14 Sagittarii
| 14 Sagittarii | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Skytten |
| Rektascension | 18t 14m 15,89989s[1] |
| Deklination | -21° 42′ 47,3919″[1] |
| Skenbar magnitud () | +5,491[2] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | K2 III[3] |
| B–V | 1,528 ± 0,001[4] |
| Variabeltyp | Misstänkt variabel stjärna |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | -58,9 ± 2,8[4] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: -16,27[1] mas/år Dek.: -23,49[1] mas/år |
| Parallax () | 7,20 ± 0,41[1] |
| Avstånd | 450 ± 30 lå (139 ± 8 pc) |
| Absolut magnitud () | -0,21[4] |
| Detaljer | |
| Radie | 22,04[5] R☉ |
| Luminositet | 317,37[4] L☉ |
| Temperatur | 3 940[2] K |
| Metallicitet | -0,26[2]dex |
| Andra beteckningar | |
| BD-21 4916, GSC 06276-03094, HD 167036, HIC 89369, HIP 89369, HR 6816, IRAS 18112-2143, IRC -20451, 2MASS J18141591-2142474, NSV 10393, PPM 268095, RAFGL 2092, SAO 186509, TYC 6276-3094-1, Gaia DR2 4090795790766565632 [6] | |
14 Sagittarii, som är stjärnans Flamsteed-beteckning, är en ensam stjärna,[7] belägen i den västra delen av stjärnbilden Skytten. Den har en skenbar magnitud på 5,49[2] och är svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 7,2[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 450 ljusår (ca 139 parsek) från solen. Den rör sig närmare solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca -59 km/s[4] och bör uppnå perihelion om cirka två miljoner år och då komma så nära som 136,1 ljusår (41,74 parsek).[4]
Egenskaper
14 Sagittarii är en orange till röd jättestjärna av spektralklass K2 III.[3] Den har en radie som är ca 22[5] solradier och utsänder från dess fotosfär ca 317[4] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur av ca 3 900[2] K.
14 Sagittarii är en misstänkt variabel stjärna, eventuellt en mikrovariabel, med en amplitud på mindre än 0,03 magnituder.[4]
Se även
- Variabla stjärnor
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 14 Sagittarii, 12 februari 2020.
Noter
- ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F. (2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752, Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357.
- ^ [a b c d e] Soubiran, C.; et al. (June 2010), "The PASTEL catalogue of stellar parameters", Astronomy and Astrophysics, 515: A111, arXiv:1004.1069, Bibcode:2010A&A...515A.111S, doi:10.1051/0004-6361/201014247.
- ^ [a b] Houk, Nancy; Smith-Moore, M. (1978), Michigan catalogue of two-dimensional spectral types for the HD stars, 4, Ann Arbor: Dept. of Astronomy, University of Michigan, Bibcode:1988mcts.book.....H.
- ^ [a b c d e f g h] Anderson, E.; Francis, Ch. (2012), "XHIP: An extended hipparcos compilation", Astronomy Letters, 38 (5): 331, arXiv:1108.4971, Bibcode:2012AstL...38..331A, doi:10.1134/S1063773712050015.
- ^ [a b] https://www.universeguide.com/star/14sagittarii. Hämtad 2020-02-12.
- ^ 14 Sgr". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2018-03-15.
- ^ Eggleton, P. P.; Tokovinin, A. A. (September 2008), "A catalogue of multiplicity among bright stellar systems", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 389 (2): 869–879, arXiv:0806.2878, Bibcode:2008MNRAS.389..869E, doi:10.1111/j.1365-2966.2008.13596.x.
Externa länkar
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Sagittarius chart
