Étoile de Bessèges

Étoile de Bessèges
Detaljer
Datum	Början av februari
Region	Occitanien, Frankrike
Disciplin	Landsväg
Typ	Etapplopp
Etapper	5 till 7
Status	UCI Europe Tour 2.1
Historia
Antal upplagor	54 (2024)
Första upplaga	1971
Första vinnare	Jean-Luc Molinéris
Flest segrar	2 segrar:; Jean-Luc Molinéris; Jo Planckaert; Jérôme Coppel
Senaste vinnare	Mads Pedersen (2024)

Étoile de Bessèges ("Bessegès stjärna") är ett etapplopp i landsvägscykling som arrangerats årligen sedan 1971 i omgivningarna av Bessèges i departementet Gard i regionen Occitanien - de två första åren kördes det som ett endagslopp och 1973 som tre etapper, men sedan 1974 består det av fem till sju etapper (sedan 2013 fem). Från och med 2012 har den sista etappen varit en cirka 10 km lång tempoetapp körd på eftermiddagen efter en linjeetapp körd tidigare på dagen.^[1] Loppet ingår i UCI Europe Tour sedan 2005, klassificerat som 2.1, och är det första etapploppet för året på kalendern.

Loppet grundades av den tidigare amatörcyklisten Roland Fangille (1939-2020) som kom från Bessèges.^[2]^[3].

Podieplaceringar

År	Vinnare	Tvåa	Trea
1971	Jean-Luc Molinéris	René Grelin	Barry Hoban
1972	Jean-Luc Molinéris	Guy Maingon	Daniel Van Ryckeghem
1973	Robert Mintkiewicz	Serge Lapébie	Bernard Masson
1974	Jacques Esclassan	Gerrie Knetemann	Charles Rouxel
1975	Patrick Béon	Charles Rouxel	Patrick Perret
1976	Maurice Le Guilloux	Bernard Labourdette	Guy Dolhats
1977	Willy Planckaert	Serge Vandaele	Sean Kelly
1978	Dietrich Thurau	Leo van Vliet	Guido Van Sweevelt
1979	Jacques Michaud	Ferdi Van Den Haute	Christian Levavasseur
1980	Franky De Gendt	Jean-Louis Gauthier	Wladimiro Panizza
1981	Jan Raas	Régis Clère	Frank Hoste
1982	Cees Priem	Leo van Vliet	Patrick Bonnet
1983	Bert Oosterbosch	Gilbert Glaus	Gerrie Knetemann
1984	Eddy Planckaert	Jos Lammertink	Jean-Luc Vandenbroucke
1985	Guy Nulens	Jean-Claude Leclercq	Steven Rooks
1986	Niki Rüttimann	Marc Sergeant	Kim Andersen
1987	Ronan Pensec	Laurent Fignon	Guido Winterberg
1988	Adri van der Poel	Régis Simon	Søren Lilholt
1989	Etienne De Wilde	Teun van Vliet	Frans Maassen
1990	Frans Maassen	Michel Vermote	Henri Manders
1991	Ad Wijnands	Stephan Joho	Frans Maassen
1992	Beat Zberg	Danny Nelissen	Ronan Pensec
1993	Armand de Las Cuevas	Jean-Pierre Heynderickx	Charly Mottet
1994	Jean-Paul van Poppel	Christophe Leroscouet	Christian Chaubet
1995	Serguei Outschakov	Andrei Tchmil	François Simon
1996	Ján Svorada	Wilfried Nelissen	Fabio Baldato
1997	Patrice Halgand	Zbigniew Spruch	Bruno Boscardin
1998	Jo Planckaert	Alberto Elli	Philippe Gaumont
1999	David Lefèvre	Jens Voigt	Andrei Tchmil
2000	Jo Planckaert	Jaan Kirsipuu	Chris Peers
2001	Niko Eeckhout	Damien Nazon	Ján Svorada
2002	Robbie McEwen	Andrea Ferrigato	Lorenzo Bernucci
2003	Fabio Baldato	Michael Skelde	Franck Bouyer
2004	Laurent Brochard	Sylvain Calzati	Joseba Zubeldia
2005	Freddy Bichot	Maxime Monfort	Arnaud Labbe
2006	Frederik Willems^[4]	Preben Van Hecke	Thomas Voeckler
2007	Nick Nuyens	Vasil Kiryjenka	Preben Van Hecke
2008	Jurij Trofimov	Gianni Meersman	Pierrick Fédrigo
2009	Thomas Voeckler	Jure Kocjan	Jurij Trofimov
2010	Samuel Dumoulin	Matthieu Ladagnous	Pieter Ghyllebert
2011	Anthony Ravard	Marco Marcato	Johnny Hoogerland
2012	Jérôme Coppel	Franck Vermeulen	Rein Taaramäe
2013	Jonathan Hivert	Jérôme Cousin	Anthony Roux
2014	Tobias Ludvigsson	Jérôme Coppel	John Degenkolb
2015	Bob Jungels	Tony Gallopin	Kris Boeckmans
2016	Jérôme Coppel	Tony Gallopin	Thibaut Pinot
2017	Lilian Calmejane	Tony Gallopin	Mads Würtz Schmidt
2018	Tony Gallopin	Christophe Laporte	Yoann Paillot
2019	Christophe Laporte	Tobias Ludvigsson	Jimmy Janssens
2020	Benoît Cosnefroy	Alberto Bettiol	Alexys Brunel
2021	Tim Wellens	Michał Kwiatkowski	Nils Politt
2022	Benjamin Thomas	Alberto Bettiol	Tobias Halland Johannessen
2023	Neilson Powless	Mattias Skjelmose	Pierre-Roger Latour
2024	Mads Pedersen	Kévin Vauquelin	Alberto Bettiol