Östliga partnerskapet

Östliga partnerskapet
 Europeiska unionen
 Partnerländer
FörkortningÖstP, EaP
Bildad7 maj 2009
TypPolitiskt initiativ inom Europeiska unionens utrikestjänst
MedlemmarArmenien, Azerbajdzjan, Belarus, Georgien, Moldavien, Ukraina, EU

Det östliga partnerskapet är ett politiskt initiativ inom Europeiska unionens utrikestjänst (EEAS) och Europeiska kommissionen. Partnerskapet grundades den 7 maj 2009 och är till för att fördjupa EU:s relationer med Armenien, Azerbajdzjan, Belarus, Georgien, Moldavien och Ukraina.[1] Det östliga partnerskapet är en del av den Europeiska grannskapspolitiken, som även omfattar länderna söder om medelhavet.[2]

Inom ramen för partnerskapet har toppmöten hållits vartannat år sedan 2009. På grund av coronapandemin hölls det sjätte toppmötet först 2021 i Bryssel.[3] Vid dessa toppmöten har regeringschefer från EU:s medlemsstater och från de sex partnerländerna deltagit och fastslagit riktlinjer för partnerskapet.

Partnerländer

De länder som samarbetar med EU inom ramarna för det östliga partnerskapet är:[4]

Den belarusiska regeringen meddelade i slutet av juni 2021 att landet suspenderat sitt medlemskap i det östliga partnerskapet till följd av de sanktioner som EU infört mot landet efter det belarusiska valet 2020. Belarus som land omfattas fortfarande av det östliga partnerskapet och vid toppmötet i december 2021 utlovades fortsatt stöd till det belarusiska civilsamhället.[5][6][7]

Historia

Idén om att bilda ett partnerskap med Europeiska unionens östra grannländer presenterades på initiativ av Polens och Sveriges utrikesministrar[8] vid Rådet för allmänna frågor och yttre förbindelser i Bryssel den 26 maj 2008. Det östliga partnerskapet etablerades formellt vid det första toppmötet i Prag, den 7 maj 2009. Sedan dess har toppmöten hållits vartannat år i olika städer inom EU.

Vid toppmötet i Vilnius 2013 var det avsett att Ukrainas dåvarande president Viktor Janukovitj skulle skriva under ett associeringsavtal och ett frihandelsavtal med EU. Janukovitjs beslut om att avstå från att skriva under avtalen väckte starka reaktioner i Ukraina och blev startskottet för en proteströrelse som blev känd som Euromajdan. I anslutning till Majdan-rörelsen skedde den illegala annekteringen av Krim och de ryska aggressionerna i östra Ukraina.

Vid varje toppmöte har en gemensam deklaration undertecknats av EU och partnerländerna. I dessa deklarationer har partnerskapets inriktningar och målsättningar slagits fast.

Vid toppmötet i Bryssel 2021 antogs en ny agenda för det östliga partnerskapet: Prioriteringar för det östliga partnerskapet efter 2020.[9] Samarbetet organiseras kring två pelare: 1) styrning och 2) investeringar. Målsättningarna för partnerskapet faller inom fem huvudområden.

  1. Ansvarstagande institutioner, rättsstaten och principer
  2. Resilienta, rättvisa, jämställda och inkluderande samhällen
  3. Resilienta, hållbara och integrerade ekonomier
  4. Miljö- och klimatresiliens
  5. Resilient, digital omvandling

Ungdomar och utbildning har också varit ett prioriterat område för det östliga partnerskapet. I september 2018 öppnades det östliga partnerskapets europeiska skola i Tbilisi.[10] Skolan erbjuder utbildning till elever från partnerländerna på eftergymnasial nivå och möjligheten att erhålla ett International-Baccalaureate-diplom (IB) av europeisk standard.

Sveriges första ambassadör för det östliga partnerskapet var H.E. Martin Hagström (2013–2016). Nuvarande ambassadör är H.E. Anna Westerholm (2016-).

Det östliga partnerskapet firade sitt 10-årsjubileum år 2019.[11]

Struktur

Bilateralt och multilateralt samarbete

Partnerskapet fokuserar på varje partnerlands bilaterala relation med EU.

Därutöver har ett multilateralt samarbete skapats. Det högsta organet för det multilaterala samarbetet är toppmötet. Under toppmötet står det årliga utrikesministermötet. Därutöver hålls även sektorsspecifika möten på ministernivå.

