Ölkällarkuppen

	Ölkällarkuppen
	(c) Bundesarchiv, Bild 119-1486 / CC-BY-SA 3.0 Gatuscen från Marienplatz i München under kuppdagarna.
Plats	München, Bayern, Tyskland
Datum	8–9 november 1923
Karaktär	Statskuppsförsök
Part I	Bayerns regering; Reichswehr
Part II	NSDAP; SA
Ledare II	Adolf Hitler
Syfte	Störta regeringen
Resultat	Kuppförsöket nedslaget; Adolf Hitler dömd och satt i fängelse

Ölkällarkuppen, ölhallskuppen (tyska: Hitlerputsch), kallas det kuppförsök som Adolf Hitler och Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet genomförde i Bürgerbräukeller i München den 8–9 november 1923. Tillsammans med Hitler deltog Max Erwin von Scheubner-Richter, som dödades under kuppen och därefter blev hyllad som martyr av nazistregimen i Tyskland.

Bakgrund

Under år 1923 försämrades det allmänna socioekonomiska läget i Tyskland på grund av den stora inflationen, strejker och upplopp. Den franska ockupationen av Ruhr ledde till missnöje och vrede. På grund av politiska låsningar i den svaga Weimarrepubliken kunde regeringen inte agera, och socialisterna krävde i augusti dess avgång. I takt med att missnöjet ökade växte stödet för Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP). När partiet utlyste fjorton massmöten i München svarade den bayerska regeringen med att utlysa undantagstillstånd. I november hade partiet 55 000 medlemmar, och det paramilitära Sturmabteilung (SA) under befäl av Hermann Göring förfogade över 15 000 man.

Militären var i detta läge villig att genomföra en kupp och ge makten åt NSDAP. Hitler litade dock inte helt på militären, då han misstänkte att de planerade en rojalistisk kupp med syfte att återinsätta ätten Wittelsbach. Hitler ville förekomma dem.

Kuppförsöket

Under ett möte den 8 november, när Gustav Ritter von Kahr höll tal, sprang Hermann Göring in i salen med 25 brunskjortor, Hitler ställde sig på ett bord och sköt ett skott mot taket med en revolver, och ropade: "Den nationella revolutionen har börjat! Denna sal är besatt av 600 tungt beväpnade män. Ingen får lämna salen. Bayerns och rikets regeringar har avsatts, och en provisorisk nationalregering har bildats. Armé- och poliskasernerna har blivit besatta, trupper och polis är på marsch mot staden under hakkorsflaggan".

I själva verket hade de 600 SA-männen bara en kulspruta i förhallen. Bluffen fungerade dock till en början och fick stöd från vissa grupper. Men under tiden kallades förstärkningar in från intilliggande regementen, bayerska statsregeringen flyttades till Regensburg, och von Kahr upplöste NSDAP. Kronprins Ruprecht vägrade att stödja kuppen. På morgonen den 9 november marscherade Hitler med 3 000 man in mot centrum. Vid Odeonsplatz öppnade polisen eld, vilken besvarades. Efter två timmars kamp kapitulerade Ernst Röhm och arresterades. Under eldstriden dödades sexton nazister och tre poliser. Göring skadades svårt men lyckades fly över gränsen till Österrike. Hitler, som också skadades, lyckades fly i en bil men arresterades den 11 november i Uffing. Hitler påstod att han aldrig tänkt använda våld, att han var säker på att få stöd från polis och militär och ville genomföra kuppen med deras stöd.

Rättegång

Under den 34 dagar långa rättegången, som varade från den 26 februari till den 1 april 1924, lyckades Hitler framstå som en martyr som stått upp emot de politiker som förrått Tyskland när Versaillesfreden slöts i juni 1919. Anklagelsen för högförräderi lyckades han i sitt försvar manipulera till fosterlandskärlek. Den 1 april 1924 dömdes han till det mildaste straffet, fem års fängelse. Han avtjänade dock endast nio månader av straffet, och frisläpptes den 20 december 1924. Rättegången blev mycket uppmärksammad i de tyska tidningarna och även internationellt då den bevakades av utländska korrespondenter.

Hitler var internerad i fängelset i Landsberg, sex mil väster om München. I fängelset höll Hitler politiska diskussioner med de andra dömda nazisterna och skrev där boken Mein Kampf. NSDAP, som förbjöds, föll sönder utan honom, vilket passade honom utmärkt eftersom ingen då kunde hota hans ledarposition när han kom ut. Han avsade sig formellt ordförandeposten i partiet för att blidka myndigheterna.

Hans första tal efter frigivningen, som han höll i februari 1925, samlade 4 000 åhörare. Han grundade partiet på nytt ett år senare, nu med oinskränkt makt. Och istället för att med kupp ta makten var nu hans påstådda mål att lyckas demokratiskt: "Om det tar längre tid att rösta bort dem än att skjuta bort dem, så är resultatet i alla fall garanterat av deras egen konstitution. Varje laglig process är långsam. Förr eller senare skall vi ha majoriteten – och sedan Tyskland."

Se även

Blutfahne

Referenser

Shirer, William L. (1984). Det tredje rikets uppgång och fall: det nazistiska Tysklands historia. Stockholm: Forum. ISBN 91-37-08628-6
Williamson, Gordon (1995) (på engelska). The SS: Hitler's Instrument of Terror. London: Sidgwick & Jackson. ISBN 0-283-06280-0

Externa länkar

Europakarta vid tiden för Ölkällarkuppen på Omniatlas.com

Navigation

Navigering

Temaportaler