157 Dejanira
157 Dejanira | |
Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva. | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | A. Borrelly |
Upptäcktsplats | Marseille |
Upptäcktsdatum | 1 december 1875 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (157) Dejanira |
Alternativnamn | 1978 TS1, A904 VB |
Uppkallad efter | Deianeira[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 3,090 AU |
Perihelium | 2,071 AU |
Halv storaxel | 2,580 AU |
Excentricitet | 0,1975784 |
Siderisk omloppstid | 4,15 år |
Medelomloppshastighet | 18,54 km/s |
Medelanomali | 67,33° |
Inklination | 12,16° |
Longitud för uppstigande nod | 62,04° |
Periheliumargument | 46,42° |
Fysikaliska data | |
Synodisk rotationsperiod | 15,819[4] h |
Absolut magnitud (H) | 11,27[3] |
157 Dejanira eller 1978 TS1 är en asteroid upptäckt 1 december 1875 av den franske astronomen Alphonse Borrelly vid Marseille-observatoriet. Asteroiden har fått sitt namn efter Deianeira inom grekisk mytologi.[5]
Referenser
- ^ "Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)–(5000)", IAU, Minor Planet Center. Läst 16 februari 2009
- ^ Dictionary of Minor Planet Names, sjätte utgåvan, Springer Science+Business Media, s. 27, ISBN 978-3-642-29717-5.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
- ^ ”JPL Small-Body Database Browser on Dejanira” (på engelska). NASA, JPL. Arkiverad från originalet den 7 mars 2012. https://www.webcitation.org/65z6zFyy5?url=https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=157. Läst 7 mars 2012.
- ^ Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 27. ISBN 3-540-00238-3. https://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA27&dq=157+Dejanira&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=157%20Dejanira&f=false. Läst 1 maj 2015
Externa länkar
- Diagram över omloppsbanan för 157 Dejanira från NASA Jet Propulsion Laboratory (JPL)
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Astronomical Institute of the Charles University: Josef Ďurech, Vojtěch Sidorin, Licens: CC BY 4.0
A three-dimensional model of 157 Dejanira that was computed using light curve inversion techniques.