Arbetet med partnerskapets politik är uppdelat i två pelare och fem huvudområden (se ovan).[9]

För vardera pelaren organiseras en årlig ”strategisk konferens” och ett antal paneler med fokus på specifika sakfrågor.[12]

Parlamentariskt samarbete

Inom ramen för det östliga partnerskapet skapades EURONEST-samarbetet 2011. EURONEST har till syfte att stärka den politiska associeringen mellan parlamenten i partnerländerna och Europaparlamentet. En gång per år hålls plenummöten i Bryssel, Luxemburg eller Strasbourg. Alla partnerländer ingår i EURONEST-samarbetet.[13]

De fem partnerländer som ingår i EURONEST är även medlemmar i Europarådet.[14]

Civilsamhällsforum

Med det östliga partnerskapet grundades även ett civilsamhällesforum (Eastern Partnership Civil Society Forum – EaP CSF). Forumet består av flera civilsamhällsorganisationer från EU:s medlemsstater och partnerländerna. Syftet med CSF är att förbättra samarbetet dels civilsamhällesorganisationerna sinsemellan, dels mellan EU-institutioner och civilsamhället.[15]

EaP CSF består av sex nationella plattformar och fem tematiska arbetsgrupper. Den årligt valda styrelsen, som är det styrande organet för forumet, väljs varje år och representerar EaP CSF vid det östliga partnerskapets möten på högre nivå.

Politik

Det östliga partnerskapets prioritet är att öka drivkraften för reformer och stärka demokratiska värderingar i partnerländerna. Varje partnerland bestämmer självt till vilken grad det väljer att engagera sig i det östliga partnerskapet. De länder som har varit mest benägna att genomföra reformer har tecknat förmånliga associeringsavtal, frihandelsavtal eller avtal om visumlättnader med EU.[16]

Georgien, Moldavien och Ukraina har uttalade ambitioner om att närma sig EU.[17][18][19]

Associeringsavtal

EU:s associeringsavtal har till syfte att främja politisk associering och ekonomisk integration mellan parterna. Målet är även att stärka demokrati, rättsstatliga principer, respekten för de mänskliga rättigheterna samt ekonomisk och institutionell stabilitet.[20]

Tre av partnerländerna har slutit associeringsavtal med EU. Georgien och Moldavien tecknade sina respektive associeringsavtal 2014. Båda avtalen trädde i kraft 2016. Associeringsavtalet med Ukraina skrevs också under 2014 men trädde i kraft först 2017. Avtalet med Ukraina är det mest omfattande samarbetsavtalet som EU har med något tredje land.[källa behövs]

Frihandelsområden

Georgien, Moldavien och Ukraina har även slutit frihandelsavtal (Deep and Comprehensive Free Trade Area = DCFTA).[21][22][23] Avtalen skrevs under och trädde i kraft samtidigt som respektive lands associeringsavtal.

Visumlättnader

För att erbjuda enklare handläggningar av visum till Schengenområdet har EU ställt krav på partnerländerna att genomföra olika reformer. Medborgare från Georgien, Moldavien och Ukraina får sedan 2017 vistas i Schengenområdet i 90 dagar under en 180-dagarsperiod utan visum.

Armenien och Azerbajdzjan har avtal om visumförenkling med EU. Avtalen innebär lägre kostnader och förenklade processer för medborgare som söker visum till Schengenområdet. Med Belarus fanns inget liknande avtal, men samtal om visumlättnader har förts.[24]

Övriga avtal

Armenien, som är medlem i Eurasiska ekonomiska unionen (EEU), har inte tecknat ett associeringsavtal med EU utan har i stället ingått ett djupgående partnerskapsavtal (Comprehensive and Enhanced Partnership Agreement, CEPA). Avtalet tillämpas provisoriskt i väntan på att samtliga EU:s medlemsstater ratificerat avtalet.[25]

Med Azerbajdzjan har EU sedan 1999 ett Partnerskaps- och samarbetsavtal. Detta avtal håller för närvarande på att omförhandlas.[26]

Finansiering

Flera av EU:s medlemsstater ger bilateralt stöd till partnerländerna. Sveriges bistånd till länderna inom det östliga partnerskapet styrs av regeringens resultatstrategi för Östeuropa. Strategin är upprättad för perioden 2021–2027 och omfattar ca. 6,6 miljarder SEK. Medlen har allokerats till Sidas, Svenska institutet och Folke Bernadotteakademin.[27]

De sex partnerländerna stöds därutöver multilateralt av EU genom utrikesinstrumentet NDICI-Global Europe. Global Europe finansierar reformstödet till samtliga länder inom ENP, därmed även tio länder söder om medelhavet. Syftet med ENI är att främja fred, stabilitet och ekonomisk tillväxt genom att stödja politiska och ekonomiska reformer.[20] För perioden 2021–2027 har sammanlagt drygt 19 miljoner EUR avsatts för ändamålet.[28]

Europeiska investeringsbanken (EIB) har lanserat en ”Eastern Partnership Technical Assistance Trust Fund” (EPTATF). Genom denna ges möjligheten till studenter från Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Moldavien och Ukraina att praktisera vid EIB.[29]

