14 Irene
- För andra betydelser, se Irene (olika betydelser).
14 Irene  | |
.png) Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva. | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | J. R. Hind |
| Upptäcktsplats | London |
| Upptäcktsdatum | 19 maj 1851 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | 14 Irene |
| Alternativnamn | 1952 TM, A906 QC, A913 EA |
| Uppkallad efter | Eirene[2] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet |
| Omloppsbana[3] | |
| Epok: 27 augusti 2011 | |
| Aphelium | 3,018484326 AU 451 558 828 km |
| Perihelium | 2,1606536 AU 323 229 170 km |
| Halv storaxel | 2,58956895 AU 387 394 001 km |
| Excentricitet | 0,165632 |
| Siderisk omloppstid | 1 522,087591 d (4,17 år) |
| Medelomloppshastighet | 18,496 km/s |
| Medelanomali | 221,96587° |
| Inklination | 9,10848° |
| Longitud för uppstigande nod | 86,20604° |
| Periheliumargument | 97,35245° |
| Månar | 0 |
| Fysikaliska data | |
| Diameter | 152[3] km |
| Massa | 8,2 × 1018 kg[4] |
| Medeldensitet | 2? g/cm³ |
| Synodisk rotationsperiod | 15,06[3] h |
| Albedo | 0,159[3] geometriskt |
| Yttemperatur | Medel: ~170 |
| Spektraltyp | S[3] |
| Skenbar magnitud | 8,84-12,25 |
| Absolut magnitud (H) | 6,30 |
14 Irene (också betecknad som A906 QC, A913 EA och 1952 TM) är en stor asteroid. 14 Irene var den 14:de asteroiden som upptäcktes och den upptäcktes av den brittiske astronomen John Russell Hind den 19 maj 1851 i London. Detta var den fjärde asteroiden som han upptäckte. Irene är uppkallad efter Eirene, fredens gudinna i den grekiska mytologin.[5]
Man har observerat ockultationer av stjärnor minst 4 gånger.
De första upptäckta asteroiderna fick inte bara ett namn utan också en symbol. Symbolen för Irene skulle komma att vara en duva med en olivkvist. Men symbolen kom aldrig att komma till användning och ritades aldrig.[6]
Man har sökt efter en måne men inte funnit någon som är större än cirka 40 km i diameter inom ett avstånd av upp till 6 000 km från Irene.[7]
Referenser
- ^ "Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)–(5000)", IAU, Minor Planet Center. Läst 12 februari 2009
- ^ Dictionary of Minor Planet Names, sjätte utgåvan, Springer Science+Business Media, s. 14, ISBN 978-3-642-29717-5.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e] ”JPL Small-Body Database Browser on Irene” (på engelska). NASA, JPL. Arkiverad från originalet den 14 september 2011. https://www.webcitation.org/61h2O8iLf?url=https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=14. Läst 14 september 2011.
- ^ Jim Baer (22 mars 2008). ”Recent Asteroid Mass Determinations”. Personal Website. Arkiverad från originalet den 8 juli 2013. https://www.webcitation.org/6HxBzMsli?url=http://home.earthlink.net/~jimbaer1/astmass.txt. Läst 27 november 2008.
- ^ Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 14. ISBN 3-540-00238-3. https://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA14&dq=14+Irene&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=14%20Irene&f=false. Läst 27 april 2015
- ^ James L. Hilton. ”When did the asteroids become minor planets?”. Arkiverad från originalet den 21 september 2007. https://web.archive.org/web/20070921162818/http://aa.usno.navy.mil/faq/docs/minorplanets.php. Läst 13 september 2008.
- ^ Roberts, L. C., Jr., McAlister, H. A., Hartkopf, W. I., & Franz, O. G. (nov 1995). ”A Speckle Interferometric Survey for Asteroid Duplicity”. Astronomical Journal v.110, p.2463. http://articles.adsabs.harvard.edu//full/1995AJ....110.2463R/0002463.000.html.
Externa länkar
- Diagram över omloppsbanan för 14 Irene från NASA Jet Propulsion Laboratory (JPL)
| |||||||||||
Media som används på denna webbplats
.svg)
Författare/Upphovsman: Kwamikagami, Licens: CC BY-SA 4.0
1.333-px line weight for headers
Författare/Upphovsman: Astronomical Institute of the Charles University: Josef Ďurech, Vojtěch Sidorin, Licens: CC BY 4.0
A three-dimensional model of 14 Irene that was computed using light curve inversion techniques.