Ölands Järnvägar

Ölands Järnvägar
Allmänt
Plats	Öland
Sträcka	Böda-Näsby (Ottenby station)
Organisation
Invigd	Sammanslagning 1928 av Södra Ölands Järnväg Borgholm-Böda Järnväg
Nedlagd	1961
Ägare	Svenska staten 1947-
Infrastruktur­förvaltare	Statens Järnvägar 1947
Tekniska fakta
Längd	151 kilometer
Antal spår	enkelspår
Spårvidd	891 millimeter (smalspår)
Största lutning	16 ‰
Minsta kurvradie	300
Högsta hastighet	35 km/h
Källor[1]
Linjekarta Ölands Järnvägar km BödabananGrankulleviken 55 Böda 1906- 97 Skäftekärr1906 93 Vedborm1906 87 Löttorp1906 83 Ranstadsvägen 38 (Ölands) Källaberg1906 79 Gunnarslund1906 76 Stenninge 74 Persnäs1906 70 Föra1906 67 Uggletorp1906 64 Askelunda1949 62 Stacketorp1906 60 Istad1948 58 Alböke1906 56 Dalbyro1906 53 Kalleguta1906 52 Källingemörelastplats betor 52 Öjkroken1906 49 Köpingsvik1947- (Tingsdal 1906-1947) 45 Borgholm1906 Borgholms hamn 44 Kolstad1909 40 Räpplinge1909 37 Ölands Lindby1909 32 Gårdslösa1909 28 Långlöt1909 26 Björkerum 23 Runsten1909 21 Ölands Bäck1909 17 Norra Möckleby1909 16 Dörby 14 Gårdby grusgrop 13 Gårdby1909 11 Torps by 7 Lenstad1909 4 Ölands Skogsby1909 ◄Kalmar(Kalmar-Berga Järnväg) Färjestaden hamn 0 Färjestaden 2 Lundtorp1927 4 Kråketorp 6 Eriksöre1910 7 Karlevi 9 Vickleby1910 13 Resmo1910 ◄Bergkvaraa Mörbylånga hamn 17 Mörbylånga1910 Mörbylånga sockerbruka 17 Mörbylånga centralskola 19 Mörbylånga by 20 Mörbylångadalen 22 Rösslösa 24 Bring1910 26 Kastlösa1910 35 Skärlöv1910 38 Ölands Melby 40 Ölands Segerstad1910 44 Torngård1910 46 (Ölands) Gräsgård1910 50 (Ölands) Eketorp1910 54 Ottenby1910 aTredje räl för normalspår mellan hamnen och sockerbruket

Ölands Järnvägar (ÖJ) var ett bolag som bildades 1928 när de tidigare separata järnvägarna Borgholm–Böda Järnväg (BBJ) och Södra Ölands Järnväg SÖJ) slogs samman till en förvaltning. Järnvägen gick sträckan Näsby – Mörbylånga – Färjestaden – Borgholm – Böda (151 km) och var smalspårig med spårvidden 891 mm. Järnvägen köptes av staten 1947 och drevs därefter av Statens Järnvägar (SJ) fram till den 1 oktober 1961 när all järnvägstrafik på Öland lades ner. En stor del av godstrafiken var säsongstransporten av sockerbetor till sockerbruket i Mörbylånga.

BBJ och SÖJ byggdes i början av 1900-talet delvis finansierade med statslån. Den gemensamma skulden uppgick 1927 till nästan 1,4 miljoner kronor och endast SÖJ betalade en del ränta. Riksdagen beslutade 1927 att lånen skulle avskrivas till 800 000 kronor och vara räntefria i 3 år och halv ränta i ytterligare två år. Villkoret var att BBJ och SÖJ blev sammanslagna. Det fanns inget val utan den 1 januari 1928 tog ett nytt bolag Ölands Järnvägar över verksamheten. ÖJ fortsatte att ha dålig ekonomi och 1947 köpte staten järnvägen och driften togs över av SJ.^[1]

ÖJ tog över fordonen från BBJ och SÖJ. För att förbilliga persontrafiken byggdes fyra tvåaxliga personvagnar om till motorvagnar 1928, ytterligare två 1933 och en sista 1937. Samtliga byggdes om vid Kalmar Verkstad. Bolaget köpte en lokomotor 1933 och en andra 1937, också från Kalmar Verkstad. Detta var för att avlasta tankloken. Som ersättning för äldre ånglok köptes tre stycken nya tanklok från Motala Verkstad, dessa levererades 1935, 1939 och 1945. Motorvagnarna behövde ersättas och mellan 1941 och 1943 köpte ÖJ fem Hilding Carlsson-rälsbussar och sex släpvagnar som var i drift till nedläggningen. Under SJ fortsatte trafiken med rälsbussarna och ångloken började ersättas av lokomotorer Z4p.^[1][2]

