10589 Giusimicela
| 10589 Giusimicela | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | Andrea Boattini, Andrea Di Paola |
| Upptäcktsplats | Campo Imperatore-observatoriet |
| Upptäcktsdatum | 23 juli 1996 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | (10589) Giusimicela |
| Alternativnamn | 1996 OM2[1] |
| Uppkallad efter | Giuseppina Micela[2] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet |
| Omloppsbana[3] | |
| Epok: 21 januari 2022 | |
| Aphelium | 3,353 AU |
| Perihelium | 2,118 AU |
| Halv storaxel | 2,736 AU |
| Excentricitet | 0,2258299 |
| Siderisk omloppstid | 4,52 år |
| Medelomloppshastighet | 18,01 km/s |
| Medelanomali | 167,5° |
| Inklination | 7,964° |
| Longitud för uppstigande nod | 260,1° |
| Periheliumargument | 128,1° |
| Fysikaliska data[1] | |
| Diameter | 4,3 km |
| Synodisk rotationsperiod | 2,4 h |
| Albedo | 0,179 |
| Absolut magnitud (H) | 13,99[3] |
10589 Giusimicela eller 1996 OM2[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 23 juli 1996 av de båda italienska astronomerna Andrea Boattini och Andrea Di Paola vid Campo Imperatore-observatoriet. Den är uppkallad efter astrofysikern Giuseppina Micela.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 4 kilometer.
Referenser
- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 10589 Giusimicela” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=10589. Läst 28 juni 2021.
- ^ [a b] ”WGSBN Bulletin” (på engelska) (PDF). WGSBN Bulletin. IAU. 19 december 2023. sid. 4. https://www.wgsbn-iau.org/files/Bulletins/V003/WGSBNBull_V003_017.pdf. Läst 19 december 2023.
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 6 april 2022.
| |||||||||||