12 Camelopardalis
12 Camelopardalis | |
Observationsdata Epok: J2000.0 | |
---|---|
Stjärnbild | Giraffen |
Rektascension | 05t 06m 12,13609s[1] |
Deklination | +59° 01′ 16,8261″[1] |
Skenbar magnitud () | +6,08[2] |
Stjärntyp | |
Spektraltyp | K0 IIIe[3] |
B–V | 1,112 ± 0,009[4], |
Variabeltyp | Eruptiv variabel av RS Canum Venaticorum-typ (RS)[5] |
Astrometri | |
Radialhastighet () | -1,92± 0,27[2] km/s |
Egenrörelse (µ) | RA: -2,264[1] mas/år Dek.: -26,949[1] mas/år |
Parallax () | 4,6513 ± 0,0706[1] |
Avstånd | 700 ± 10 lå (215 ± 3 pc) |
Absolut magnitud () | -0,332[6] |
Detaljer | |
Massa | 1,1[7] M☉ |
Radie | 23,08+0,75-1,34[1] R☉ |
Luminositet | 212 ± 4[1] L☉ |
Temperatur | 4 646[8] K |
Andra beteckningar | |
12 Cam, BM Cam, BD+58°805, HD 32357, HIP 23743, HR 1623, SAO 25003, CCDM 05062+5900, WDS J05061+5858B [9] |
12 Camelopardalis, som är stjärnans Flamsteed-beteckning, är en dubbelstjärna i den sydvästra delen av stjärnbilden Giraffen och med variabelbeteckningen BM Camelopardalis. Den har en skenbar magnitud på ca 6,08[2] och är mycket svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 4,7[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 700 ljusår (ca 215 parsek) från solen. Den rör sig närmare solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca -2 km/s.[6]
Egenskaper
Abt et al. (1969) fastställde att stjärnan var en ensidig spektroskopisk dubbelstjärna och beräknade en omloppsbana med en period av 80,17 dygn och en excentricitet av 0,35.[10] Men vad som verkade vara en elliptisk effekt med en period av 79,93 ± 0,05 dygn upptäcktes, vilken var inkonsekvent med den beräknade banan, och bristen på modulering av amplituden passade inte med den stora excentriciteten i omloppsbanan. Hall et al. (1995) gjorde ytterligare mätningar, fann en omloppsperiod på 80,9 dagar och en excentricitet som statistiskt inte kan skiljas från noll.[7]
Primärstjärnan 12 Camelopardalis A är en orange till röd jättestjärna av spektralklass K0 IIIe,[3] som visar starka emissionslinjer.[10] Den har en massa som är ca 1,1[7] gånger solens massa, en radie som är ca 23[1] gånger större än solens och utsänder ca 212[1] gånger mera energi än solen från dess fotosfär vid en effektiv temperatur på ca 4 600 K.[1]
Den bildar en dubbelstjärna med 11 Camelopardalis, som ligger på 3 bågminuters avstånd.
12 Camelopardalis är en eruptiv variabel av RS Canum Venaticorum-typ (RS) av magnitud +6,18 och med variationer i en amplitud av 0,14[5] och med en period på 82,9 dygn.[11] Stjärnan roterar troligen synkront med dess omloppsperiod.[7] Dess magnetiska aktivitet har två överlappande cykler på 14,8 och 8,5 år, med aktiviteten fördelad på två breddgrader.[12] 12 Camelopardalis avger röntgenstrålning och är betecknad som röntgenkälla 1H 0501 + 592. [13]
Se även
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 12 Camelopardalis, 18 december 2019.
Noter
- ^ [a b c d e f g h i j k] Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (August 2018). "Gaia Data Release 2: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 616. A1. arXiv:1804.09365. Bibcode:2018A&A...616A...1G. doi:10.1051/0004-6361/201833051. Gaia DR2 record for this source at VizieR.
- ^ [a b c] Anderson, E.; Francis, Ch. (2012), "XHIP: An extended hipparcos compilation", Astronomy Letters, 38 (5): 331, arXiv:1108.4971, Bibcode:2012AstL...38..331A, doi:10.1134/S1063773712050015.
- ^ [a b] Keenan, Philip C.; McNeil, Raymond C. (1989), "The Perkins catalog of revised MK types for the cooler stars", Astrophysical Journal Supplement Series, 71: 245, Bibcode:1989ApJS...71..245K, doi:10.1086/191373.
- ^ van Leeuwen (2007). ”Hipparcos, the New Reduction” (på engelska). http://vizier.u-strasbg.fr/viz-bin/VizieR-5?-out.add=.&-source=I/311/hip2&HIP=23743. Läst 19 augusti 2016.
- ^ [a b] ”BM Cam” (på engelska). The International Variable Star Index. AAVSO – American Association of Variable Star Observers. https://www.aavso.org/vsx/index.php?view=detail.top&oid=4623. Läst 19 augusti 2016.
- ^ [a b] Böhm-Vitense, Erika; et al. (December 2000), "Ultraviolet Emission Lines in BA and Non-BA Giants", The Astrophysical Journal, 545 (2): 992–999, Bibcode:2000ApJ...545..992B, doi:10.1086/317850.
- ^ [a b c d] Hall, D. S.; et al. (March 1995), "A spectroscopic and photometric study of 12 BM Camelopardalis", Astronomical Journal, 109 (3): 1277–1288, Bibcode:1995AJ....109.1277H, doi:10.1086/117360.
- ^ https://www.universeguide.com/star/bmcamelopardalis. Hämtad 2019-12-18.
- ^ "12 Cam". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2019-04-15.
- ^ [a b] Abt, Helmut A.; et al. (August 1969), "12 Cam., Calcium emission in giant binaries.", Astrophysical Journal, 157: 717, Bibcode:1969ApJ...157..717A, doi:10.1086/150108.
- ^ Samus, N. N.; et al. (2017), "General Catalogue of Variable Stars", Astronomy Reports, 5.1, 61 (1): 80–88, Bibcode:2017ARep...61...80S.
- ^ Zboril, M.; Messina, S. (April 2009), "Magnetic activity on 12 Cam and 29 Dra from long-term photometry", Astronomische Nachrichten, 330 (4): 377, Bibcode:2009AN....330..377Z, doi:10.1002/asna.200811190.
- ^ Wood, K. S.; Meekins, J. F.; Yentis, D. J.; Smathers, H. W.; McNutt, D. P.; Bleach, R. D. (Dec 1984), "The HEAO A-1 X-ray source catalog", Astrophysical Journal Supplement Series, 56 (12): 507–649, Bibcode:1984ApJS...56..507W, doi:10.1086/190992.
Externa länkar
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Camelopardalis chart
Författare/Upphovsman: David Ritter, Licens: CC BY-SA 4.0
12 Camelopardalis in optical light