Återvändandedirektivet

Återvändandedirektivet, eller direktiv 2008/115/EG, är ett europeiskt direktiv som reglerar gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligen inom Europeiska unionen.[1] Direktivet utgör en viktig del av den gemensamma invandringspolitiken, och är inte bindande för Irland. Det utfärdades av Europaparlamentet och Europeiska unionens råd den 16 december 2008, trädde i kraft den 13 januari 2009 och skulle vara införlivat i medlemsstaternas nationella lagar och andra författningar senast den 24 december 2010. Direktivet ersatte artikel 23 och 24 i Schengenkonventionen. Som en del av Schengenregelverket gäller direktivet även för Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz.

Europeiska kommissionen har genom olika rekommendationer uppmanat medlemsstaterna att erkänna varandras beslut om återvändande vid genomförande av återvändandedirektivet.[2]

Återvändandedirektivets bestämmelser gäller vid utvisning av tredjelandsmedborgare som olagligen vistas på en medlemsstats territorium. Direktivet får däremot inte tillämpas på personer som åtnjuter fri rörlighet, till exempel familjemedlemmar till unionsmedborgare. Medlemsstaterna kan även välja att inte tillämpa direktivet på tredjelandsmedborgare som försöker resa in i en medlemsstat över de yttre gränserna eller på tredjelandsmedborgare som dömts för brott och därmed ska utvisas. EU-domstolen har i flera domar förtydligat att detta undantag inte gäller för inre gränser där tillfälliga inre gränskontroller har införts i enlighet med Schengenkodexen.[3][4][5][6]

Kommissionen har genom flera rekommendationer uppmanat medlemsstaterna att tillämpa återvändandedirektivet mer effektivt.[7][8]

Se även

Referenser

  1. ^ Direktiv 2008/115/EG
  2. ^ [1]
  3. ^ [2]
  4. ^ [3]
  5. ^ [4]
  6. ^ [5]
  7. ^ ”Kommissionens rekommendation (EU) 2017/432 av den 7 mars 2017 om effektivare återvändanden vid tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG”. EUT L 66, 11.3.2017, s. 15–21. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32017H0432. 
  8. ^ ”Kommissionens rekommendation (EU) 2023/682 av den 16 mars 2023 om ömsesidigt erkännande av beslut om återvändande och om påskyndande av återvändanden vid genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG”. EUT L 86, 24.3.2023, s. 58–64. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32023H0682. 
Europeiska flagganEU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.

Media som används på denna webbplats

Flag of Europe.svg
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.

The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.

It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.