Årtull

Nydamskeppets hå med hål för håband

Utriggare, ett fäste för åror till exempel på en dubbelsculler

Årtull är en stödanordning för åra som är fäst på relingen; på däcket eller det inre sudbandet till en roddbåt. På vilket sätt åran ligger an under rodd skiljer sig utefter kuster, sjöar och även mellan olika båtar.

Moderna roddbåtar har oftast årklykor,^[1] vilka är tillverkade i metall och sätts i motsvarande beslag i tullbordet eller i klampar på däcket. Lösa årtullar är ofta säkrade med en liten lina för att undvika att de går överbord och förloras. På större roddbåtar kan årklykorna vara fast monterade och nedfällbara. I dagligt tal förekommer det att även årklyka kallas för årtull. Årtullarna är placerade parvis, på båtens styrbords- respektive babordssidor. En del långsmala båtar som till exempel giggar kan ha årtullar växelvis placerade. En båt kan ha ett eller flera par årtullar, beroende på dess storlek och hur många roddare som den avses för.

Historia

Historiskt har det sett olika ut; norrländska båtar har in i modern tid haft hån^[2] liknande som finns på Nydamskeppet.

Årtullen delar

En årtull består av en eller två kraftigt utformade pinnar av trä eller metall som är vertikalt och parallellt monterade tullbordet på en båt som saknar däck. Båtar med däck har klampar för att fästa årklykor eller tullpinnar i. Under rodd placeras en åra mellan dessa pinnar så att den får stöd. På Öland, Gotland och i Blekinge har man använt en tullapinne av trä eller metall för varje åra, på åran finns en motsvarande ögla. Detta sätt gör det möjligt att vid fiske kunna ha årorna beredda i vattnet, nackdelen är att det ej går att skeva årorna under rodd.

Svenska marinens roddbåtar kan vara olika slupar eller giggar, dessa kan vara byggda med årluckor eller ett urtag för åran i den övre förstärkta bordgången. Urtaget är förstärkt med en skoning av metall och de runda årorna är klädda med ett förband av läder som förhindrar slitage.

Utriggare är en anordning på smala roddbåtar, för till exempel tävlingsändamål^[1]; utriggaren är fäst i relingen på båten. Den möjliggör att årfästet kan placeras utanför båten, för att erhålla ett större moment i förhållande till båtens bredd vid rodd.

• 

  Årluckor på en roddslup

• 

  Tullapinne vanlig för fasta åror.

• 

  Årtull för klykor, tidigare användes här fasta tullpinnar.

• 

  Årklykor vanliga för ej fasta åror.

Källor

• Brohäll, Per (2005). Bygg båten själv. Uppsala: Almqvist och Wiksell Tryckeri. Libris 10948088. ISBN 91-631-6559-7 
• Eskeröd, Albert (1970). Båtar: från ekstock till trålare. Stockholm: LT:s förlag. Libris 8201937 
• Hult, Bengt O (2003) (på svenska). Nautisk Uppslagsbok. Stockholm. Libris 8873713. ISBN 91-518-4156-8 
• Lärobok i sjömanskap för marinen, utarbetad av S G Weinberg, 1954, sid 333ff
• Nationalencyklopedin
• Utriggare i Nordisk familjebok (första upplagan, 1892)

Noter