153 Hilda
| 153 Hilda | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | J. Palisa |
| Upptäcktsplats | Pula |
| Upptäcktsdatum | 2 november 1875 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | (153) Hilda |
| Alternativnamn | 1935 GD |
| Uppkallad efter | Hilda |
| Småplanetskategori | Hilda-asteroid[2] |
| Omloppsbana[3] | |
| Epok: 14 mars 2012 | |
| Aphelium | 4,52 AU 676 000 000 km |
| Perihelium | 3,42 AU 512 000 000 km |
| Halv storaxel | 3,97 AU 594 000 000 km |
| Excentricitet | 0,1383 |
| Siderisk omloppstid | 2 891 d (7,92 år) |
| Medelomloppshastighet | 14,930 km/s |
| Medelanomali | 212,3° |
| Inklination | 7,83° |
| Longitud för uppstigande nod | 228,2° |
| Periheliumargument | 38,9° |
| Fysikaliska data | |
| Diameter | 170,63[3] km |
| Synodisk rotationsperiod | 5,95 h[3] |
| Albedo | 0,0618[3] geometriskt |
| Spektraltyp | P[3][4] |
| Absolut magnitud (H) | 7,48 |
153 Hilda eller 1935 GD är en asteroid upptäckt 2 november 1875 av den österrikiske astronomen Johann Palisa i Pula, Kroatien. Asteroiden har fått sitt namn efter en dotter till den böhmiske astronomen Theodor von Oppolzer.[5]
Asteroiden är relativt stor i det yttre av asteroidbältet. 153 Hilda har gett namn åt Hilda-asteroiderna som har sina omloppsbanor i 2:3 medelbanresonans med Jupiter.[2] Vid en integration av omloppsbanan under en period av 2600 år visar det sig att omloppsbanan varierar något med tiden, men att den förblir i området och stannar kvar i samma banresonans. Excentriciteten varierar mellan 0,10-0,25 på 2600 år. Resultatet är generaliserbart till flertalet Hilda-asteroider.[6] Senare gjorda integrationer visar att omloppsbanan är stabil under miljontals år.[4]
Asteroiden har en väldigt mörk yta då den består av karbonater.
Ockultationer av en stjärna observerades 31 december 2002 i Japan och 12 september 2008 från Australien.[7]
Ljuskurvorna har låg amplitud vilket antyder att asteroiden beskriver en sfär.
Referenser
- ^ "Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)–(5000)", IAU, Minor Planet Center. Läst 9 februari 2009
- ^ [a b] ”AstDyS 153 Hilda” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=153. Läst 19 augusti 2020.
- ^ [a b c d e] ”JPL Small-Body Database Browser on Hilda” (på engelska). NASA, JPL. Arkiverad från originalet den 6 mars 2012. https://www.webcitation.org/65y0afndS?url=https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=153. Läst 6 mars 2012.
- ^ [a b] C. -I. Lagerkvist, M. di Martino, C. Blanco, M. Dahlgren, A. Erikson, J. F. Lahulla, M. Lazzarin, K. Lumme, S. Pohjolainen and D. Riccioli (dec 1995). ”Physical studies of asteroids XXX: the asteroid 153 Hilda”. Earth, Moon, and Planets. sid. Volume 71, Number 3, pp 189-194. doi:. https://link.springer.com/article/10.1007%2FBF00612956.
- ^ Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 27. ISBN 3-540-00238-3. https://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA27&dq=153+Hilda&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=153%20Hilda&f=false. Läst 1 maj 2015
- ^ Schubart, J (1968). ”Long-Period Effects in the Motion of Hilda-Type Planets”. Astron. J.. sid. 73, 99-103. http://articles.adsabs.harvard.edu//full/1968AJ.....73...99S/0000099.000.html.
- ^ ”OCCULTATION BY (153) HILDA - 2008 Sep 12”. Arkiverad från originalet den 2 maj 2013. https://archive.is/20130502180222/http://occsec.wellington.net.nz/planet/2008/updates/080912_153_13103_u.htm. Läst 8 oktober 2008.
Externa länkar
- Diagram över omloppsbanan för 153 Hilda från NASA Jet Propulsion Laboratory (JPL)
| |||||||||||
Media som används på denna webbplats
(c) I, Kevin Heider, CC BY-SA 3.0
5 minute exposure of asteroid 153 Hilda with a 24" telescope. 153 Hilda is apparent magnitude 14.2 in this image taken at 2009-12-16 02:45 UT. Hilda is 170km in diameter and in a 2:3 resonance with Jupiter.