Övre Norrlands militärområde
| Övre Norrlands militärområde (Milo ÖN) | |
 (c) Lokal_Profil, CC BY-SA 2.5 Vapen för Övre Norrlands militärområde tolkat efter dess blasonering. | |
| Information | |
|---|---|
| Officiellt namn | Övre Norrlands militärområde |
| Datum | 1942–1993 |
| Land | Sverige |
| Försvarsgren | Försvarsmaktsgemensam |
| Typ | Militärområde |
| Roll | Operativ, territoriell och taktisk verksamhet |
| Del av | Försvarsstaben |
| Föregångare | Övre Norrlands trupper |
| Efterföljare | Norra militärområdet |
| Storlek | Stab |
| Högkvarter | Bodens garnison |
| Förläggningsort | Boden |
| Befälhavare | |
| Militärbefälhavare | Carl-Ivar Pesula [a] |
| Tjänstetecken | |
| Sveriges örlogsflagga |  |
Övre Norrlands militärområde (Milo ÖN), ursprungligen VI. militärområdet, var ett militärområde inom svenska Försvarsmakten som verkade åren 1942–1993. Förbandsledningen var förlagd i Bodens garnison i Boden.[1][2]
Historik
Övre Norrlands militärområde bildades den 10 oktober 1942 som VI. militärområdet (sjätte militärområdet), och ledes av en militärbefälhavare vilken tillfördes ansvaret för den territoriella och den markoperativa uppgiften. Den 1 oktober 1966 gjorde en namnändring av militärområdet till Övre Norrlands militärområde. Samtidigt tillfördes militärområdet operativa uppgifterna från marinkommandochefer och jakteskaderchefer, vilket gjorde att militärbefälhavaren fick ansvar för den samlade operativa ledning för samtliga stridskrafter inom militärområdet, samt ansvarade även för den territoriella och den markoperativa uppgiften.
Övre Norrlands militärområdes stab var belägen i Boden och ingick i Bodens garnison. Den 1 juli 1993 sammanfördes Övre Norrlands militärområde och Nedre Norrlands militärområde (Milo NN) till ett gemensamt militärområde, och bildade Norra militärområdet (Milo N). Det nya militärområdet täckte då i praktiken hela Norrland.
Försvarsområden
Militärområdet var uppdelat i ett antal försvarsområden vilka täckte Norrbottens län och Västerbottens län. I samband med OLLI-reformen, vilken pågick åren 1973–1975, uppgick försvarsområdesstaberna inom militärområdet i ett brigadproducerande regemente (med undantag av Fo 63 som uppgick i A 8) och bildade ett försvarsområdesregemente.
Fo 61
Fo 62
Fo 63
Fo 64
| Fo 65
Fo 66
Fo 67
|
Ingående enheter
Från 1942 till den 30 juni 1993 ingick nedanstående förband, staber och skolor i Övre Norrlands militärområde. Åren 1942–1966 var endast arméstridskrafterna underställda militärbefälhavaren, då de marina och flygvapenförbanden var underställda marinkommandon samt flygeskadrar. År 1966 upplöstes marinkommandona samt flygeskadrarna och samtliga förband i Sverige underställdes en militärbefälhavare. Militärområdena omfattade då samtliga försvarsgrenar.
Organisation 1945
- VI. militärbefälsstaben, Boden.[3]
- A 5 – Norrbottens artillerikår, Boden.
- A 8 – Bodens artilleriregemente, Boden.
- I 19 – Norrbottens regemente, Boden.
- I 20 – Västerbottens regemente, Umeå.
- Ing 3 – Bodens ingenjörkår, Boden.
- Int 3 – Tredje intendenturkompaniet, Boden.
- JS – Arméns jägarskola, Kiruna.
- K 4 – Norrlands dragonregemente, Umeå.
- Lv 7 – Luleå luftvärnskår, Luleå.
- S 1 B – Signalregementets kompani i Boden, Boden.
Organisation 1955
- VI. militärbefälsstaben, Boden.[4]
- A 8 – Bodens artilleriregemente, Boden.
- I 19 – Norrbottens regemente, Boden.
- I 20 – Västerbottens regemente, Umeå.
- IB 19 – Norrbottensbrigaden, Boden.
- IB 20 – Västerbottensbrigaden, Umeå.
- IB 50 – Lapplandsbrigaden, Umeå.
- Ing 3 – Bodens ingenjörkår, Boden.
- JS – Arméns jägarskola, Kiruna.
- K 4 – Norrlands dragonregemente, Umeå.
- Lv 7 – Luleå luftvärnskår, Luleå.
- S 1 B – Signalbataljonen i Boden, Boden.
Organisation 1964
- VI. militärbefälsstaben, Boden.[5]
- A 8 – Bodens artilleriregemente, Boden.
- HkpS – Arméns helikopterskola, Boden.
- I 19 – Norrbottens regemente, Boden.
- I 20 – Västerbottens regemente, Umeå.
- IB 50 – Lapplandsbrigaden, Umeå.
- Ing 3 – Bodens ingenjörkår, Boden.
- JS – Arméns jägarskola, Kiruna
- K 4 – Norrlands dragoner, Umeå.
- Lv 7 – Luleå luftvärnskår, Luleå.
- NB 19 – Norrbottensbrigaden, Boden.
- NB 20 – Västerbottensbrigaden, Umeå.
- P 5 – Norrbottens pansarbataljon, Boden.
- S 3 – Norrlands signalbataljon, Boden.
Organisation 1971
- Milo ÖN – Övre Norrlands militärområdesstab, Boden.
- A 8 – Bodens artilleriregemente, Boden.
- F 21 – Norrbottens flygflottilj, Luleå.
