Östsialia
Östsialia Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Fåglar Aves |
Ordning | Tättingar Passeriformes |
Familj | Trastar Turdidae |
Släkte | Sialia |
Art | Östsialia S. sialis |
Vetenskapligt namn | |
§ Sialia sialis | |
Auktor | (Linné, 1758) |
Utbredning | |
Östsialians utbredningsområde, där gult betecknar vistelse sommartid, blått vintertid och grönt året runt. |
Östsialia[2] (Sialia sialis) är en välkänd amerikansk fågel i familjen trastar inom ordningen tättingar.[3]
Utseende
Östsialian är en liten (16,5–21 cm) och bjärt färgad trast. Hanen är likt västsialian blå på huvud och ovansida, medan undersidan är huvudsakligen roströd. Den skiljer sig genom vit buk, ej blå, rostrött på strupe och halssidor (västsialian är blå även där) samt helblå ovansida utan kastanjebrunt på skapularerna. Honan är en urblekt version av hanen, blåast på stjärt och vingar, med vitaktig strupe.[4]
Utbredning och systematik
Östsialia delas in i två grupper med sammanlagt sex underarter, med följande utbredning:[3]
- sialis-gruppen
- guatemalae-gruppen
- Sialia sialis fulva – förekommer i bergstrakter från södra och centrala Arizona till södra Mexiko (Guerrero), övervintrar i Guatemala
- Sialia sialis nidificans – förekommer i Mexiko (sydvästra Tamaulipas till centrala Veracruz)
- Sialia sialis guatemalae – förekommer södra Mexiko (Chiapas) och Guatemala
- Sialia sialis meridionalis – förekommer i norra El Salvador, centrala och västra Nicaragua och nordcentrala Nicaragua (fåglar i västra Belize är troligen denna underart)
- Sialia sialis caribaea – förekommer i östra Honduras och nordöstra Nicaragua
Levnadssätt
Östsialian hittas i öppna områden med träd, som fruktträdgårdar, parker och golfbanor. Den ses vanligtvis i små grupper med upp till 10 individer som rör sig från ett område till ett annat på jakt efter föda. Födan består av insekter och frukt som den plockar från marken eller vegetationen. Den häckar i holkar eller trädhål.[4]
Status och hot
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1]
Noter
- ^ [a b c] Birdlife International 2012 Sialia sialis Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
- ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
- ^ [a b] Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Western North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 342. ISBN 0-679-45120-X
- ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör östsialia.
- Wikispecies har information om Sialia sialis.
- Bilder och filmer på Internet Bird Collection
- Läten på xeno-canto.org
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: William H. Majoros, Licens: CC BY-SA 3.0
Eastern Bluebird in North Carolina
Författare/Upphovsman: Russ, Licens: CC BY 2.0
blue birds of happiness
Approximate range/distribution map of the Eastern Bluebird (Sialia sialis). In keeping with WikiProject: Birds guidelines, yellow indicates the summer-only range, blue indicates the winter-only range, and green indicates the year-round range of the species.
Författare/Upphovsman: Andy Reago & Chrissy McClarren, Licens: CC BY 2.0
Prairie State Park
Författare/Upphovsman: Sandysphotos2009, Licens: CC BY 2.0
A female Eastern Bluebird in Michigan, USA.
Författare/Upphovsman: , Licens: CC BY 3.0