Östafrikansk gundi
| Östafrikansk gundi Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
| Ordning | Gnagare Rodentia |
| Familj | Kamfingerråttor Ctenodactylidae |
| Släkte | Pectinator Blyth, 1855 |
| Art | Östafrikansk gundi P. spekei |
| Vetenskapligt namn | |
| § Pectinator spekei | |
| Auktor | Blyth, 1855 |
| Utbredning | |
 Utbredningsområde | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Östafrikansk gundi (Pectinator spekei[2][3]) är en däggdjursart som beskrevs av Edward Blyth 1856. Pectinator spekei är ensam i släktet Pectinator[3] som ingår i familjen kamfingerråttor.[4][5] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]
Artepitetet i det vetenskapliga namnet hedrar den brittiska upptäcktsresande John Hanning Speke.[6]
Denna gnagare förekommer från Eritrea över Etiopien till norra Somalia. Den vistas där i låglandet och i upp till 1200 meter höga bergstrakter. Habitatet utgörs av klippiga områden och halvöknar. Ibland hittas arten i busk- och gräsmarker.[1]
Individerna når en kroppslängd (huvud och bål) av 140 till 190 mm och en svanslängd av 40 till 60 mm. En uppvägd hona hade en vikt av 178 g. Pälsen har på ovansidan en askgrå färg med bruna eller svarta skuggor och undersidan är ljusgrå. Östafrikansk gundi har tydliga morrhår och en yvig svans. Vid bakfötterna förekommer styva hår som bildar en borste.[7]
Öronen är inte lika tydlig avplattade som hos andra kamfingerråttor. De är nakna förutom korta vita hår vid kanten. Mörkare hår vid svansens kant bildar en svartaktig krans. Arten har fyra tår vid fram- och bakfötter.[8]
Individerna vilar i bergssprickor eller bakom stenar. De äter bara växtdelar (gräs, örter, blad) och syns ofta när de solbadar. Flera hanar och honor bildar en koloni som har ett 1500 till 2000 kvadratmeter stort revir. Reviren är tydlig avgränsade från varandra. Däremot kan östafrikansk gundi leva i samma område som klipphyrax (Procavia capensis). Honor som hölls i fångenskap hade främst en unge per kull och sällan tvillingar. Ungarna vägde cirka 20 g vid födelsen. De diade sin mor 11 till 12 månader.[7]
Arten blir aktiv kort efter soluppgången men vilar under dagens hetaste timmar.[8]
Källor
- ^ [a b c] Cassola, F. 2016 Pectinator spekei . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 22 september 2022.
- ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
- ^ [a b] (2005) , website Pectinator, Mammal Species of the World
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (23 september 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. Arkiverad från originalet den 18 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120618223324/http://www.catalogueoflife.org/services/res/2011AC_26July.zip. Läst 24 september 2012.
- ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
- ^ Beolens, Watkins & Grayson (2009). ”Speke”. The Eponym Dictionary of Mammals. JHU Press. sid. 387. ISBN 9780801893049
- ^ [a b] Ronald M. Nowak, red (1999). ”Speke's Pectinator” (på engelska). Walker’s Mammals of the World. The Johns Hopkins University Press. sid. 1622. ISBN 0-8018-5789-9
- ^ [a b] Kingdon, Jonathan (2013). ”Speke's Pectinator” (på engelska). Mammals of Africa. "4". A & C Black. sid. 638-639. ISBN 9781408122549
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Östafrikansk gundi.
Wikispecies har information om Pectinator spekei.
|
Media som används på denna webbplats
Pectinator spekei
Författare/Upphovsman: Izvora, Licens: CC BY-SA 3.0
Pectinator spekei range map