Åkersnylthumla

Åkersnylthumla
Hane på ängsvädd.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassInsekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
UnderordningMidjesteklar
Apocrita
(orankad)Gaddsteklar
Aculeata
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljLångtungebin
Apidae
SläkteHumlor
Bombus
UndersläkteSnylthumlor
Psithyrus[1]
ArtÅkersnylthumla
B. campestris
Vetenskapligt namn
§ Bombus campestris
Auktor(Panzer, 1801)[1]
Synonymer

Apis campestris Panzer, 1801[2]
Apis leeana Kirby, 1802[2]
Apis montana Panzer, 1804[2]
 Apis francisana Kirby, 1802[2]
Apis arvorum Panzer, 1804[2]
Psithyrus campestris (Panzer, 1801)[2]
Apis rossiella Kirby, 1802[2]
Apis carduorum Schrank, 1802[2]
Apis sylvarum Schrank, 1781[2]
Psithyrus susterai Tkalcu, 1959[2]

Psithyrus susteraianus Tkalcu, 1977[2]
Hona och två hanar av åkersnylthumla, de senare i ljusare och mörkare form.
Hona och två hanar av åkersnylthumla, de senare i ljusare och mörkare form.
Hitta fler artiklar om djur med

Åkersnylthumla (Bombus campestris) är en insekt i överfamiljen bin (Apoidea) som tillhör undersläktet snylthumlor.[2][3]

Utbredning

Humlan finns i större delen av Europa från norra Spanien, södra Italien och Balkan i söder till Sverige och Finland i norr, samt från Spanien och Storbritannien i väster till östra Ryssland i öster.[4] Den finns också i norra och mellersta Asien österut till Kamtjatka och Stilla havet.[5][6]

I Sverige finns den från Skåne till norra Västerbotten, inklusive Öland och Gotland. Utbredningsområdet har förlängts kraftigt norrut sedan 1970-talet, då nordgränsen gick vid Dalarna och Hälsingland.[6]

I Finland finns arten i södra och mellersta delarna av landet, med undantag för Åland. Norrut når den Norra Österbotten, med enstaka fynd, samt med ett fynd i sydligaste Lappland.[7]

Arten är klassificerad som livskraftig både globalt,[4] i Sverige[6] och i Finland[8].

Beskrivning

Åkersnylthumlans utseende har stora variationer (se gärna den nedre bilden). Den kan ha nästan helt svart päls till att ha gul behåring på delar som hjässa, krage, bakre delen av mellankroppen och bakkroppsspetsen. På bakkroppen har oftast tergiterna[a] 4 och 5 gul päls på sidorna, även om de gula områdena kan vara mer omfattande, särskilt hos hanen. Det förekommer även att det gula på bakkroppen är ersatt av orange. Behåringen på bakkroppens ryggsida är i övrigt gles, så det svarta underlaget lyser igenom.[6] De nästan helmörka (melanistiska) individerna är ofta inte helt svarta, utan har otydliga, mörkbruna band på bakkroppen.[9] Arten är en medelstor humla, med en kroppslängd hos honan på 16 till 18 mm, hos hanen 15 till 17 mm.[6] Humlan liknar trädgårdssnylthumlan, men denna har alltid vit bakkroppsspets.[10]

Ekologi

Habitatet utgörs av lövskog och blandskog, skogsbryn, kalhyggen, ruderatmark med blommande växter, hedar, betesmarker och även av samhällen.[6][4]

Ängssnylthumlan är en snylthumla, vars dräktiga hona, likt alla snylthumlor, tränger in i ett inte alltför stort bo av någon av värdhumlorna, dödar eller dominerar värddrottningen, och tvingar arbetarna att ta hand om sina egna ägg, som alla ger upphov till honor och hanar; varken den fullbildade avkomman eller modern deltar själva i boets omvårdnad.[11] Arten snyltar framför allt på åkerhumla men även på gräshumla, backhumla och ängshumla.[10][6]

Arten är polylektisk, den flyger till blommande växter från många olika familjer. Båda könen favoriserar växter från familjer som korgblommiga växter (tistlar och fibblor), strävbladiga växter (som hästtunga), väddväxter (som ängsvädd) samt kransblommiga växter (som jordreva)[10], medan honorna dessutom flyger till familjer som korgblommiga växter (maskrosor), kransblommiga växter (som plister), ärtväxter (som rödklöver) samt grobladsväxter, och hanarna flyger till korgblommiga växter (som gullris och klint) samt rosväxter (som hallonsläktet)[10][6].

