110 Lydia
110 Lydia | |
Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva. | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | A. Borrelly |
Upptäcktsplats | Marseille |
Upptäcktsdatum | 19 april 1870 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (110) Lydia |
Alternativnamn | 1972 YS1, A899 VA |
Uppkallad efter | Lydien[3] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet Padua-asteroid[2] |
Omloppsbana[4] | |
Epok: 14 mars 2012 | |
Aphelium | 2,94488929 AU 440 549 167 km |
Perihelium | 2,5191472 AU 376 859 060 km |
Halv storaxel | 2,73201826 AU 408 704 114 km |
Excentricitet | 0,0779171 |
Siderisk omloppstid | 1 649,39177 d (4,52 år) |
Medelomloppshastighet | 18,003 km/s |
Medelanomali | 359,6464° |
Inklination | 5,97339° |
Longitud för uppstigande nod | 56,9678° |
Periheliumargument | 283,1703° |
Fysikaliska data | |
Diameter | 86,09[4] km |
Massa | 6,7×1017 kg |
Siderisk rotationsperiod | 10,927[4][5] h |
Albedo | 0,1808[4] geometriskt |
Yttemperatur | Medel: ~168 |
Spektraltyp | M[4] |
Absolut magnitud (H) | 7,80 |
110 Lydia eller 1972 YS1 är en asteroid upptäckt 19 april 1870 av den franske astronomen Alphonse Borrelly vid Marseille-observatoriet. Asteroiden har fått sitt namn efter nationen och området Lydien i mindre Asien.[6]
Den tillhör asteroidgruppen Padua.[2]
Referenser
- ^ "Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)–(5000)", IAU, Minor Planet Center. Läst 15 juni 2009
- ^ [a b] ”AstDyS 110 Lydia” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=110. Läst 12 november 2020.
- ^ Dictionary of Minor Planet Names, sjätte utgåvan, Springer Science+Business Media, s. 23, ISBN 978-3-642-29717-5.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e] ”JPL Small-Body Database Browser on Lydia” (på engelska). NASA, JPL. Arkiverad från originalet den 1 januari 2012. https://www.webcitation.org/64MSdMOIB?url=https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=110. Läst 1 januari 2012.
- ^ Dotto, E., Barucci, M. A., Fulchignoni, M., di Martino, M., Rotundi, A., Burchi, R. (1992). ”M-type asteroids - Rotational properties of 16 objects”. Astronomy and Astrophysics Supplement Series. sid. vol. 95, no. 2, p. 195-211.. Arkiverad från originalet den 25 maj 2011. https://www.webcitation.org/5ywHh6B4E?url=http://adsabs.harvard.edu/full/1992A.
- ^ Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 23. ISBN 3-540-00238-3. https://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA23&dq=110+Lydia&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=110%20Lydia&f=false. Läst 30 april 2015
Externa länkar
- Diagram över omloppsbanan för 110 Lydia från NASA Jet Propulsion Laboratory (JPL)
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Astronomical Institute of the Charles University: Josef Ďurech, Vojtěch Sidorin, Licens: CC BY 4.0
A three-dimensional model of 110 Lydia that was computed using light curve inversion techniques.