Ökengräshoppa
| Ökengräshoppa | |
 En äggläggande hona | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Insekter Insecta |
| Ordning | Hopprätvingar Orthoptera |
| Underordning | Gräshoppor Caelifera |
| Familj | Markgräshoppor Acrididae |
| Släkte | Schistocerca |
| Art | Ökengräshoppa S. gregaria |
| Vetenskapligt namn | |
| § Schistocerca gregaria | |
| Auktor | Forsskål, 1775 |
| Utbredning | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Ökengräshoppa (Schistocerca gregaria) är en gräshoppa som kan uppträda som en svår skadegörare på odlade grödor från norra Afrika till Indien. Den är en så kallad vandringsgräshoppa och kan i sin vandringsfas bilda stora svärmar som orsakar betydande ekonomiska förluster då gräshoppan kan konsumera en födomängd motsvarande sin egen kroppsvikt per dag. För en svärm som kan innehålla flera miljoner individer kommer svärmens sammanlagda konsumtion att uppgå till tusentals ton.
Levnadssätt
Ökengräshoppan förekommer i två olika former, en solitär eller ensamlevande och en vandrande som skiljer sig åt i utseende och beteende. Vandrade gräshoppor har starkare färger och uppträder i svärmar, medan de solitära gräshopporna har mer dämpade färger och inte bildar svärmar. Övergång mellan formerna påverkas av individtätheten i populationerna. Då individtätheten är hög så att gräshopporna ofta kommer i beröring med varandra så utlöser det till slut ett svärmbeteende och när individtätheten minskar, genom att individerna börjar dö, så avtar benägenheten att svärma och återgång till ett solitärt levnadssätt sker.
Gräshoppor genomgår ofullständig förvandling. En solitär hona kan lägga upp till omkring 150 ägg per gång, vandrade honor lägger sällan fler än 80 ägg per gång. Ofta hinner en hona lägga åtminstone tre omgångar med ägg under sin levnad. De fullbildade gräshoppornas livslängd beror mycket på vädret och de ekologiska förutsättningarna och varierar mellan ungefär tre och fem månader. Äggen läggs i sandiga områden, 10–15 centimeter ner i marken. Utvecklingen av äggen beror på temperaturen, om det är goda temperaturförhållanden kläcks de efter cirka 14 dagar, eller till och med bara 10 dagar. Om det är kallare tar det längre tid, upp till 65 dagar. Nymfen behöver 30–40 dagar för att utvecklas till fullbildad insekt, imago.[1]
Stora svärmar
Under 1900-talet förekom stora svärmar av ökengräshoppor 1926-1934, 1940-1948, 1949-1963, 1967-1969 och 1986-1989.[1] 2004 drabbades Sahel och västra Nordafrika, särskilt Mauretanien, av större svärmar av ökengräshoppor.[2] Stora svärmar av gräshoppor finns omnämnda från Egypten redan på faraotiden[1] och i Gamla Testamentet omnämns en invasion av gräshoppor som en av Egyptens tio plågor.
Referenser
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör ökengräshoppa.
Media som används på denna webbplats
Desert locust (Schistocerca gregaria) laying eggs during the 1994 locust outbreak in Mauritania (photographed by Christiaan Kooyman).
Författare/Upphovsman: Heleen Verlinden, Conceptualization, Funding Acquisition, Investigation, Methodology, Project Administration, Resources, Supervision, Visualization, Writing – Original Draft Preparation,1 Lieven Sterck, Conceptualization, Data Curation, Formal Analysis, Methodology, Software, Supervision, Visualization, Writing – Original Draft Preparation,2,3 Jia Li, Data Curation, Formal Analysis, Methodology, Software, Visualization, Writing – Original Draft Preparation,2,3 Zhen Li, Data Curation, Formal Analysis, Methodology, Software, Visualization, Writing – Original Draft Preparation,2,3 Anna Yssel, Data Curation, Formal Analysis, Writing – Review & Editing,4 Yannick Gansemans, Data Curation, Formal Analysis, Methodology, Software, Writing – Original Draft Preparation,5,6 Rik Verdonck, Data Curation, Formal Analysis, Investigation, Visualization, Writing – Review & Editing,1,7 Michiel Holtof, Investigation, Writing – Review & Editing,1 Hojun Song, Conceptualization, Funding Acquisition, Writing – Review & Editing,8 Spencer T. Behmer, Conceptualization, Funding Acquisition, Writing – Review & Editing,8 Gregory A. Sword, Conceptualization, Funding Acquisition, Writing – Review & Editing,8 Tom Matheson, Conceptualization, Funding Acquisition, Writing – Review & Editing,9 Swidbert R. Ott, Conceptualization, Funding Acquisition, Writing – Review & Editing,9 Dieter Deforce, Resources, Writing – Review & Editing,5,6 Filip Van Nieuwerburgh, Conceptualization, Resources, Supervision, Writing – Review & Editing,5,6 Yves Van de Peer, Conceptualization, Funding Acquisition, Project Administration, Resources, Supervision, Writing – Review & Editing,a,2,3,4 and Jozef Vanden Broeck, Conceptualization, Funding Acquisition, Project Administration, Resources, Supervision, Writing – Review & Editingb,1, Licens: CC BY 4.0
( a) Geographic distribution of the desert locust. During ‘recession’ periods, desert locusts are restricted to the semi-arid and arid regions of Africa, the Arabian Peninsula and South-West Asia that receive less than 200 mm of annual rain. The recession area covers about 16 million km 2 in 30 countries. Within this recession area, locusts move seasonally between winter/spring and summer breeding areas. During outbreaks, desert locusts may spill into more fertile adjacent regions, threatening an area of some 29 million km 2 comprising 60 countries as outbreaks escalate into upsurges and further into plagues. The recession breeding areas and migration patterns may have predictive value to understand how the swarms will migrate Range of the non-swarming southern sub-species S. gregaria flaviventris not shown. Figure based on information from FAO Locust Watch (Cressman, 2016; Symmons & Cressman, 2001), map derived from Google Map Data ©2020 Google. ( b) Phase polyphenism in desert locusts, using the example of sexually mature males. The gregarious male (right) is brightly coloured, while the solitarious male relies on camouflage colours. In this staged scene, the solitarious male was forced into close proximity of the gregarious male and is seen retreating from its conspecific. Photo by H. Verlinden and R. Verdonck.
Författare/Upphovsman: Ariel G, Ophir Y, Levi S, Ben-Jacob E, Ayali A, Licens: CC BY 4.0
Stop and go motion of desert locusts (Schistocerca gregaria) in the field. Southern Israel, 2013.