×245×205[5] km
255,33[4] km
Massa2,53±0,54×1019[6]kg
3,14±0,10×1019[7]kg
Medeldensitet3,7[7] g/cm³
Siderisk rotationsperiod6,0827[8] h
Polekliptisk latitud355°[8]
Polekliptisk longitud-65°[8]
Albedo0,2094[4] geometriskt
Yttemperatur
Medel: ~166
Max: 260
SpektraltypS[8][4]
Skenbar magnitud7,9-11,24
Absolut magnitud (H)5,28

15 Eunomia är en stor asteroid. 15 Eunomia var den 15:e asteroiden man upptäckte. Den upptäcktes av den italienska astronomen Annibale de Gasparis i Neapel den 29 juli, 1851 som blev den fjärde asteroiden han upptäckt. Eunomia namngavs efter en mindre gudinna inom den grekiska mytologin.[9]

Eunomia är den största asteroiden i Eunomiagruppen.[2]

Fysiska egenskaper

Likt andra medlemmar i gruppen så består ytan troligen av silkiater och lite nickel-järn och är ganska ljus. Kalciumrika pyroxener och olivin tillsammans med nickel-järn metall har man upptäckt på Eunomia's yta. Spektroskopiska studier visar att Eunomia har regioner med skiftande sammansättning. En stor region är dominerad av olivin, medan på den ena hemisfären har en basaltisk sammansättning. Denna sammansättning tyder på att himlakroppen under solsystemets början kan ha haft ett magnetiskt inre.

Alla dessa olika sammansättningar återfinns på alla asteroider i Eunomiagruppen. Intressant att nämna är att de små kropparna i gruppen har mer pyroxen på ytan, och innehåller mycket få metalliska (M-typ) asteroider

Måne ?

Undersökningar av ljuskurvor 1985 tolkades som att man funnit en måne till Eunomia.[10] Senare observationer med rymdteleskopet Hubble utesluter inte att Eunomia kan vara en dubbelasteroid men att det också går att tolka resultaten som att Eunomia har en oregelbunden form.[5]

Eunomia i fiktionen

Ett kapitel i Boris Strugatskys roman Space Apprentice (1962) utspelar sig på asteroiden. En vetenskaplig station borrar i asteroiden för avancerade experiment.

Referenser

  1. ^ "Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)–(5000)", IAU, Minor Planet Center. 13 februari 2009
  2. ^ [a b] ”AstDyS 15 Eunomia” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=15. Läst 19 augusti 2020. 
  3. ^ Dictionary of Minor Planet Names, sjätte utgåvan, Springer Science+Business Media, s. 14, ISBN 978-3-642-29717-5.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser on Eunomia” (på engelska). NASA, JPL. Arkiverad från originalet den 15 september 2011. https://www.webcitation.org/61i6zmsJs?url=https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=15. Läst 15 september 2011. 
  5. ^ [a b] P. Tanga; D. Hestroffer; A. Cellino; M. Lattanzi; D. Di Martino and V. Zappala (2003). ”Asteroid observations with the Hubble Space Telescope FGS II Duplicity search and size measurement for 6 asteroids.” (PDF). Astronomy & Asstrophsics. sid. 401, 733-741. doi:10.1051/0004-6361:20030032. Arkiverad från originalet den 4 juli 2007. https://web.archive.org/web/20070704152946/http://www.aanda.org/index.php?option=article&access=standard&Itemid=129&url=%2Farticles%2Faa%2Fpdf%2F2003%2F14%2Faa3023.pdf. 
  6. ^ G. Michalak (2001). ”Determination of asteroid masses II. (6) Hebe), (10) Hygiea, (15) Eunomia, (88) Thisbe, (444) Gyptis, (511) Davida, (704) Interamnia” (PDF). Astronomy & Astrophysics. sid. 374, 703-711. doi:10.1051/0004-6361:20010731. https://www.aanda.org/articles/aa/pdf/2001/29/aa10228.pdf. 
  7. ^ [a b] Yu. Chernetenko; O. Kochetova och V. Shor. ”Masses and densities of minor planets”. Arkiverad från originalet den 25 maj 2011. https://www.webcitation.org/5ywHgN5wF?url=http://www.ipa.nw.ru/PAGE/DEPFUND/LSBSS/engmasses.htm. Läst 5 oktober 2008. 
  8. ^ [a b c d] M. Kaasalainen; J. Torppa and J. Piironen (2002). ”Models of Twenty Asteroids from Photometric Data” (PDF). Icarus. sid. 159, 369-395. doi:10.1006/icar.2002.6907. Arkiverad från originalet den 16 februari 2008. https://web.archive.org/web/20080216072340/http://www.rni.helsinki.fi/~mjk/IcarPIII.pdf. Läst 13 september 2008. 
  9. ^ Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 14. ISBN 3-540-00238-3. https://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA14&dq=15+Eunomia&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=15%20Eunomia&f=false. Läst 27 april 2015 
  10. ^ ”Other Reports of Asteroid/TNO Companions”. http://www.johnstonsarchive.net/astro/asteroidmoonsq.html. Läst 13 september 2008. 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Eunomia symbol (bold).svg
Författare/Upphovsman: Kwamikagami, Licens: CC BY-SA 4.0
1.333-px line weight for headers
15Eunomia (Lightcurve Inversion).png
Författare/Upphovsman: Astronomical Institute of the Charles University: Josef Ďurech, Vojtěch Sidorin, Licens: CC BY 4.0
A three-dimensional model of 15 Eunomia that was computed using light curve inversion techniques.