129 Antigone

129 Antigone
Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva.
Upptäckt[1]
UpptäckareC. H. F. Peters
UpptäcktsplatsClinton
Upptäcktsdatum5 februari 1873
Beteckningar
MPC-beteckning129 Antigone
AlternativnamnA878 CA, A907 BA
Uppkallad efterAntigone[2]
SmåplanetskategoriAsteroidbältet
Omloppsbana[3]
Epok: 14 mars 2012
Aphelium3,48105725 AU
520 758 753 km
Perihelium2,2659421 AU
338 980 110 km
Halv storaxel2,87349967 AU
429 869 433 km
Excentricitet0,2114347
Siderisk omloppstid1 779,16061 d (4,87 år)
Medelomloppshastighet17,574 km/s
Medelanomali135,17887°
Inklination12,20177°
Longitud för uppstigande nod136,28396°
Periheliumargument109,0918°
Månar1?
Fysikaliska data
Diameter113[3] km
Massa2,0×1018 kg
Medeldensitet?
Siderisk rotationsperiod4,9572[3][4] h
Albedo0,164[3] geometriskt
Yttemperatur
Medel: ~164
SpektraltypM
Absolut magnitud (H)7,07

129 Antigone eller A878 CA är en asteroid upptäckt 5 februari 1873 av astronomen Christian Heinrich Friedrich Peters i Clinton, New York. Asteroiden har fått sitt namn efter Antigone inom grekisk mytologi.[5]

Ockultationer har observerats flera gånger.[6][7]

Måne?

Utifrån ljuskurvestudier finns det misstankar om att 129 Antigone har en måne.[8] Inga särskilda data om denna måne finns dock framtagna.

Referenser

  1. ^ "Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)–(5000)", IAU, Minor Planet Center. Läst 12 januari 2009
  2. ^ Dictionary of Minor Planet Names, sjätte utgåvan, Springer Science+Business Media, s. 25, ISBN 978-3-642-29717-5.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser on Antigone” (på engelska). NASA, JPL. Arkiverad från originalet den 26 januari 2012. https://www.webcitation.org/64yiOpEvj?url=https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=129. Läst 26 januari 2012. 
  4. ^ ”Photoelectric photometry of the minor planets 41 Daphne and 129 Antigone”. Astronomy and Astrophysics. April 1977. sid. vol. 56, no. 1-2, p. 7-11.. http://adsabs.harvard.edu/abs/1977A&A....56....7S. 
  5. ^ Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 25. ISBN 3-540-00238-3. https://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA25&dq=129+Antigone&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=129%20Antigone&f=false. Läst 1 maj 2015 
  6. ^ ”(129) Antigone / 2UCAC 37711463 event on 2009 Feb 07, 15:43 UT”. http://www.occultations.org.nz/planet/2009/updates/090207_129_19884_u.htm. Läst 12 januari 2009. 
  7. ^ ”(129) Antigone / TYC 1379-00821-1 event on 2009 Jan 26, 23:39 UT”. Arkiverad från originalet den 31 december 2008. https://web.archive.org/web/20081231223304/http://www.asteroidoccultation.com/2009_01/0126_129_17202.htm. Läst 12 januari 2009. 
  8. ^ ”Other Reports of Asteroid/TNO Companions”. http://www.johnstonsarchive.net/astro/asteroidmoonsq.html. Läst 12 januari 2009. 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

129Antigone (Lightcurve Inversion).png
Författare/Upphovsman: Astronomical Institute of the Charles University: Josef Ďurech, Vojtěch Sidorin, Licens: CC BY 4.0
A three-dimensional model of 129 Antigone that was computed using light curve inversion techniques.