Österrikes förbundspresident
| Bundespräsident | |
Förbundspresidentens flagga | |
| Residens | Hofburg, Wien |
|---|---|
| Mandatperiod | 6 år, kan förnyas en gång |
| Inrättat | 12 november 1918[1] |
| Webbplats | bundespraesident.at |
| Österrikes statsskick | |
 Denna artikel ingår i en artikelserie | |
| Konstitution | |
|---|---|
| Författningen | |
| Lagstiftande makt | |
| Nationalrådet | |
| Förbundsrådet | |
| Revisionsverket | |
| Ombudsman | |
| Statsskick | |
| Förbundspresidenten | |
| Förbundsregeringen | |
| Förbundskanslern | |
| Minister | |
| Domstolsväsen | |
| Författningsdomstolen | |
| Förvaltningsdomstolen | |
| Regioner | |
| Förbundsländer | |
| Lantdagen | |
| Förbundslandsregeringen | |
| Distrikt | |
| Kommuner | |
| Direkt demokrati | |
| Folkomröstning | |
| Folkinitiativ | |
| Politiska partier | |
| SPÖ, ÖVP, FPÖ, NEOS, PILZ | |
| Övrigt | |
| Europakonventionen | |
| Europeiska unionen | |
| Förenta nationerna | |
| Österrikes författningssamling | |
| Österrike-portalen |
Österrikes förbundspresident (tyska: Bundespräsident Österreichs) är Österrikes statsöverhuvud, som väljs direkt av det österrikiska folket för en mandatperiod på sex år och kan omväljas en gång. Förbundspresidentens residens ligger i Hofburg i centrala Wien. Förbundspresidenten utser formellt förbundskanslern och ministrarna i förbundsregeringen.
Alexander Van der Bellen, Österrikes nuvarande president, valdes i december 2016 för en första mandatperiod.
Val av förbundspresident
Österrikes förbundspresident väljs i allmänna och direkta val. Röstberättigade är alla österrikiska medborgare som har fyllt 18 år. Valbara är alla österrikiska medborgare som har fyllt 35 år och som inte är medlemmar av regerande kungahus eller medlemmar av en släkt som någon gång regerat.
Förbundspresidentens mandatperiod är på sex år. Han eller hon kan omväljas en gång.
Förbundspresidentens uppgifter
Förbundspresidentens uppgifter är i första hand representativa och ceremoniella. Ändock har han eller hon vissa politiska befogenheter.
Den politiskt viktigaste befogenheten är att utse regeringen. Förbundspresidenten ger efter ett nationalrådsval en partiordförande i uppdrag att bilda regering. Det måste inte nödvändigtvis vara det största partiets ordförande (som det till exempel var år 2000). Lyckas partiordföranden med detta utnämner presidenten förbundskanslern och – på dennes förslag – ministrarna. Förbundspresidenten kan därvid vägra att utse föreslagna ministrar, vilket har hänt. Förbundspresidenten har också befogenheten att entlediga enskilda ministrar på förslag av förbundskanslern. Han eller hon kan också entlediga hela regeringen och upplösa nationalrådet, något som hittills aldrig har hänt.
Förbundspresidenten verkar också som statens notarius publicus. Han eller hon attesterar nya lagar och lagändringar och prövar att de har kommit till i enlighet med författningen, men förbundspresidenten har inte befogenhet att pröva dem med avseende på innehållet, vilket är författningsdomstolens uppgift. Dessutom har förbundspresidenten befogenhet att utnämna statliga ämbetsmän, officerare och domare. Utnämningsrätten är delvis delegerad till ministrarna, utom när det gäller de högsta positionerna. Även benådningsrätten ligger hos förbundspresidenten.
Förbundspresidenten är formellt sett högste befälhavare för Österrikes försvarsmakt.
Förbundspresidentens entledigande
Förbundspresidenten kan i förtid avsättas efter en folkomröstning. Beslut om folkomröstning tas av nationalrådet och kräver en majoritet på två tredjedelar. Efter beslutet får förbundspresidenten inte utöva sitt ämbete fram till folkomröstningen. Skulle en majoritet rösta för förbundspresidenten, anses han eller hon vara omvald varvid nationalrådet upplöses och nyval utlyses.
Regler vid förhinder
Om förbundspresidenten är förhindrad att utöva sitt ämbete fungerar förbundskanslern som ställföreträdare i högst tjugo dagar. Efter tjugo dagar övertas vikariatet av ett kollegium bestående av de tre talmännen i nationalrådet. Dör förbundspresidenten tar talmanskollegiet över direkt.
