1088 Mitaka
1088 Mitaka | |
Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva. | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Okuro Oikawa |
Upptäcktsplats | Tokyo |
Upptäcktsdatum | 17 november 1927 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (1088) Mitaka |
Alternativnamn | 1927 WA, 1942 FR, 1953 VW3, 1971 BE, A917 RA[1] |
Uppkallad efter | Mitaka (stad)[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 2,633 AU |
Perihelium | 1,770 AU |
Halv storaxel | 2,202 AU |
Excentricitet | 0,1960597 |
Siderisk omloppstid | 3,27 år |
Medelomloppshastighet | 20,07 km/s |
Medelanomali | 323,6° |
Inklination | 7,652° |
Longitud för uppstigande nod | 54,47° |
Periheliumargument | 319,6° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 15,1 km |
Synodisk rotationsperiod | 3,0 h |
Albedo | 0,173 |
Absolut magnitud (H) | 11,38[3] |
1088 Mitaka eller 1927 WA[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes 17 november 1927 av den japanska astronomen Okuro Oikawa i Tokyo. Den har fått sitt namn efter den japanska staden Mitaka.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 15 kilometer.
Referenser
- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 1088 Mitaka” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=1088. Läst 30 juni 2017.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (1088) Mitaka. Springer Berlin Heidelberg. sid. 93. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_1089. Läst 30 juni 2017
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Astronomical Institute of the Charles University: Josef Ďurech, Vojtěch Sidorin, Licens: CC BY 4.0
A three-dimensional model of 1088 Mitaka that was computed using light curve inversion techniques.
Författare/Upphovsman: Astronomical Institute of the Charles University: Josef Ďurech, Vojtěch Sidorin, Licens: CC BY 4.0
3D convex shape model of 1088 Mitaka, computed using light curve inversion techniques.