1033 Simona
| 1033 Simona | |
| Upptäckt | |
|---|---|
| Upptäckare | George Van Biesbroeck |
| Upptäcktsplats | William’s Bay |
| Upptäcktsdatum | 4 september 1924[1] |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | 1033 Simona |
| Alternativnamn | 1924 SM, 1937 CG[2] |
| Uppkallad efter | Simone van Biesbroeck[1] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet Eos-asteroid[3] |
| Omloppsbana[4] | |
| Epok: 21 januari 2022 | |
| Aphelium | 3,355 AU |
| Perihelium | 2,643 AU |
| Halv storaxel | 2,999 AU |
| Excentricitet | 0,1187173 |
| Siderisk omloppstid | 5,19 år |
| Medelomloppshastighet | 17,20 km/s |
| Medelanomali | 211,9° |
| Inklination | 10,67° |
| Longitud för uppstigande nod | 188,9° |
| Periheliumargument | 217,5° |
| Fysikaliska data | |
| Diameter | 24,76 km |
| Albedo | 0,1147 |
| Absolut magnitud (H) | 11,22[4] |
1033 Simona är en asteroid i huvudbältet[5] som upptäcktes den 4 september 1924 av den belgisk-amerikanske astronomen George Van Biesbroeck. Dess preliminära beteckning var 1924 SM.[6] Asteroiden namngavs senare efter upptäckarens dotter, Simone van Biesbroeck.[1]
Den tillhör asteroidgruppen Eos.[3]
Den upptäcktes också oberoende den 5 september 1924 av den ryske astronomen Sergei Belyavsky (Beljavskij).[1]
Simonas senaste periheliepassage skedde den 31 december 2018.[2][Uppdatering behövs] Fotometriska observationer 2007 vid Oakley-observatoriet i Terre Haute, USA har gett vid handen att asteroiden har en rotationstid på 10,07 ± 0,06 timmar och en variation i ljusstyrka på 0,15 ± 0,05 magnituder.[7]
Referenser
- ^ [a b c d] Lutz Schmadel (1992). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 88. ISBN 3-540-00238-3. https://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA88&dq=1033+Simona&hl=sv&sa=X&ei=fdbBUs2UMsqT4ATf8IC4CA&ved=0CD0Q6AEwAg#v=onepage&q=1033%20Simona&f=false. Läst 1 januari 2014
- ^ [a b] ”JPL Small-Body Database Browser – 1033 Simona (1924 SM)”. Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=1033+Simona. Läst 1 januari 2014.
- ^ [a b] ”AstDyS 1033 Simona” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=1033. Läst 30 juli 2020.
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
- ^ Epimetheus Christer Hiram (red.) (2012). 1029 La Plata. Placpublishing. sid. 112. ISBN 978-6-13-881224-1. https://books.google.se/books?id=CHPGtgAACAAJ&dq=1033+Simona&hl=sv&sa=X&ei=dTHDUqiuHtDV4ATL1IGABg&ved=0CDMQ6AEwAA. Läst 1 januari 2014
- ^ ”Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)-(5000)”. MPC Database. IAU Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/iau/lists/NumberedMPs000001.html. Läst 1 januari 2014.
- ^ Heath Shipley; Alex Dillard; Jordan Kendall; Matthew Reichert; Jason Sauppe; Nelson Shaffer; Thomas Kleeman; Richard Ditteon (2008). Asteroid Lightcurve Analysis at the Palmer Divide Observatory: September 2007. "35". sid. 99–101. Arkiverad från originalet den 2 juni 2013. https://web.archive.org/web/20130602215656/http://www.minorplanet.info/MPB/MPB_35-3.pdf. Läst 1 januari 2014. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 2 juni 2013. https://web.archive.org/web/20130602215656/http://www.minorplanet.info/MPB/MPB_35-3.pdf. Läst 1 januari 2014.
Externa länkar
- Diagram över omloppsbanan för 1033 Simona från NASA Jet Propulsion Laboratory (JPL)
| |||||||||||