10250 Hellahaasse
| 10250 Hellahaasse | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | Palomar–Leiden survey, T. Gehrels, CJ van Houten, I van Houten-Groeneveld |
| Upptäcktsplats | Palomarobservatoriet |
| Upptäcktsdatum | 25 mars 1971 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | (10250) Hellahaasse |
| Alternativnamn | 1252 T-1, 1997 RK[1] |
| Uppkallad efter | Hella S. Haasse[2] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet |
| Omloppsbana[3] | |
| Epok: 21 januari 2022 | |
| Aphelium | 2,426 AU |
| Perihelium | 2,246 AU |
| Halv storaxel | 2,336 AU |
| Excentricitet | 0,0383276 |
| Siderisk omloppstid | 3,57 år |
| Medelomloppshastighet | 19,49 km/s |
| Medelanomali | 85,95° |
| Inklination | 6,549° |
| Longitud för uppstigande nod | 198,2° |
| Periheliumargument | 343,6° |
| Fysikaliska data[1] | |
| Diameter | 3,5 km |
| Albedo | 0,208 |
| Absolut magnitud (H) | 14,52[3] |
| Hitta fler artiklar om astronomi med | |
10250 Hellahaasse eller 1252 T-1[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 25 mars 1971 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomarobservatoriet. Den är uppkallad efter den nederländska författaren Hella S. Haasse.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 4 kilometer.
Referenser
- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 10250 Hellahaasse” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=10250. Läst 4 juni 2021.
- ^ [a b] ”Minor Planet Center 10250 Hellahaasse” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=10250. Läst 4 juni 2021.
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
| |||||||||||