154 Bertha
- För andra betydelser, se Bertha (olika betydelser).
154 Bertha | |
Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva. | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | P. M. Henry |
Upptäcktsplats | Paris |
Upptäcktsdatum | 4 november 1875 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | 154 Bertha |
Uppkallad efter | Berthe Martin-Flammarion[2] |
Småplanetskategori | Yttre Asteroidbältet |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 14 mars 2012 | |
Aphelium | 3,45 AU 517 000 000 km |
Perihelium | 2,952 AU 442 000 000 km |
Halv storaxel | 3,2 AU 479 000 000 km |
Excentricitet | 0,0785 |
Siderisk omloppstid | 2 094 d (5,73 år) |
Medelomloppshastighet | 16,633 km/s |
Medelanomali | 212,5° |
Inklination | 21,03° |
Longitud för uppstigande nod | 36,9° |
Periheliumargument | 156,5° |
Fysikaliska data | |
Diameter | 184,93[3] km |
Albedo | 0,0480[3] geometriskt |
Spektraltyp | C[3] |
Absolut magnitud (H) | 7,58 |
154 Bertha är en asteroid upptäckt 4 november 1875 av astronomen Prosper Henry i Paris. Asteroiden har troligen fått sitt namn efter Berthe Martin-Flammarion, syster till astronomen Camille Flammarion.[2]
Referenser
- ^ "Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)–(5000)", IAU, Minor Planet Center. Läst 13 februari 2009
- ^ [a b] Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 27. ISBN 3-540-00238-3. https://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA27&dq=154+Bertha&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=154%20Bertha&f=false. Läst 1 maj 2015
- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser on Bertha” (på engelska). NASA, JPL. Arkiverad från originalet den 6 mars 2012. https://www.webcitation.org/65y0gFIod?url=https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=154. Läst 6 mars 2012.
Externa länkar
- Diagram över omloppsbanan för 154 Bertha från NASA Jet Propulsion Laboratory (JPL)
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Astronomical Institute of the Charles University: Josef Ďurech, Vojtěch Sidorin, Licens: CC BY 4.0
3D convex shape model of 154 Bertha, computed using light curve inversion techniques.