12625 Koopman
12625 Koopman | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Palomar–Leiden survey, T. Gehrels, CJ van Houten, I van Houten-Groeneveld |
Upptäcktsplats | Palomarobservatoriet |
Upptäcktsdatum | 17 oktober 1960 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (12625) Koopman |
Alternativnamn | 9578 P-L, 1993 SD14, 1984 BS1, 1982 UV11, 1982 SH10[1] |
Uppkallad efter | Elisabetha Hevelius[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
Omloppsbana[1] | |
Epok: 25 februari 2023 | |
Aphelium | 3,4322 AU |
Perihelium | 2,7995 AU |
Halv storaxel | 3,1159 AU |
Excentricitet | 0,1015 |
Siderisk omloppstid | 2008,9 d (5,50 år) |
Medelanomali | 56,199° |
Inklination | 5,894° |
Longitud för uppstigande nod | 2,430° |
Periheliumargument | 83,084° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 13,76 km |
Synodisk rotationsperiod | 12,98 h |
Albedo | 0,097 |
Absolut magnitud (H) | 13,05 |
12625 Koopman eller 9578 P-L[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 17 oktober 1960 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomarobservatoriet. Den är uppkallad efter astronomen Elisabetha Hevelius.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 14 kilometer.
Se även
Referenser
- ^ [a b c d e] ”JPL Small-Body Database Browser 12625 Koopman” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=12625. Läst 9 januari 2023.
- ^ [a b] ”Minor Planet Center 12625 Koopman” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=12625. Läst 9 januari 2023.
|