Émile Campardon
Émile Campardon | |
Född | 18 juli 1837[1][2] Paris |
---|---|
Död | 23 februari 1915[1] (77 år) |
Medborgarskap | Frankrike |
Utbildad vid | École des chartes |
Sysselsättning | Historiker, arkivarie, författare[3] |
Utmärkelser | |
Riddare av Hederslegionen | |
Redigera Wikidata |
Émile Campardon, född den 18 juli 1837 i Paris, död den 23 februari 1915, var en fransk historiker.
Campardon, som var sektionschef i Archives nationales, ägnade djupgående forskningar åt 1700-talets, särskilt revolutionstidens, historia. Av hans skrifter kan nämnas Histoire du tribunal révolutionnaire de Paris (2 band, 1862; ny upplaga 1866), Marie-Antoinette à la Conciergerie, pièces originales conservées (1862; ny upplaga 1867), Marie Antoinette et le procès du collier (1863), Madame de Pompadour et la cour de Louis XV (1867), Voltaire. Documents inédits (1880) och L'Académie royale de musique au XVIII:e siècle (2 band, 1884). I förening med Boutaric utgav han 1866 Mémoires de Frédéric II, roi de Prusse (2 band).
Källor
- Svensk uppslagsbok. Lund 1930
- Campardon, Émile i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1905)
- Campardon, É. i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1923)
Noter
- ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ Léonoredatabasen, Frankrikes kulturministerium, Léonore-ID: LH//415/20, omnämnd som: Louis Emile Campardon, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.[källa från Wikidata]
|
Media som används på denna webbplats
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.