Östergötlands runinskrifter N288

Östergötlands runinskrifter N288
Runristning
(c) Bengt A Lundberg / Riksantikvarieämbetet, CC BY 2.5
Land	Sverige
Landskap	Östergötland
Län	Östergötland
Kommun	Norrköping
Socken	Östra Husby
Plats	Oklunda
Koordinater	58°34′40″N 16°35′26″Ö / 58.57772°N 16.59062°Ö / 58.57772; 16.59062
Tillkomsttid	V början av 800-t
Signum	Ög N288
Stil	Rak
Information från FMIS samt Samnordisk runtextdatabas.

Ög N288 är en vikingatida (800-talet) berghäll i Oklunda, Östra Husby socken och Norrköpings kommun.^[1] Tidigare signum: Ög ÖR1980;19. Fridell & Óscarsson (2011) ger tolkningen Þetta faði Gunnarr, faði runaR þessaR. En sa flo sækiR, sotti wi þetta. En sa flo inn roð þann. En sa bant wæf. En [þetta faði Gunnarr ...]^[1] Ristningen i fast häll, 0,35x0,3 m, består av 4 tättställda rader samt en tvärställd rad, vardera 24-28 cm långa. Runhöjd, 4-4,5 cm. Ristningen är grunt men skarpt huggen. Imålad rött. Ristningen är anbragd på en slät, svagt V-sluttande yta av finkornig grå bergart på krönets V del ovan brant sluttning. Ristningen är täckt av en låg träkupa.

Enligt Runica Germanica Mediaevalia 2003 visar kontexten att man ska läsa inskriften nedifrån och uppåt och inskriften lyder:"Gunnar ristade dessa runor, och han flydde förfallen till straff. Han uppsökte detta vi. Och han flydde in i denna röjning. Och han slöt en förlikning (el gjorde en fridskrets?). Vifinn ristade detta (som bekräftelse)."^[2]

I åkermarken runt om runhällen utfördes en prospektering med metallsökare den 17-18 april 2006. I området S-SV om runhällen påträffades fyra äldre metallfynd, varav ett var ett litet runt spänne i Borrestil, förgyllt. Ca 190 m ÖNÖ om runhällen påträffades ett litet likarmat spänne från äldre vendeltid.^[3]

Vid arkeologisk schaktningsövervakning 2018, grävdes det utmed gång/brukningsväg i åkerkant SV om Oklundaristningen. Inget av antikvariskt intresse påträffades.^[4][5]

Inskriften

Translitterering av runraden:

§P kunar ÷ faþi runaʀ þisaʀ ÷ in sa flau sakiʀ ÷ suti ui þita ÷ in sa fl- (i)n ruþ þan ÷ in sa bat uifin ÷ þitta faþi ÷
§Q kunar ÷ faþi runaʀ þisaʀ ÷ in sa flau sakiʀ ÷ suti ui þita ÷ in sa fl- (i)n ruþ þan ÷ in sa bat uifin ÷ þit tafaþi ÷^[1]

Normalisering till fornvästnordiska:

§P Gunnarr faði runaʀ þessaʀ, en sa flo sakiʀ. Sotti vi þetta. En sa fl[o] inn ryð þann. En sa bant. Vifinn þetta faði.
§Q Gunnarr faði runaʀ þessaʀ, en sa flo sakiʀ. Sotti vi þetta. En sa fl[o] inn ryð þann. En sa bant Vifinn, þet tafaði(?).^[1]

Översättning till nusvenska:

§P Gunnar ristade dessa runor, och han flydde förfallen till straff. Han uppsökte detta vi. Och han flydde in i denna röjning. Och han slöt en förlikning (el gjorde en fridskrets?). Vifinn ristade detta (som bekräftelse).
§Q Och han ’band’ Vifinn, som förhindrade(?) det.^[2]

Läsning §P: $=Gustavson 2003a:192f; §Q: $=Källström 2007a:100f^[6] 'Band' är i mening 'göra orörlig (med trolldom)', en form av förbannelse.

Källor

• Gustavson, H. Oklundainskriften sjuttio år efteråt…, i: Heizmann, W. & Nahl, A. van (red.). Runica – Germanica – Mediaevalia. Berlin: de Gruyter. S. 186-198, 2003.
• Nordén, A.: i Fornvännen 1931

- - ATA dnr 4322/29 - - ÖD, 1932-12-06 - - ÖC, 1929-10-24 - - DT, 1929-10-24 - -

• Rundkvist, Martin, 2006, Prospektering kring Oklunda gård i Östra Husby sn, 17-18 april 2006, Östergötland, Östra Husby sn, Oklunda 1:7, RAÄ 252, Metallsökning, Rapport (RAÄ dnr 321-2462-2006)