129 Antigone
| 129 Antigone | |
.png) Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva. | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | C. H. F. Peters |
| Upptäcktsplats | Clinton |
| Upptäcktsdatum | 5 februari 1873 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | 129 Antigone |
| Alternativnamn | A878 CA, A907 BA |
| Uppkallad efter | Antigone[2] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet |
| Omloppsbana[3] | |
| Epok: 14 mars 2012 | |
| Aphelium | 3,48105725 AU 520 758 753 km |
| Perihelium | 2,2659421 AU 338 980 110 km |
| Halv storaxel | 2,87349967 AU 429 869 433 km |
| Excentricitet | 0,2114347 |
| Siderisk omloppstid | 1 779,16061 d (4,87 år) |
| Medelomloppshastighet | 17,574 km/s |
| Medelanomali | 135,17887° |
| Inklination | 12,20177° |
| Longitud för uppstigande nod | 136,28396° |
| Periheliumargument | 109,0918° |
| Månar | 1? |
| Fysikaliska data | |
| Diameter | 113[3] km |
| Massa | 2,0×1018 kg |
| Medeldensitet | ? |
| Siderisk rotationsperiod | 4,9572[3][4] h |
| Albedo | 0,164[3] geometriskt |
| Yttemperatur | Medel: ~164 |
| Spektraltyp | M |
| Absolut magnitud (H) | 7,07 |
129 Antigone eller A878 CA är en asteroid upptäckt 5 februari 1873 av astronomen Christian Heinrich Friedrich Peters i Clinton, New York. Asteroiden har fått sitt namn efter Antigone inom grekisk mytologi.[5]
Ockultationer har observerats flera gånger.[6][7]
Måne?
Utifrån ljuskurvestudier finns det misstankar om att 129 Antigone har en måne.[8] Inga särskilda data om denna måne finns dock framtagna.
Referenser
- ^ "Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)–(5000)", IAU, Minor Planet Center. Läst 12 januari 2009
- ^ Dictionary of Minor Planet Names, sjätte utgåvan, Springer Science+Business Media, s. 25, ISBN 978-3-642-29717-5.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser on Antigone” (på engelska). NASA, JPL. Arkiverad från originalet den 26 januari 2012. https://www.webcitation.org/64yiOpEvj?url=https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=129. Läst 26 januari 2012.
- ^ ”Photoelectric photometry of the minor planets 41 Daphne and 129 Antigone”. Astronomy and Astrophysics. April 1977. sid. vol. 56, no. 1-2, p. 7-11.. http://adsabs.harvard.edu/abs/1977A&A....56....7S.
- ^ Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 25. ISBN 3-540-00238-3. https://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA25&dq=129+Antigone&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=129%20Antigone&f=false. Läst 1 maj 2015
- ^ ”(129) Antigone / 2UCAC 37711463 event on 2009 Feb 07, 15:43 UT”. http://www.occultations.org.nz/planet/2009/updates/090207_129_19884_u.htm. Läst 12 januari 2009.
- ^ ”(129) Antigone / TYC 1379-00821-1 event on 2009 Jan 26, 23:39 UT”. Arkiverad från originalet den 31 december 2008. https://web.archive.org/web/20081231223304/http://www.asteroidoccultation.com/2009_01/0126_129_17202.htm. Läst 12 januari 2009.
- ^ ”Other Reports of Asteroid/TNO Companions”. http://www.johnstonsarchive.net/astro/asteroidmoonsq.html. Läst 12 januari 2009.
Externa länkar
- Diagram över omloppsbanan för 129 Antigone från NASA Jet Propulsion Laboratory (JPL)
| |||||||||||
Media som används på denna webbplats
129Antigone (Lightcurve Inversion).png
Författare/Upphovsman: Astronomical Institute of the Charles University: Josef Ďurech, Vojtěch Sidorin, Licens: CC BY 4.0
A three-dimensional model of 129 Antigone that was computed using light curve inversion techniques.
Författare/Upphovsman: Astronomical Institute of the Charles University: Josef Ďurech, Vojtěch Sidorin, Licens: CC BY 4.0
A three-dimensional model of 129 Antigone that was computed using light curve inversion techniques.