12150 De Ruyter
| 12150 De Ruyter | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | Palomar–Leiden survey, T. Gehrels, CJ van Houten, I van Houten-Groeneveld |
| Upptäcktsplats | Palomarobservatoriet |
| Upptäcktsdatum | 25 mars 1971 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | (12150) De Ruyter |
| Alternativnamn | 1051 T-1, 1997 EC48, 1989 SY7, 1984 WB5, 1979 WF2, 1963 TF1[1] |
| Uppkallad efter | Michiel de Ruyter[3] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet Eos-asteroid[2] |
| Omloppsbana[1] | |
| Epok: 9 augusti 2022 | |
| Aphelium | 3,1601 AU |
| Perihelium | 2,8273 AU |
| Halv storaxel | 2,9937 AU |
| Excentricitet | 0,0555 |
| Siderisk omloppstid | 1891,9 d (5,17 år) |
| Medelanomali | 0,974° |
| Inklination | 10,514° |
| Longitud för uppstigande nod | 356,883° |
| Periheliumargument | 149,503° |
| Fysikaliska data[1] | |
| Absolut magnitud (H) | 12,56 |
| Hitta fler artiklar om astronomi med | |
12150 De Ruyter eller 1051 T-1[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 25 mars 1971 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomarobservatoriet. Den är uppkallad efter den holländske amiralen Michiel de Ruyter.[3]
Den tillhör asteroidgruppen Eos.[2]
Referenser
- ^ [a b c d e] ”JPL Small-Body Database Browser 12150 De Ruyter” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=12150. Läst 21 augusti 2022.
- ^ [a b] ”AstDyS 12150 De Ruyter” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=12150. Läst 27 augusti 2022.
- ^ [a b] ”Minor Planet Center 12150 De Ruyter” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=12150. Läst 21 augusti 2022.
| |||||||||||