Åkersparv

	Åkersparv; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Amerikanska sparvar; Passerellidae
Släkte	Spizella
Art	Åkersparv; S. pusilla
Vetenskapligt namn
	§ Spizella pusilla
Auktor	(Wilson, 1810)
Utbredning
	Orange=häckning; Blå=sommarviste; Lila=året runt

Åkersparv^[2] (Spizella pusilla) är en fågel i familjen amerikanska sparvar inom ordningen tättingar.^[3] Den häckar i centrala och östra Nordamerika. Vintertid förekommer den i sydöstra USA, men även in i nordöstra Mexiko.

Utseende

Åkersparvar är relativt små (12–15 cm) och slanka sparvar med kort, konformad näbb, rundat huvud och rätt lång stjärt. Undersidan är ljusgrå med mjukt orangefärgad anstrykning. På ovansidan kontrasterar den svartstreckat bruna ryggen mot grått på övergump och stjärt. Vingarna har två svaga vingband.^[4]

Huvudet är karakteristiskt ljusgrått med rostfärgad hjässa och ett brett rostfärgat streck bakom ögat. Strupen är vitaktig och kantad av mjukt rostorange strupsidesstreck. Runt ögat syns en tydlig vit ögonring och näbben är skär.^[4]

Läte

Sången består av en accelererande serie med behagliga visslingar. Lätet är ett klart tjippande, kraftigare än tjippsparven och i flykten hörs ett "tseew".^[5]

Utbredning och systematik

Åkersparv förekommer i östra och centrala Nordamerika och behandlas antingen som monotypisk^[6] eller delas in i två underarter med följande utbredning:^[3]

Spizella pusilla pusilla – förekommer i sydöstra Kanada, sydöstra USA, flyttar till Mexikanska golfkusten och södra Florida
Spizella pusilla arenacea – förekommer på slätterna i centrala USA, flyttar till Mexikanska golfkusten och nordöstra Mexiko

Familjetillhörighet

Tidigare fördes de amerikanska sparvarna till familjen fältsparvar (Emberizidae) som omfattar liknande arter i Eurasien och Afrika. Flera genetiska studier visar dock att de utgör en distinkt grupp^[7]^[8]^[9]^[10] som sannolikt står närmare skogssångare (Parulidae), trupialer (Icteridae) och flera artfattiga familjer endemiska för Karibien.^[10]

Levnadssätt

Åkersparven häckar i igenväxta fält med spridda buskar och träd, gärna med inslag av törnbuskar som björnbär och rosenbuskar. Vintertid ses den i liknande miljöer, som skogsbryn och betesmarker, och under flyttningen kan den ses i förortsmiljöer. Födan består av gräsfrön vintertid, medan den övergår till en blandning av frön och insekter när våren närmar sig. Ungarna matas med insekter och spindlar.^[4]

Häckning

Fågeln häckar från månadsskiftet april–maj till början av augusti. Den kan lägga upp till hela fem kullar per häckningssäsong. För varje kull bygger den ett nytt bo, det första på marken och sedan högre och högre upp i buskar och träd i skydd från ormar och andra predatorer. Varje kull innehåller ett till fem ägg som ruvas i tio till 17 dagar, varefter ungarna är flygga efter ytterligare fem till åtta dagar. Åkersparven är utsatt för boparasitism av brunhuvad kostare. I vissa områden i Iowa och Illinois innehåller mellan 50 och 80 procent av alla bon ett kostareägg.^[4]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.^[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).^[1] Världspopulationen uppskattas till 9,3 miljoner individer.^[11]

Referenser

^ [a b c] Birdlife International 2020 Spizella pusilla . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2021-3. Läst 11 december 2021.
^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
^ [a b c d] Field Sparrow Faktablad om åkersparv på allaboutbirds.org
^ Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Eastern North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 376. ISBN 0-679-45120-X
^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.1). doi : 10.14344/IOC.ML.8.1.
^ Yuri, T. & Mindell, D.P. (2002). Molecular phylogenetic analysis of Fringillidae, “New World nine-primaried oscines” (Aves: Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 23(2): 229–243.
^ Klicka, J., R.M. Zenk, and K. Winker (2003), Longspurs and snow buntings: Phylogeny and biogeography of a high-latitude clade (Calcarius), Mol. Phylogenet. Evol. 26, 165-175.
^ Alström, P., Olsson, U., Lei, F., Wang, H.T., Gao, W. & Sundberg, P. (2008). Phylogeny and classification of the Old World Emberizini (Aves, Passeriformes) Arkiverad 9 januari 2022 hämtat från the Wayback Machine.. Molecular Phylogenetics and Evolution 47(3): 960–973.
^ [a b] Barker, F.K., Burns, K.J., Klicka, J., Lanyon, S.M. & Lovette, I.J. (2013). Going to extremes: contrasting rates of diversification in a recent radiation of new world passerine birds. Systematic Biology 62(2): 298–320.
^ Partners in Flight (2019). Avian Conservation Assessment Database. 2019.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör åkersparv.
Bilder & media
Wikispecies har information om Spizella pusilla.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] Birdlife International 2020 Spizella pusilla . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2021-3. Läst 11 december 2021.

[SOF-2] Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11

[ALLABOUT-4] [a b c d] Field Sparrow Faktablad om åkersparv på allaboutbirds.org

[Sibley-5] Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Eastern North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 376. ISBN 0-679-45120-X

[IOC-6] Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.1). doi : 10.14344/IOC.ML.8.1.

[7] Yuri, T. & Mindell, D.P. (2002). Molecular phylogenetic analysis of Fringillidae, “New World nine-primaried oscines” (Aves: Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 23(2): 229–243.

[8] Klicka, J., R.M. Zenk, and K. Winker (2003), Longspurs and snow buntings: Phylogeny and biogeography of a high-latitude clade (Calcarius), Mol. Phylogenet. Evol. 26, 165-175.

[9] Alström, P., Olsson, U., Lei, F., Wang, H.T., Gao, W. & Sundberg, P. (2008). Phylogeny and classification of the Old World Emberizini (Aves, Passeriformes) Arkiverad 9 januari 2022 hämtat från the Wayback Machine.. Molecular Phylogenetics and Evolution 47(3): 960–973.

[Barker-10] [a b] Barker, F.K., Burns, K.J., Klicka, J., Lanyon, S.M. & Lovette, I.J. (2013). Going to extremes: contrasting rates of diversification in a recent radiation of new world passerine birds. Systematic Biology 62(2): 298–320.

[11] Partners in Flight (2019). Avian Conservation Assessment Database. 2019.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

Navigation

Navigering

Temaportaler