155 Scylla
155 Scylla | |
Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva. | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | J. Palisa |
Upptäcktsplats | Pula |
Upptäcktsdatum | 8 november 1875 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (155) Scylla |
Alternativnamn | 1930 UN, 1930 XS, 1934 RU, 1939 TK, 1941 HL, 1950 FL, 1950 FN, A907 TJ |
Uppkallad efter | Skylla[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 14 mars 2012 | |
Aphelium | 3,52 AU 527 000 000 km |
Perihelium | 1,989 AU 297 500 000 km |
Halv storaxel | 2,755 AU 412 000 000 km |
Excentricitet | 0,278 |
Siderisk omloppstid | 1 670 d (4,57 år) |
Medelomloppshastighet | 17,955 km/s |
Medelanomali | 248,7° |
Inklination | 11,39° |
Longitud för uppstigande nod | 41° |
Periheliumargument | 46° |
Fysikaliska data | |
Diameter | ~39,9[3] km |
Synodisk rotationsperiod | 7,958[3] h |
Albedo | 0,0309[3] geometriskt |
Spektraltyp | XFC |
Absolut magnitud (H) | 11,39 |
155 Scylla eller 1930 UN är en asteroid upptäckt 8 november 1875 av den österrikiske astronomen Johann Palisa i Pula, Kroatien. Asteroiden har fått sitt namn efter Skylla inom grekisk mytologi.[4]
Två veckor efter att Johann Palisa hade upptäckt asteroiden försvann den och kunde inte återfinnas på 95 år. 1970 kopplade Conrad Bardwell samman observationen från 1875 med andra observationer från 1930-, 40- och 50-talen och satte ihop en efemerid för Scylla efter detta. Med denna efemerid som grund kunde Paul Wild återupptäcka asteroiden mycket nära de positioner som Bardwell förutsagt.[5]
Referenser
- ^ "Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)–(5000)", IAU, Minor Planet Center. Läst 14 februari 2009
- ^ Dictionary of Minor Planet Names, sjätte utgåvan, Springer Science+Business Media, s. 27, ISBN 978-3-642-29717-5.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser on Scylla” (på engelska). NASA, JPL. Arkiverad från originalet den 6 mars 2012. https://www.webcitation.org/65y0jjSuw?url=https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=155. Läst 6 mars 2012.
- ^ Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 27. ISBN 3-540-00238-3. https://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA27&dq=155+Scylla&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=155%20Scylla&f=false. Läst 1 maj 2015
- ^ Hodgson, Richard G.. ”155 Scylla, 279 Thule, 944 Hidalgo, and 1620 Geographos: Four Challenges for Observation”. The Minor Planet Bulletin. sid. Volume 4, p.7. http://adsabs.harvard.edu/abs/1976MPBu....4....7H.
Externa länkar
- Diagram över omloppsbanan för 155 Scylla från NASA Jet Propulsion Laboratory (JPL)
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Astronomical Institute of the Charles University: Josef Ďurech, Vojtěch Sidorin, Licens: CC BY 4.0
3D convex shape model of 155 Scylla, computed using light curve inversion techniques.