De övervintrade drottningarna kommer fram i slutet på april, medan de nya djuren flyger från juli till september.[5]

Kommentarer

  1. ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.

Referenser

  1. ^ [a b] ”Psithyrus” (på engelska). Natural History Museum, London. http://www.nhm.ac.uk/research-curation/research/projects/bombus/ps.html. Läst 13 januari 2015. 
  2. ^ [a b c d e f g h i j k l] ”Bombus campestris (Panzer, 1801)” (på engelska). ITIS. https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=714882#null. Läst 16 juli 2023. 
  3. ^ Williams, P. (2016). ”Bombus campestris (Panzer, 1801) | åkersnylthumla”. Namn och släktskap. Artdatabanken. https://namnochslaktskap.artfakta.se/taxa/103250/details?lang=sv. Läst 16 juli 2023. 
  4. ^ [a b c] Rasmont, P., Roberts, S., Cederberg, B., Radchenko, V. & Michez, D. 2015 Bombus campestris . Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 16 juli 2023.
  5. ^ [a b] M Edwards (Mars 2012). ”Bombus campestris (Panzer, 1801)” (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. https://bwars.com/bee/apidae/bombus-campestris. Läst 16 juli 2023. 
  6. ^ [a b c d e f g h] Cederberg, B., Holmström, G., Hall, K. & Berg, A. (2022). ”Åkersnylthumla Bombus campestris”. Artinformation. Artdatabanken. https://artfakta.se/artinformation/taxa/bombus-campestris-103250/detaljer. Läst 16 juli 2023. 
  7. ^ ”Bombus campestris – Bläddra observationer”. Finlands Artdatacenter. 2019. https://laji.fi/sv/observation/map?target=MX.204732&countryId=ML.206&recordQuality=EXPERT_VERIFIED,COMMUNITY_VERIFIED,NEUTRAL&needsCheck=false. Läst 16 juli 2023. 
  8. ^ Juho Paukkunen (2019). ”Åkersnylthumla – Bombus campestris”. Finlands Artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204732. Läst 16 juli 2023. 
  9. ^ Holmström, Göran (2007). Humlor - Alla Sveriges arter. Västerås: Östlings Bokförlag Symposion AB. sid. 140-141. ISBN 978-91-7139-776-8 
  10. ^ [a b c d] Benton, Ted (2006). Bumblebees. London: HarperCollins. sid. 418-421. ISBN 0-00-717451-9 
  11. ^ Patrick Lhomme, Heather M Hines (2019) (på engelska). Ecology and Evolution of Cuckoo Bumble Bees. "112". https://academic.oup.com/aesa/article/112/3/122/5115643?login=false. Läst 16 juli 2023. 

Externa länkar

Katalogdata
​​​ • BioLib: 70371​ • Dyntaxa: 103250​ • EoL: 1065301​ • GBIF: 1340527​​​ • Inaturalist: 127779​ • ITIS: 714882​​ • NCBI: 207624​​​​​​​​​​​​​​​​​​ • Fauna Europaea: 231865​​​​​​​​​​​​​

Media som används på denna webbplats

Bombus (Psithyrus) campestris.jpg
Female and males (light and dark form) of Bombus (Psithyrus) campestris (Panzer, 1801)
Bombus campestris - Succisa pratensis - Keila.jpg
Författare/Upphovsman: Ivar Leidus, Licens: CC BY-SA 4.0
Male Field Cuckoo Bumblebee (Bombus campestris) on the Devil's-bit (Succisa pratensis). Keila, Northwestern Estonia.