Österrikes förbundspresidenter sedan 1918
| Första republikens förbundspresidenter (1918–1938) | |||||
| Nr | Porträtt | namn | född–död | ämbetsperiod | parti |
|---|---|---|---|---|---|
| 1 |  | Karl Seitz | 1869–1950 | 30 oktober 1919–9 december 1920[2] | Socialdemokraterna (SDAPÖ) |
| 2 | .jpg) | Michael Hainisch | 1858–1940 | 9 december 1920–10 december 1928[2] | Fristående |
| 3 |  | Wilhelm Miklas | 1872–1956 | 10 december 1928–12 mars 1938[2] | Kristligtsociala partiet (CS) |
| Från 1938 till krigsslutet 1945 var Österrike del av Stortyska riket och Tysklands führer och rikskansler Adolf Hitler (NSDAP) var Österrikes statsöverhuvud. | |||||
| Andra republikens förbundspresidenter (från 1945) under allierad ockupation fram till 1955, därefter statschef för en återupprättad suverän stat enligt Österrikiska statsfördraget. | |||||
| Nr | Porträtt | namn | född–död | ämbetsperiod | parti |
| 1 |  | Karl Renner | 1870–1950 | 20 december 1945–31 december 1950[2] | SPÖ |
| 2 | .png) | Theodor Körner | 1873–1957 | 21 juni 1951–4 januari 1957[2] | SPÖ |
| 3 |  | Adolf Schärf | 1890–1965 | 22 maj 1957–28 februari 1965[2] | SPÖ |
| 4 |  | Franz Jonas | 1899–1974 | 9 juni 1965–24 april 1974[2] | SPÖ |
| 5 |  | Rudolf Kirchschläger | 1915–2000 | 8 juli 1974–8 juli 1986[2] | Fristående |
| 6 | Kurt Waldheim | 1918–2007 | 8 juli 1986–8 juli 1992[2] | ÖVP | |
| 7 |  | Thomas Klestil | 1932–2004 | 8 juli 1992–6 juli 2004[2] | ÖVP |
| 8 | .jpg) | Heinz Fischer | född 1938 | 8 juli 2004–8 juli 2016[2] | SPÖ |
| 9 |  | Alexander Van der Bellen | född 1944 | från 26 januari 2017–sittande[2] | Oberoende/De gröna |
Se även
Referenser
Noter
- ^ ”World Statesmen”. http://www.worldstatesmen.org/Finland.html. Läst 27 juni 2011.
- ^ [a b c d e f g h i j k l] ”Bundespräsidenten seit dem Jahr 1918” (på tyska). oesterreich.gv.at. Österreichs digitales Amt. 24 mars 2021. https://www.oesterreich.gv.at/themen/leben_in_oesterreich/demokratie/4/Seite.22300023.html. Läst 8 augusti 2021.
Externa länkar
Media som används på denna webbplats
Theodor Körner (president)
Wilhelm Miklas, Austrian politician and President of the Austrian republic.
.svg)
State flag of Austria in the Version of Dr. Peter Diem as of attachment 2 austrian Statute about coat of arms etc. (“Wappengesetz”), but the coat of arms in the heraldic colours black-red-yellow.
.jpg)
(c) Manfred Werner/Tsui – CC by-sa 3.0
Alexander Van der Bellen at "Stimmen für Van der Bellen" ("Voices for Van der Bellen"), an event by artists supporting him at the Austrian presidential election 2016 (Konzerthaus, Vienna, Austria).
Författare/Upphovsman: GuentherZ, Licens: CC BY 3.0
UHBP Heinz Fischer anlässlich des Staatsbesuchs von Vaclav Klaus in Wien, fotografiert kurz vor der offiziellen Begrüßung im Inneren Burghof in Wien.
Författare/Upphovsman: Gerold Amann, Licens: CC0
Otto Amann und Rudolf Kirchschläger bei der Stadterhebungsfeier von Hohenems
Coat of arms of Austria: Coat of arms of Austria, depicting the black eagle.
Författare/Upphovsman:
- Bundesarchiv_Bild_102-07938,_Gustav_Böss_und_Karl_Seitz.jpg: Okänd
- derivative work: BartBassist (talk)
Title: Karl Seitz
People in the image:
- Seitz, Karl: 1. Bürgermeister von Wien, Österreich
Det tyska riksarkivet (Bundesarchiv) använder ofta originalbeskrivningen på sina bilder. Det kan förekomma att dessa texter är felaktiga, tendentiösa, föråldrade eller politiskt extrema. Tillrättalägganden och alternativa beskrivningar ska införas separat. Via sidan "Error reports" kan de också göras tillgängliga för Bundesarchiv.
Original historic description:
Der grosse freundliche Empfang des ersten Wiener Bürgermeisters Seitz durch den Berliner Oberbürgermeisters Boess im Berliner Rathaus! Der Berliner Oberbürgermeister Boess Arm in Arm mit dem ersten Bürgermeister Wiens Seitz auf dem Balkon des Berliner Rathauses.
Karl Renner (1870-1950), Austrian politician
Författare/Upphovsman: Basch, [...] / Opdracht Anefo, Licens: CC BY-SA 3.0 nl
Adolf Schärf
Författare/Upphovsman: C.Stadler/Bwag, Licens: CC BY-SA 4.0
Westansicht des Leopoldinischen Traktes der Hofburg in der österreichischen Bundeshauptstadt Wien.
Das Verbindungsgebäude zwischen der Amalienburg und dem Schweizertrakt wurde unter Kaiser Leopold I. in den 1660er Jahren erbaut. Der Architekt war Filiberto Lucchese, die Ausführung oblag den italienischen Baumeistern Carl Martin und Dominico Carlone. 1668 brannte der Palast ab und wurde umgehendst wieder aufgebaut. Nach der Zweiten Wiener Türkenbelagerung 1683 wurde der Trakt von Giovanni Pietro Tencala neu aufgebaut und um eine Etage aufgestockt. 1752 erfolgte der Zubau eines Balkons durch die Hofsteinmetzmeister Elias Hügel und Johann Baptist Regondi.
Da die alte Präsidentschaftskanzlei im Kanzleramt durch einen Bombentreffer unbenützbar geworden war, übersiedelte Ende 1946 die Präsidentschaftskanzlei in den Leopoldinischen Trakt.
Författare/Upphovsman: C.Stadler/Bwag, Licens: CC BY-SA 4.0
Der österreichische Bundespräsident Van der Bellen bei der Eröffnung der Buch Wien 2023, Österreichs größte Buchmesse.