110 Lydia

110 Lydia
Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva.
Upptäckt[1]
UpptäckareA. Borrelly
UpptäcktsplatsMarseille
Upptäcktsdatum19 april 1870
Beteckningar
MPC-beteckning(110) Lydia
Alternativnamn1972 YS1,
A899 VA
Uppkallad efterLydien[3]
SmåplanetskategoriAsteroidbältet
Padua-asteroid[2]
Omloppsbana[4]
Epok: 14 mars 2012
Aphelium2,94488929 AU
440 549 167 km
Perihelium2,5191472 AU
376 859 060 km
Halv storaxel2,73201826 AU
408 704 114 km
Excentricitet0,0779171
Siderisk omloppstid1 649,39177 d (4,52 år)
Medelomloppshastighet18,003 km/s
Medelanomali359,6464°
Inklination5,97339°
Longitud för uppstigande nod56,9678°
Periheliumargument283,1703°
Fysikaliska data
Diameter86,09[4] km
Massa6,7×1017 kg
Siderisk rotationsperiod10,927[4][5] h
Albedo0,1808[4] geometriskt
Yttemperatur
Medel: ~168
SpektraltypM[4]
Absolut magnitud (H)7,80

110 Lydia eller 1972 YS1 är en asteroid upptäckt 19 april 1870 av den franske astronomen Alphonse Borrelly vid Marseille-observatoriet. Asteroiden har fått sitt namn efter nationen och området Lydien i mindre Asien.[6]

Den tillhör asteroidgruppen Padua.[2]

Referenser

  1. ^ "Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)–(5000)", IAU, Minor Planet Center. Läst 15 juni 2009
  2. ^ [a b] ”AstDyS 110 Lydia” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=110. Läst 12 november 2020. 
  3. ^ Dictionary of Minor Planet Names, sjätte utgåvan, Springer Science+Business Media, s. 23, ISBN 978-3-642-29717-5.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b c d e] ”JPL Small-Body Database Browser on Lydia” (på engelska). NASA, JPL. Arkiverad från originalet den 1 januari 2012. https://www.webcitation.org/64MSdMOIB?url=https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=110. Läst 1 januari 2012. 
  5. ^ Dotto, E., Barucci, M. A., Fulchignoni, M., di Martino, M., Rotundi, A., Burchi, R. (1992). ”M-type asteroids - Rotational properties of 16 objects”. Astronomy and Astrophysics Supplement Series. sid. vol. 95, no. 2, p. 195-211.. Arkiverad från originalet den 25 maj 2011. https://www.webcitation.org/5ywHh6B4E?url=http://adsabs.harvard.edu/full/1992A. 
  6. ^ Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 23. ISBN 3-540-00238-3. https://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA23&dq=110+Lydia&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=110%20Lydia&f=false. Läst 30 april 2015 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

110Lydia (Lightcurve Inversion).png
Författare/Upphovsman: Astronomical Institute of the Charles University: Josef Ďurech, Vojtěch Sidorin, Licens: CC BY 4.0
A three-dimensional model of 110 Lydia that was computed using light curve inversion techniques.