Under andra världskriget var det brist på järnvägsvagnar och ÖJ hade överskott på godsvagnar förutom under sockerbetssäsongen. Mellan 1943 och 1947 transporterades godsvagnar på pråmar mellan Öland och fastlandet.^[3]

• Den 30 september 1947^[4] öppnades godsfärjeleden mellan Kalmar och Färjestaden med kustartillerifärjan Balder som var försedd med provisoriska spår. Våren 1948 fortsatte trafiken och 177 smalspårsvagnar och 14 normalspåriga vagnar fraktades under året. Ytterligare en färja, Ane byggdes om och togs i drift i september 1950. Kustartilleriet sade upp avtalet om Ane 1955 och SJ lät bygga färjan M/S Bure vid Bröderna Larssons varv och mekaniska verkstad. Bure som sattes i trafik den 21 oktober 1957 kunde ta både normalspåriga och smalspåriga vagnar men hade besvär att ta sig fram i issörja. Under vintern omlastade SJ godset till Kalmarsundsbolagets båtar. Trafiken med Bure upphörde efter att järnvägen på Öland var uppriven. Den sista turen gick den 4 maj 1962.^[3]
• Från 1953 när sockerbruket i Karlshamn lades ner transporterades sockerbetor från östra Blekinge med lastbil till Bergkvara i Småland och lastades på normalspåriga godsvagnar trots att i både Mörbylånga och Bergkvara (Östra Blekinge Järnväg) fanns det 891 mm smalspåriga järnvägar. Normalspårsvagnarna gick med tågfärjan S/S Betula till Mörbylånga. En normalspårig lokomotor följde med färjan. I Mörbylånga fanns det en tredje skena för normalspår från färjeläget till sockerbruket. Sockerbetstransporterna och färjetrafiken slutade efter 1958 års betsäsong. Järnvägsfärjan och de korta normalspårsspåren på varje sida om Kalmarsund var en egen järnväg utan anslutning eller omlastning till de omkringliggande smalspåriga järnvägarna.^[5][6][7]

Underhållet av järnvägen hade varit eftersatt under många år och i början på 1960-talet beslutades att järnvägen skulle läggas ner. Den allmänna trafiken upphörde den 1 oktober 1961^[8] och banan började rivas. Rivningen slutfördes under 1962 och det mesta av järnvägsmaterialet fraktades till Kalmar på järnvägsfärjan.^[1]

Efter att spåren revs såldes de flesta byggnaderna till privatpersoner och bansträckningen avstyckades i 562 fastigheter varav de flesta är i privat ägo. Vägverket sponsrade ett projekt "Ölands järnvägsbank 2003" för en trafiksäker cykel-, vandrings- och ridled och ett seminarium hölls den 2 februari 2006 men det blev ingen fortsättning.^[9]

• Förutom ändstationerna Ottenby station och Böda var Mörbylånga, Färjestaden och Borgholm säckstationer vid Kalmarsund.
• Borgholm var den enda stationen på Öland som hade perrong.

• Svensson, Jan-Olov (2009). Ölands järnväg. Malmö: Stenvall. Libris 11889418. ISBN 978-91-7266-173-8 
• Järnvägsdata. Svenska järnvägsklubbens skriftserie, 0346-8658 ; 68 (3., omarb. uppl., 1999). Stockholm: Svenska järnvägsklubben. 1999. Libris 7745538. ISBN 91-85098-85-X 

• Adolfson, Göran P. D; Lantz, Sune; Nilsson, Hjalmar (1987). Ölands järnvägar. Malmö: Stenvall. Libris 7630195. ISBN 91-7266-101-1 
• Anderson, William (1911). Södra Ölands järnvägs resebeskrivning utg. af "Bondesons", Kalmar. Kalmar. Libris 2492602 
• Fransson, Eric (1998). En stins minns Ölands järnväg 1924-1955. Lund: HLV. Libris 10248155 
• Johannesson, Ove (1975). En bildberättelse om Ölands järnväg. Moheda. Libris 2003143 
• Lindberg, Margareta; Brunby, Peter (2003). Sista tåget ut : en nöjesresa på Ölands järnväg söndagen den 24 september 1961. [S.l.]: Fören. Ölands järnvägsled. Libris 9179042 
• Nilsson, Hjalmar (1970). Ölands järnväg, en svunnen epok. [Borgholm]: [Nyqvists bokh.]. Libris 1442073 

• Historik om ÖJ
• SJ spelade in en journalfilm, 32 minuter lång där bl.a. nuvarande kung Carl XVI (då ca 2 år) med familj kommer med färjan. Filmen följer hela bansträckan. Visas på SVT Play (2022) https://www.svtplay.se/video/30360788/journalfilmer/journalfilm-avsnitt-96?position=0&id=8Pv45Ag