Ökenmås

	Ökenmås; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Vadarfåglar; Charadriiformes
Familj	Måsfåglar; Laridae
Släkte	Leucophaeus se text
Art	Ökenmås; L. modestus
Vetenskapligt namn
	§ Leucophaeus modestus
Auktor	(Tschudi, 1843)
Utbredning
Synonymer
	Larus modestus;

Ökenmås^[2] (Leucophaeus modestus) är en sydamerikansk vadarfågel i familjen måsfåglar.^[3] Arten häckar unikt för måsar långt inåt landet i ökenlandskap, därav namnet, i norra Chile. Vintertid sprider den sig norrut utmed kusten till Ecuador. Ovanligt är även den påtagligt mörka dräkten, med vitt huvud. Den minskar i antal, men beståndet anses ändå vara livskraftigt.

Kännetecken

Ökenmåsen är en medelstor mås med en kroppslängd på 45 centimeter. I häckningsdräkt är den karakteristisk med sitt vita huvud och mörkgrå kropp. Vingpennorna är svarta med vita spetsar på de inre handpennorna och armpennorna. Stjärten har ett svart band innanför en vit bakkant. Benen är svarta och irisen brun.^[4]

Utbredning och systematik

Fågeln häckar i den extremt torra Atacamaöknen i inlandet i norra Chile, men sprider sig efter häckningstid ut mot kusten norrut till Ecuador.^[3] Den har påträffats tillfälligt även i Colombia och Panama.^[1] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Släktestillhörighet

Länge placerades merparten av måsarna och trutarna i släktet Larus. Genetiska studier^[5]^[6] visar dock att arterna i Larus inte är varandras närmaste släktingar. Pons m.fl. (2005) föreslog att Larus bryts upp i ett antal mindre släkten, varvid ökenmåsen placerades i Leucophaeus. Amerikanska American Ornithologists' Union (AOU) följde rekommendationerna i juli 2007. Brittiska British Ornithologists’s Union (BOU)^[7] liksom Sveriges ornitologiska förenings taxonomikommitté^[8] (SOF) valde dock initialt att behålla arterna urskilda i Leucophaeus i Larus eftersom studier inte visar på några osteologiska skillnader släktena emellan.^[9] Efter att även de världsledande auktoriteterna Clements m.fl.^[3] och International Ornithological Congress IOC^[10] erkände Leucophaeus följde även SOF (då under namnet BirdLife Sverige) efter 2017.^[11] BirdLife International inkluderar dock fortfarande Leucophaeus i Larus.^[1]

Levnadssätt

Ökenmåsen lever huvudsakligen och ibland uteslutande av kräftdjur från släktet Eremita, men kan också inta fisk, havsborstmaskar (Nereididae) samt as. Den kan också söka föda i hamnar och följa fiskebåtar. Arten häckar från november till januari i öde bergstrakter i Atacamaöknen mellan 35 och 100 kilometer inåt land. Boet är en uppskrapad grop i sanden. Den häckar inte under år när El Niño är extra påtaglig.^[4]

Status och hot

Arten har ett relativt litet utbredningsområde och tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.^[1] IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).^[1]

Referenser

^ [a b c d e] Birdlife International 2012 Larus modestus Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 29 december 2014.
^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 <http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download>, läst 2014-12-27
^ [a b] del Hoyo, J., Elliott, A., and Sargatal, J. 1996. Handbook of the Birds of the World, vol. 3: Hoatzin to Auks. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
^ Crochet, P.-A., F. Bonhomme, and J.-D. LeBreton (2000), Molecular phylogeny and plumage evolution in gulls (Larini), J. Evol. Biol. 13, 47-57. Fulltext
^ Pons, J.-M., A. Hassanin, and P.-A. Crochet (2005), Phylogenetic relationships within the Laridae (Charadriiformes: Aves) inferred from mitochondrial markers, Mol. Phylogenet. Evol. 37, 686-699. PDF Arkiverad 9 augusti 2017 hämtat från the Wayback Machine.
^ G. Sangster, M. Collinson, A. Knox, D. Parker & L. Svensson (2007) Taxonomic recomendations for British birds: Fourth report. Ibis, nr.149, sid:853-857, september 2007
^ Jirle, E., Svensson, L., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2010). ”Förändringar i listan över Holarktis fåglar: Rapport nr 3 från SOF:s taxonomikommitté”. Vår fågelvärld 69 (6): sid. 40-48. ISSN 0042-2649.
^ Chu, P. C. 1998. A phylogeny of the gulls (Aves: La rinae) inferred from osteological and integumentary charac ters. Cladistics 14: 1–43.
^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2022. IOC World Bird List (v11.2). doi : 10.14344/IOC.ML.12.1.
^ Lagerqvist, M., Jirle, E., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2017). ”Nya arter i Tk:s lista”. Vår fågelvärld 76 (1): sid. 1-12. ISSN 0042-2649. https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2018/10/Tk_Rapport_8-long-version.pdf. Läst 15 februari 2017.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör ökenmås.
Bilder & media
Wikispecies har information om Leucophaeus modestus.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c d e] Birdlife International 2012 Larus modestus Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 29 december 2014.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[CC-3] [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 <http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download>, läst 2014-12-27

[hbw-4] [a b] del Hoyo, J., Elliott, A., and Sargatal, J. 1996. Handbook of the Birds of the World, vol. 3: Hoatzin to Auks. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

[5] Crochet, P.-A., F. Bonhomme, and J.-D. LeBreton (2000), Molecular phylogeny and plumage evolution in gulls (Larini), J. Evol. Biol. 13, 47-57. Fulltext

[6] Pons, J.-M., A. Hassanin, and P.-A. Crochet (2005), Phylogenetic relationships within the Laridae (Charadriiformes: Aves) inferred from mitochondrial markers, Mol. Phylogenet. Evol. 37, 686-699. PDF Arkiverad 9 augusti 2017 hämtat från the Wayback Machine.

[Ibis-7] G. Sangster, M. Collinson, A. Knox, D. Parker & L. Svensson (2007) Taxonomic recomendations for British birds: Fourth report. Ibis, nr.149, sid:853-857, september 2007

[VF69-8] Jirle, E., Svensson, L., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2010). ”Förändringar i listan över Holarktis fåglar: Rapport nr 3 från SOF:s taxonomikommitté”. Vår fågelvärld 69 (6): sid. 40-48. ISSN 0042-2649.

[9] Chu, P. C. 1998. A phylogeny of the gulls (Aves: La rinae) inferred from osteological and integumentary charac ters. Cladistics 14: 1–43.

[IOC-10] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2022. IOC World Bird List (v11.2). doi : 10.14344/IOC.ML.12.1.

[BLS-11] Lagerqvist, M., Jirle, E., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2017). ”Nya arter i Tk:s lista”. Vår fågelvärld 76 (1): sid. 1-12. ISSN 0042-2649. https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2018/10/Tk_Rapport_8-long-version.pdf. Läst 15 februari 2017.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

Navigation

Navigering

Temaportaler