- I 19 – Norrbottens regemente, Boden.
- I 20 – Västerbottens regemente, Umeå.
- Ing 3 – Bodens ingenjörkår, Boden.
- AJS – Arméns jägarskola, Kiruna
- K 4 – Norrlands dragoner, Umeå.
- Fo 61 – Umeå försvarsområde, Umeå.
- Fo 63 – Bodens försvarsområde, Boden.
- Fo 65 – Jokkmokks försvarsområde, Jokkmokk.
- Fo 66 – Kiruna försvarsområde, Kiruna.
- Fo 67 – Kalix försvarsområde, Kalix
- Lv 7 – Luleå luftvärnskår, Luleå.
- P 5 – Norrbottens pansarbataljon, Boden.
- S 3 – Norrlands signalbataljon, Boden.
Organisation 1987
- Milo ÖN – Övre Norrlands militärområdesstab, Boden.
- A 8/Fo 63 – Bodens artilleriregemente, Boden.
- BuLu – Luleå marina bevakningsområde, Luleå
- F 21 – Norrbottens flygflottilj, Luleå.
- I 19/P 5 – Norrbottens regemente med Norrbottens pansarbataljon, Boden.
- I 20/Fo 61 – Västerbottens regemente, Umeå.
- I 22/Fo 66 – Lapplands jägarregemente, Kiruna.
- Ing 3 – Bodens ingenjörregemente, Boden.
- K 4 – Norrlands dragonregemente, Arvidsjaur.
- Fo 67 – Kalix försvarsområde, Kalix
- Lv 7 – Luleå luftvärnsregemente, Luleå.
- S 3 – Norrlands signalregemente, Boden.
Organisation 1991
- Milo ÖN – Övre Norrlands militärområdesstab, Boden.
- A 8/Fo 63 – Bodens artilleriregemente, Boden.
- F 21 – Norrbottens flygflottilj, Luleå.
- I 19/P 5 – Norrbottens regemente med Norrbottens pansarbataljon, Boden.
- I 20/Fo 61 – Västerbottens regemente, Umeå.
- I 22/Fo 66 – Lapplands jägarregemente, Kiruna.
- Ing 3 – Bodens ingenjörregemente, Boden.
- K 4 – Norrlands dragonregemente, Arvidsjaur.
- Fo 67 – Kalix försvarsområde, Kalix
- Lv 7 – Norrlands luftvärnskår, Boden.
- S 3 – Norrlands signalregemente, Boden.
Förbandschefer
Militärbefälhavare
- 1942–1946: Nils Rosenblad
- 1946–1951: Sven Colliander
- 1951–1963: Nils Björk
- 1963–1963: Karl Gustaf Brandberg, tf
- 1963–1972: Arne Mohlin
- 1972–1976: Nils Personne
- 1976–1980: Karl-Gösta Lundmark
- 1980–1984: Erik Bengtsson
- 1984–1986: Bengt Gustafsson
- 1986–1988: Lars-Erik Englund
- 1988–1990: Åke Sagrén
- 1990–1992: Curt Sjöö
- 1992–1993: Carl-Ivar Pesula
Milostabschefer
- 1942–1944: Holger Stenholm
- 1944–1948: Arne Hallström
- 1948–1949: Sten Langéen
- 1949–1954: Carl Gustaf Dahlberg
- 1954–1958: Bror von Vegesack
- 1958–1963: Gunnar Henricson
- 1963–1966: Bele Jansson
- 1966–1972: Nils Personne
- 1972–1974: Gösta Hökmark
- 1974–1976: Karl-Gösta Lundmark
- 1976–1977: Bengt Schuback
- 1977–1978: Erik Nygren
- 1978–1980: Evert Båge
- 1980–1983: Bertil Nordström
- 1983–1986: Lars-Erik Englund
- 1986–1988: Åke Sagrén
- 1988–1992: Carl-Johan Rundberg
- 1992–1993: Tomas Warming
Namn, beteckning och förläggningsort
|
|
Se även
Referenser
Anmärkningar
- ^ Carl-Ivar Pesula blev sista militärbefälhavaren för militärområdet.
Noter
- ^ Holmberg (1993), s. 86-92
- ^ Lindström (2001), s. 9-12
- ^ Arméns indelning i Sveriges statskalender 1945
- ^ Arméns indelning i Sveriges statskalender 1955
- ^ Arméns indelning i Sveriges statskalender 1964
Tryckta källor
- Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6
- Lindström, Anders, red (2001). Minnesskrift över Norra militärområdesstaben. Boden: Norra militärområdesstaben. Libris 8650515
- Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8
Vidare läsning
- Riksrevisionsverket, red (1996). Mobförråd: en granskning av stora och små förråd i Norra militärområdet. Stockholm: Riksrevisionsverket. Libris 7645246. ISBN 91-7498-176-5
- Lindström, Anders, red (2001). Minnesskrift över Norra militärområdesstaben. Boden: Norra militärområdesstaben. Libris 8650515
| |||||||||||||||||||||||
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: User: David Newton, Licens: CC BY-SA 3.0
Swedish war flag and naval ensign
↑Adoption: Dates back to the mid-1600s. Described in law on November 6, 1663. Current design: June 22, 1906
Författare/Upphovsman: Koyos
, Licens: CC BY-SA 3.0
See about CoA blazoning: [Expand]
Författare/Upphovsman:
- Försvarets_krigsspelscentrum_vapen.svg: Lokal_Profil
- derivative work: Edaen (talk)
See about CoA blazoning: [Expand]
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.
The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.
It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.Författare/Upphovsman: Okänd, Licens: PDM-owner
Militärbefälhavaren i Övre Norrlands militärområde (Milo ÖN), generallöjtnant Bengt Gustafsson.