1568 Aisleen
1568 Aisleen | |
Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva. | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | E. L. Johnson |
Upptäcktsplats | Johannesburg |
Upptäcktsdatum | 21 augusti 1946 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (1568) Aisleen |
Alternativnamn | 1946 QB[1] |
Uppkallad efter | Aisleen Johnson[3] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet Phocaea-asteroid[2] |
Omloppsbana[4] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 2,951 AU |
Perihelium | 1,753 AU |
Halv storaxel | 2,352 AU |
Excentricitet | 0,2547502 |
Siderisk omloppstid | 3,61 år |
Medelomloppshastighet | 19,42 km/s |
Medelanomali | 298,9° |
Inklination | 24,87° |
Longitud för uppstigande nod | 146,1° |
Periheliumargument | 229,1° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 12,4 km |
Synodisk rotationsperiod | 6,6 h |
Albedo | 0,165 |
Absolut magnitud (H) | 11,79[4] |
1568 Aisleen eller 1946 QB[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 21 augusti 1946 av den sydafrikanske astronomen E. L. Johnson i Johannesburg. Den har fått sitt namn efter upptäckarens fru, Aisleen Johnson.[3]
Asteroiden har en diameter på ungefär 12 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Phocaea.[2]
Referenser
- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 1568 Aisleen” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=1568. Läst 3 oktober 2017.
- ^ [a b] ”AstDyS 1568 Aisleen” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=1568. Läst 23 augusti 2020.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (1568) Aisleen. Springer Berlin Heidelberg. sid. 124. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_1569. Läst 3 oktober 2017
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Astronomical Institute of the Charles University: Josef Ďurech, Vojtěch Sidorin, Licens: CC BY 4.0
A three-dimensional model of 1568 Aisleen that was computed using light curve inversion techniques.