11433 Gemmafrisius
11433 Gemmafrisius | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Palomar–Leiden survey, T. Gehrels, CJ van Houten, I van Houten-Groeneveld |
Upptäcktsplats | Palomarobservatoriet |
Upptäcktsdatum | 16 oktober 1977 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (11433) Gemmafrisius |
Alternativnamn | 3474 T-3, 1953 FB1[1] |
Uppkallad efter | Gemma Frisius[3] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet Nysa-asteroid[2] |
Omloppsbana[4] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 2,804 AU |
Perihelium | 2,038 AU |
Halv storaxel | 2,421 AU |
Excentricitet | 0,1580949 |
Siderisk omloppstid | 3,77 år |
Medelomloppshastighet | 19,14 km/s |
Medelanomali | 90,59° |
Inklination | 3,211° |
Longitud för uppstigande nod | 59,63° |
Periheliumargument | 142,1° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 3,4 km |
Albedo | 0,185 |
Absolut magnitud (H) | 14,55[4] |
Hitta fler artiklar om astronomi med |
11433 Gemmafrisius eller 3474 T-3[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 16 oktober 1977 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomarobservatoriet. Den är uppkallad efter läkaren, astronomen och matematikern Gemma Frisius.[3]
Asteroiden har en diameter på ungefär 3 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Nysa.[2]
Referenser
- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 11433 Gemmafrisius” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=11433. Läst 27 december 2021.
- ^ [a b] ”AstDyS 11433 Gemmafrisius” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=11433. Läst 27 december 2021.
- ^ [a b] ”Minor Planet Center 11433 Gemmafrisius” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=11433. Läst 27 december 2021.
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|