Émile Loubet

Émile Loubet
Émile Loubet omkring 1900.
Född	31 december 1838[1][2][3] Marsanne, Frankrike
Död	20 december 1929[1][4][2] (90 år) Montélimar[5], Frankrike
Begravd	Montélimar
Medborgare i	Frankrike
Utbildad vid	juridiska fakulteten i Paris
Sysselsättning	Politiker, advokat
Befattning
Senator för tredje franska republiken[6] Konseljpresident Ledamot av departementsstyrelse i Frankrike Ledamot av Frankrikes nationalförsamling, Drôme Montélimars borgmästare (1878–1899) Frankrikes premiärminister (1892–1892) Fransk samfurste av Andorra (1899–1906) Frankrikes president (1899–1906)
Politiskt parti
Demokratiska republikanska alliansen
Maka	Marie-Louise Loubet
Utmärkelser
Kungliga Serafimerorden (1899)[7] Riddare av Elefantorden (1900)[8] Norska Lejonorden (1904) Svarta örns orden Krysantemumorden[9] Afrikanska befrielseorden Riddare av Gyllene skinnets orden Chakriorden Nassauska Gyllene lejonets orden Etiopiska Stjärnorden Storkorset av Nederländska Lejonorden Storkorsriddare av Italienska kronorden Storkorsriddare av Sankt Mauritius och Sankt Lazarusorden Annunziataorden Sankt Alexander Nevskij-orden Sankt Stanislausorden, första klassen Sankt Annas orden, första klass Storkors av Vita örns orden Andreasorden Storkorset av Svarta stjärnorden Hederslegionens stormästare[10] Anjouanstjärnans orden Storkors av Nichan el Anouars orden Storkors av Hederslegionen
Heraldiskt vapen
Redigera Wikidata

Émile Loubet, född 31 december 1838 i Marsanne, Drôme, Frankrike, död 20 december 1929 i Montélimar, Drôme, var en fransk politiker. Han var Frankrikes premiärminister 1892 och president från 1899 till 1906.

Loubet var ursprungligen advokat, blev deputerad 1876 och senator 1885. Han var minister för offentliga arbeten 1887-88, var konseljpresident och inrikesminister 1892, inrikesminister 1892-93 och senatens president 1896-99. Vid presidentvalet 1899 blev Loubet som vänsterns kandidat vald till republikens president. Hans regim blev en av 3:e republikans mest händelserika, betecknande en definitiv omläggning i såväl de inrikes- som de utrikespolitiska affärerna. Inrikespolitiskt karaktäriserades tiden av Pierre Waldeck-Rousseau och Émile Combes regeringar och radikalismens definitiva genombrott, utrikespolitiskt av Théophile Delcassés närmande till Storbritannien och Italien samt stärkandet av den rysk-franska alliansen. Denna utrikespolitiska utveckling fick synbart tecken 1901 i tsar Nikolaj II:s besök i Paris och Loubets återbesök samma år, vidare i ett italienskt kungabesök i Paris. Efter sin avgång 1906 levde Loubet i tillbakadraget lugn.^[11]

•  Kungliga Serafimerorden, 17 april 1899^[7]
•  Riddare av Elefantorden, 1900^[8]
•  Norska Lejonorden, 1904
•  Svarta örns orden
•  Krysantemumorden^[9]
•  Afrikanska befrielseorden
•  Riddare av Gyllene skinnets orden
•  Chakriorden
•  Nassauska Gyllene lejonets orden
•  Etiopiska Stjärnorden
•  Storkorset av Nederländska Lejonorden
•  Storkorsriddare av Italienska kronorden
•  Storkorsriddare av Sankt Mauritius och Sankt Lazarusorden
•  Annunziataorden
•  Sankt Alexander Nevskij-orden
•  Sankt Stanislausorden, första klassen
•  Sankt Annas orden, första klass
•  Storkors av Vita örns orden
•  Andreasorden
•  Storkorset av Svarta stjärnorden
•  Hederslegionens stormästare^[10]
• Anjouanstjärnans orden
•  Storkors av Nichan el Anouars orden
•  Storkors av Hederslegionen

[Redigera Wikidata]

• Wikimedia Commons har media som rör Émile Loubet.
  Bilder & media