Élisabeth Borne
| Élisabeth Borne | |
 Élisabeth Borne 2022. | |
| Tid i befattningen 16 maj 2022–9 januari 2024 | |
| President | Emmanuel Macron |
|---|---|
| Företrädare | Jean Castex |
| Efterträdare | Gabriel Attal |
| Tid i befattningen 6 juli 2020–16 maj 2022 | |
| Premiärminister | Jean Castex |
| Företrädare | Muriel Pénicaud |
| Efterträdare | Olivier Dussopt |
| Tid i befattningen 16 juli 2019–6 juli 2020 | |
| Premiärminister | Édouard Philippe |
| Företrädare | François de Rugy |
| Efterträdare | Barbara Pompili |
| Tid i befattningen 17 maj 2017–16 juli 2019 | |
| Premiärminister | Édouard Philippe |
| Företrädare | Alain Vidalies |
| Efterträdare | Jean-Baptiste Djebbari |
| Född | 18 april 1961 Paris, Frankrike |
| Nationalitet |  Frankrike |
| Politiskt parti | Renaissance (2017–) |
| Alma mater | École polytechnique École nationale des ponts et chaussées |
| Yrke | Ingenjör, politiker |
| Make | Olivier Allix (g. 1989–2008; skilda) |
| Barn | 1 |
| Namnteckning |  |
Élisabeth Borne, född 18 april 1961 i Paris, är en fransk politiker. Hon var Frankrikes premiärminister 2022–2024, och har tidigare haft flera ministerposter i regeringarna under Emmanuel Macron.
Biografi
Bornes far är av ryskt-judiskt ursprung och tillhörde motståndsrörelsen under andra världskriget i Frankrike. Hennes mor kommer från Normandie. Hon har en examen från École polytechnique och är utbildad ingenjör.[1][2]
Borne stod länge nära Socialistiska partiet i Frankrike, men röstade på Emmanuel Macron i franska presidentvalet 2017.[3] Hon gick därefter med i hans parti La République En Marche![4] I maj 2017 utsågs hon till transportminister i regeringen Philippe I och behöll den posten i regeringen Philippe II. I juli 2019 utsågs Borne istället till miljöminister, efter François de Rugys avgång.[5] I och med regeringen Castex utsågs hon till arbetsmarknadsminister.
Den 16 maj 2022 meddelade Elyséepalatset att presidenten utsett Élisabeth Borne som ny premiärminister. Regeringsombildningen skedde efter att Macron omvalts för en ny mandatperiod, och inför parlamentsvalet i juni samma år.[6] Hon blev den andra kvinnan att inneha posten som premiärminister i Frankrike, efter Édith Cresson som var landets premiärminister 1991 till 1992.[7]
Den 8 januari 2024 meddelade hon att hon skulle avgå från befattningen som premiärminister.[8] Hon efterträddes av Gabriel Attal den 9 januari.[9]
Utmärkelser
Riddare av Hederslegionen, 12 juli 2013[10]
Kommendör av Orden för sjöfartsförtjänster, 2019[11]
Storkorset av Nationalförtjänstorden, 2022[12]
Referenser
- ^ Vincendon, Sibylle (20 maj 2015). ”Elisabeth Borne. Elle a pris le métro” (på franska). Libération.fr. https://www.liberation.fr/futurs/2015/05/20/elisabeth-borne-elle-a-pris-le-metro_1313266. Läst 3 juli 2020.
- ^ ”RATP : Elisabeth Borne devrait remplacer Pierre Mongin” (på franska). Le Monde.fr. 24 mars 2015. https://www.lemonde.fr/economie/article/2015/03/24/ratp-elisabeth-borne-pourrait-remplacer-pierre-mongin_4600121_3234.html. Läst 3 juli 2020.
- ^ Albertini, Dominique; Bouaziz, Franck (8 januari 2018). ”Transports : Elisabeth Borne, lasse du volant ?” (på franska). Libération.fr. https://www.liberation.fr/france/2018/01/08/transports-elisabeth-borne-lasse-du-volant_1621110. Läst 3 juli 2020.
- ^ ”10 choses à savoir sur Elisabeth Borne, la ministre qui porte la réforme de la SNCF” (på franska). L'Obs. https://www.nouvelobs.com/societe/social/20180403.OBS4556/10-choses-a-savoir-sur-elisabeth-borne-la-ministre-qui-porte-la-reforme-de-la-sncf.html. Läst 3 juli 2020.
- ^ ”Elisabeth Borne, actuelle ministre des Transports, remplace François de Rugy au ministère de la Transition écologique” (på franska). Franceinfo. 16 juli 2019. https://www.francetvinfo.fr/politique/la-republique-en-marche/francois-de-rugy/elisabeth-borne-actuelle-ministre-des-transports-remplace-francois-de-rugy-au-ministere-de-la-transition-ecologique_3539201.html. Läst 3 juli 2020.
- ^ ”Frankrikes premiärminister avgår – Élisabeth Borne ny fransk premiärminister”. Hufvudstadsbladet. 16 maj 2022. ISSN 0356-0724. https://www.hbl.fi/artikel/frankrikes-premiarminister-avgar-elisabeth-borne-ny-fransk-premiarminister/. Läst 17 maj 2022.
- ^ ”Élisabeth Borne becomes France’s first female prime minister in 30 years” (på engelska). the Guardian. 16 maj 2022. https://www.theguardian.com/world/2022/may/16/elisabeth-borne-becomes-frances-first-female-prime-minister-in-30-years. Läst 31 maj 2022.
- ^ ”Démission d'Élisabeth Borne” (på franska). gouvernement.fr. https://www.gouvernement.fr/actualite/composition-du-nouveau-gouvernement. Läst 8 januari 2024.
- ^ Alfons Westerberg (9 januari 2023). ”Gabriel Attal blir ny premiärminister i Frankrike”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/direkt/2024-01-09/gabriel-attal-blir-ny-premiarminister-i-frankrike/.
- ^ PREX1316852D.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.meritemaritime-fnmm.com, läst: 9 januari 2024.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, fr.news.yahoo.com, läst: 9 januari 2024.[källa från Wikidata]
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Boroduntalk, Licens: CC BY 3.0
Ribbon bar: l'Ordre du Mérite maritime, Commandeur
Författare/Upphovsman: Andrea Adriani © European Union 2022, Licens: CC BY-SA 4.0
France’s Prime Minister Élisabeth Borne
Signature d'Élisabeth Borne
Författare/Upphovsman: Borodun, Licens: CC BY 3.0
Ribbon bar: l'Ordre national du Mérite, Grand Cross