Toppmöten

Se även

Referenser

  1. ^ ”Östliga Partnerskapets gemensamma deklaration från toppmötet i Prag, 7 maj 2009”. https://www.consilium.europa.eu/media/31797/2009_eap_declaration.pdf. Läst 28 november 2018. 
  2. ^ ”European Neighbourhood Policy (ENP) - EEAS - European External Action Service - European Commission” (på engelska). EEAS - European External Action Service. https://eeas.europa.eu/headquarters/headquarters-homepage_en/330/European%20Neighbourhood%20Policy%20(ENP). Läst 23 januari 2019. 
  3. ^ Regeringskansliet, Regeringen och (15 december 2021). ”Östliga partnerskapet”. Regeringskansliet. https://www.regeringen.se/artiklar/2021/12/eu-och-det-ostliga-partnerskapet-fordjupar-samarbetet-ytterligare/. Läst 15 juni 2022. 
  4. ^ Regeringskansliet, Regeringen och (13 maj 2015). ”Östliga partnerskapet”. Regeringskansliet. https://www.regeringen.se/internationella-organisationer-och-samarbeten/ostliga-partnerskapet/. Läst 23 januari 2019. 
  5. ^ Belarus lämnar EU:s Östliga partnerskap
  6. ^ ”Eastern Partnership Summit – Joint Declaration” (på engelska). ec.europa.eu. https://ec.europa.eu/neighbourhood-enlargement/news/eastern-partnership-summit-joint-declaration-2021-12-15_en. Läst 15 juni 2022. 
  7. ^ ”EU:s förbindelser med Belarus”. www.consilium.europa.eu. https://www.consilium.europa.eu/sv/policies/eastern-partnership/belarus/. Läst 15 juni 2022. 
  8. ^ Regeringskansliet, Regeringen och (23 november 2017). ”Femte toppmötet inom Östliga partnerskapet”. Regeringskansliet. https://www.regeringen.se/artiklar/2017/11/femte-toppmotet-inom-ostliga-partnerskapet/. Läst 23 januari 2019. 
  9. ^ [a b] ”Toppmötet inom det östliga partnerskapet – gemensam förklaring”. www.consilium.europa.eu. https://www.consilium.europa.eu/sv/press/press-releases/2021/12/15/eastern-partnership-summit-joint-declaration/. Läst 15 juni 2022. 
  10. ^ ”Eastern Partnership European School Opens in Tbilisi”. Arkiverad från originalet den 11 januari 2019. https://web.archive.org/web/20190111175942/http://georgiatoday.ge/news/12138/Eastern-Partnership-European-School-Opens-in-Tbilisi. Läst 5 december 2018. 
  11. ^ ”Det östliga partnerskapet firar tio år”. www.consilium.europa.eu. https://www.consilium.europa.eu/sv/policies/eastern-partnership/ten-years-of-the-eastern-partnership/. Läst 15 juni 2022. 
  12. ^ ”Joint Staff Working Document - Recovery, resilience and reform: post 2020 Eastern Partnership priorities | EEAS Website”. www.eeas.europa.eu. https://www.eeas.europa.eu/eastern-partnership/joint-staff-working-document-recovery-resilience-and-reform-post-2020-eastern_en?s=273. Läst 15 juni 2022. 
  13. ^ ”The Eastern Partnership” (på engelska). euronest. Arkiverad från originalet den 23 januari 2019. https://web.archive.org/web/20190123223712/http://www.epgenpro.europarl.europa.eu/static/euronest/en/eastern-partnership/policy.html. Läst 23 januari 2019. 
  14. ^ ”Medlemsstater”. Kortfattat om Europarådet. https://www.coe.int/sv/web/about-us/our-member-states. Läst 23 januari 2019. 
  15. ^ ”Civil Society Forum | EaP CSF” (på amerikansk engelska). http://eap-csf.eu/civil-society-forum/. Läst 23 januari 2019. 
  16. ^ Anonymous (6 december 2016). ”Eastern Partnership” (på engelska). European Neighbourhood Policy And Enlargement Negotiations - European Commission. https://ec.europa.eu/neighbourhood-enlargement/neighbourhood/eastern-partnership_en. Läst 23 januari 2019. 
  17. ^ ”EU relations with Georgia”. https://www.consilium.europa.eu/en/policies/eastern-partnership/georgia/. Läst 4 december 2018. 
  18. ^ ”EU relations with the Republic of Moldova”. https://www.consilium.europa.eu/en/policies/eastern-partnership/moldova/. Läst 4 december 2018. 
  19. ^ ”EU relations with Ukraine”. https://www.consilium.europa.eu/en/policies/eastern-partnership/ukraine/. Läst 4 december 2018. 
  20. ^ [a b] ”Regeringens proposition 2013/14:251 - Associeringsavtal mellan Europeiska unionen, Europeiska atomenergigemenskapen och deras medlemsstater, å ena sidan, och Georgien, å andra sidan”. https://data.riksdagen.se/fil/C38EBCA2-0FBE-4368-9224-DD4E5125E7F8. 
