Östra arméfördelningen (1928–1936)

Östra arméfördelningen
Information
Officiellt namnÖstra arméfördelningen
Datum1928–1936
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypInfanteriet
RollKrigsförband
Del avGeneralstaben
FöregångareIV. arméfördelningen
EfterföljareIV. arméfördelningen
StorlekArméfördelning
HögkvarterStockholms garnison
FörläggningsortEksjö, Jönköping, Linköping, Strängnäs, Stockholm, Uppsala, Örebro
Befälhavare
ChefGösta Lilliehöök [a]
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflaggaNaval Ensign of Sweden.svg

Östra arméfördelningen var en arméfördelning inom svenska armén som verkade åren 1928–1936. Förbandsledningen var förlagd i Stockholms garnison i Stockholm.[1][2]

Historik

Genom försvarsbeslutet 1925 blev samtliga truppförband inom armén från den 1 januari 1928 garnisonerade, det vill säga med allt befäl i ständig tjänstgöring. Trupperna sammanfördes i fyra arméfördelningar samt Övre Norrlands trupper och Gotlands trupper, vilka samtliga var indelade i ett geografiskt område. Genom försvarsbeslutet 1936 infördes en ny ledningsorganisation, där Östra arméfördelningen ersattes den 1 januari 1937 av IV. arméfördelningen.

Verksamhet

En arméfördelning bestod i regel av fyra infanteriregementen, ett kavalleriregemente, ett artilleriregemente. och en trängkår, samt i vissa fall truppförband ur artilleriet, ingenjör- och intendenturtrupperna. Inom bildade Livgrenadjärregementet (I 4) och Jönköpings-Kalmar regemente (I 12) Östra brigaden. Bakgrunden till brigaden var att Östra arméfördelningen innehöll sex infanteriregementen, jämfört med fyra infanteriregementen inom övriga arméfördelningar. Inom respektive arméfördelning fanns ett militärområde, vilket leddes av en militärområdesbefälhavare. Militärområdesbefälhavaren var territoriell chef, men underställd chefen för arméfördelningen.[1]

Ingående enheter

Förläggningar och övningsplatser

Staben samt förbandsledningen för Östra arméfördelningen var förlagd till militärstabsbyggnadenÖstermalmsgatan 87 i Stockholm.[1]

Förbandschefer

Förbandschefen för Östra arméfördelningen innehade även befattningen överkommendant i Stockholm.

Namn, beteckning och förläggningsort

Namn
Östra arméfördelningen1928-01-011936-12-31
Förläggningsort och övningsfält
Stockholms garnison (F)1928-01-011936-12-31

Se även

Referenser

Anmärkningar

  1. ^ Gösta Lilliehöök blev sista chefen för arméfördelningen.

Noter

  1. ^ [a b c] Holmberg (1993), s. 84
  2. ^ Östra arméfördelningen i Projekt Runeberg

Tryckta källor

  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok]: en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6 

Media som används på denna webbplats

Naval Ensign of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: User: David Newton, Licens: CC BY-SA 3.0
Swedish war flag and naval ensign ↑

Adoption: Dates back to the mid-1600s. Described in law on November 6, 1663. Current design: June 22, 1906

Design: Blue with a yellow Scandinavian cross that extends to the edges of the flag. Overall ratio, including the tails, is 1:2
Infantry Brigade Nato.svg
Standard NATO symbol for a friendly infantry brigade.
Hemvarnet vapen bra.svg
Författare/Upphovsman: Koyos
, Licens: CC BY-SA 3.0
See about CoA blazoning: [Expand]
Flag of Europe.svg
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.

The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.

It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.