13 Egeria

För andra betydelser, se Egeria (olika betydelser).
13 Egeria Astronomisk symbol för 13 Egeria
Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva.
Upptäckt[1]
UpptäckareA. de Gasparis
UpptäcktsplatsNeapel
Upptäcktsdatum2 november 1850
Beteckningar
MPC-beteckning13 Egeria
Uppkallad efterEgeria[2]
SmåplanetskategoriAsteroidbältet
Omloppsbana[3]
Epok: 27 augusti 2011
Aphelium2,79653676 AU
418 355 945 km
Perihelium2,3566227 AU
352 545 740 km
Halv storaxel2,576579745 AU
385 450 844 km
Excentricitet0,0853678
Siderisk omloppstid1 510,649842 d (4,14 år)
Medelomloppshastighet18,537 km/s
Medelanomali240,8693°
Inklination16,54559°
Longitud för uppstigande nod43,2701°
Periheliumargument80,1464°
Fysikaliska data
Diameter207,64[3] km
Massa9,4×1018 kg
Medeldensitet2 g/cm³
Ytgravitation (ekvatorn)0,0580 m/s²
Flykthastighet0,1098 km/s
Siderisk rotationsperiod7,045[3] h
Albedo0,0825[3] geometriskt
Yttemperatur
Medel: ~174
SpektraltypG[3][4]
Skenbar magnitud9,1[5] (vid upptäckt)
Absolut magnitud (H)6,74

13 Egeria är en stor asteroid. 13 Egeria var den 13:e asteroiden som upptäcktes och den upptäcktes av den italienska astronomen Annibale de Gasparis den 2 november, 1850.[5] Detta var den tredje asteroiden som Gasparis upptäckte. Egeria namngavs efter en mindre romersk gudinna. Det var Urbain Le Verrier som namngav asteroiden.[6]

Egeria ockulterade en stjärna den 8 januari, 1992, då man upptäckte att asteroiden nästan är cirkulär (217×196 km).

Egerias bana.

Referenser

  1. ^ "Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)–(5000)", IAU, Minor Planet Center. Läst 11 februari 2009
  2. ^ Dictionary of Minor Planet Names, sjätte utgåvan, Springer Science+Business Media, s. 14, ISBN 978-3-642-29717-5.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b c d e] ”JPL Small-Body Database Browser on Egeria” (på engelska). NASA, JPL. Arkiverad från originalet den 14 september 2011. https://www.webcitation.org/61gZgGvHf?url=https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=13. Läst 14 september 2011. 
  4. ^ Cruikshank, Dale P.; Geballe, Thomas R.; Owen, Tobias C.; Dalle Ore, Cristina M.; Roush, Ted L.; Brown, Robert H.; Lewis, John H.. ”Search for the 3.4-µm C-H spectral bands on low-albedo asteroids” (PDF). Arkiverad från originalet den 25 juli 2008. https://web.archive.org/web/20080725075932/http://icarus.cornell.edu/information/Manuscript_Template.pdf. Läst 13 september 2008. 
  5. ^ [a b] B. A. Gould (1850). ”New planet (13) Egeria”. Astronomical Journal. sid. vol. 1, iss. 20, p. 158-158. doi:10.1086/100108. http://adsabs.harvard.edu/abs/1850AJ......1..158G. 
  6. ^ Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 14. ISBN 3-540-00238-3. https://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA14&dq=13+Egeria&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=13%20Egeria&f=false. Läst 27 april 2015 

Externa länkar

Asteroider
← 12 Victoria | 13 Egeria | 14 Irene →
Solsystemet · Lista över småplaneter

Media som används på denna webbplats

13 Egeria orbit on 01 Jan 2009.png
13 Egeria orbit, and his position on 01 Jan 2009 (NASA Orbit Viewer applet)
13Egeria (Lightcurve Inversion).png
Författare/Upphovsman: Astronomical Institute of the Charles University: Josef Ďurech, Vojtěch Sidorin, Licens: CC BY 4.0
A three-dimensional model of 13 Egeria that was computed using light curve inversion techniques.
Egeria symbol (bold).svg
Författare/Upphovsman: Kwamikagami, Licens: CC BY-SA 4.0
1.333-px line weight for headers