  21. ^ ”EU Trade with Georgia”. http://ec.europa.eu/trade/policy/countries-and-regions/countries/georgia/. Läst 8 januari 2019. 
  22. ^ ”EU Trade with Moldova”. http://ec.europa.eu/trade/policy/countries-and-regions/countries/moldova/. Läst 8 januari 2019. 
  23. ^ ”EU Trade with Ukraine”. http://ec.europa.eu/trade/policy/countries-and-regions/countries/ukraine/. Läst 8 januari 2019. 
  24. ^ ”EU-Belarus relations - EEAS - European External Action Service - European Commission” (på engelska). EEAS - European External Action Service. https://eeas.europa.eu/headquarters/headquarters-homepage_en/35606/EU-Belarus%20relations. Läst 23 januari 2019. 
  25. ^ ”Rådets beslut om unionens ståndpunkt i samarbetsrådet som inrättats genom avtalet om partnerskap och samarbete mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Armenien, å andra sidan”. eur-lex.europa.eu. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/HTML/?uri=CELEX:52017JC0024&from=EN. Läst 23 januari 2019. 
  26. ^ ”BETÄNKANDE om Europaparlamentets rekommendation till rÃ¥det, kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frÃ¥gor och säkerhetspolitik om förhandlingarna om ett övergripande avtal mellan EU och Azerbajdzjan - A8-0185/2018”. www.europarl.europa.eu. http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?pubRef=-//EP//TEXT+REPORT+A8-2018-0185+0+DOC+XML+V0//SV. Läst 23 januari 2019. 
  27. ^ Regeringskansliet, Regeringen och (23 december 2021). ”Strategi för Sveriges reformsamarbete med Östeuropa 2021–2027”. Regeringskansliet. https://www.regeringen.se/land--och-regionsstrategier/2021/12/strategi-for-sveriges-reformsamarbete-med-osteuropa-20212027/. Läst 15 juni 2022. 
  28. ^ ”Neighbourhood, Development and International Cooperation Instrument – Global Europe (NDICI – Global Europe)” (på engelska). ec.europa.eu. https://ec.europa.eu/neighbourhood-enlargement/funding-and-technical-assistance/neighbourhood-development-and-international-cooperation-instrument-global-europe-ndici-global-europe_en. Läst 15 juni 2022. 
  29. ^ ”Eastern Partnership Technical Assistance Trust Fund (EPTATF)”. http://www.eib.org/en/projects/regions/eastern-neighbours/instruments/technical-assistance/index.htm. Läst 11 januari 2019. 
  30. ^ ”European Commission - PRESS RELEASES - Press release - Brussels, 7 May 2009 Joint Declaration of the Prague Eastern Partnership Summit, Prague, 7 May 2009”. europa.eu. http://europa.eu/rapid/press-release_PRES-09-78_en.htm. Läst 23 januari 2019. 
  31. ^ ”European Commission - PRESS RELEASES - Press release - José Manuel Durão Barroso President of the European Commission Statement by President Barroso following the Eastern Partnership Summit Eastern Partnership Summit Warsaw, 30 September 2011”. europa.eu. http://europa.eu/rapid/press-release_SPEECH-11-622_en.htm. Läst 23 januari 2019. 
  32. ^ ”European Commission - PRESS RELEASES - Press release - Third Eastern Partnership summit, Vilnius 28-29 November 2013”. europa.eu. http://europa.eu/rapid/press-release_IP-13-1169_en.htm. Läst 23 januari 2019. 
  33. ^ ”Eastern Partnership summit, Riga, 21-22/05/2015 - Consilium”. www.consilium.europa.eu. https://www.consilium.europa.eu/en/meetings/international-summit/2015/05/21-22/. Läst 23 januari 2019. 
  34. ^ ”Eastern Partnership summit, 24/11/2017 - Consilium”. www.consilium.europa.eu. https://www.consilium.europa.eu/en/meetings/international-summit/2017/11/24/. Läst 23 januari 2019. 
  35. ^ ”Toppmöte inom det östliga partnerskapet, 15 december 2021”. www.consilium.europa.eu. https://www.consilium.europa.eu/sv/meetings/international-summit/2021/12/15/. Läst 15 juni 2022. 

Externa länkar

Europeiska flagganEU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.

Media som används på denna webbplats

Flag of Europe.svg
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.

The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.

It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.
European Union Eastern Partnership.svg
Författare/Upphovsman: Derivative work by Concus Cretus, based on work of Danlaycock, Licens: CC BY-SA 4.0
 
European Union member states
 
Non-EU members of the Eastern Partnership: Armenia, Azerbaijan, Belarus, Georgia, Moldova and Ukraine