Åke Johansson (konstnär)

Åke Johansson
Född	27 september 1893 Mora församling, Sverige
Död	21 april 1968 (74 år)
Medborgare i	Sverige[1]
Sysselsättning	Konstnär
Redigera Wikidata

Den här artikeln omfattas av Wikipedias policy om biografier. Den behöver fler källhänvisningar för att kunna verifieras. (2018-12) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Åke Valdemar Johansson, född 27 september 1893 i Mora, död 21 april 1968, var en svensk målare som brukar beskrivas som kolorist.^[2]

Biografi

Johansson utbildade sig vid Althins målarskola 1911–1912 och vid Konstakademin från 1917 till 1921, under bland andra Olle Hjortzberg och Gustaf Cederström. Han gjorde konstnärsresor till Berlin och Paris och studerade en kort tid 1922 på André Lhotes målarskola i Berlin. 1923 reste Johansson till Italien, vilket hade en avgörande inverkan på hans konstnärskap. Han vistades i Italien tillsammans med bland andra Axel Nilsson, Hilding Linnqvist, Gideon Börje och Fritiof Schüldt. Från den tiden finns ett uppmärksammat porträtt med Åke Johansson, Konvalescent, målat av Axel Nilsson. Vid denna tid led Johansson av gulsot.

På 1920-talet kom Emma Zorn att intressera sig för Johanssons konstnärskap. Hon köpte en del av hans konst och hon lånade honom Anders Zorns ateljé vid Södermalmstorg i Stockholm. Från den här tiden finns många verk från Stockholm. På 1930-talet tillkom ett av hans mer betydande verk, när han målade altartavlan i sakristian i Orsa kyrka.

Johansson gifte sig 1938 med Thorild (Tora) Hansson från Bollnäs och paret reste samma år till Italien och Jugoslavien. Under denna tid målade han figurer i miljö. 1936 fanns Johansson med i utställningen "Dalakonstnärer" på Liljevalchs konsthall. 1938 kom han till Lofoten, dit han även återvände efter 1945. Under denna tid återkom han ofta till Bohuslän under somrarna. 1939 hade han sin första separata utställning på Konstnärshuset i Stockholm, vilken blev en konstnärlig framgång. 1949 fick Johansson sin första egna ateljé i Stockholm, på Heleneborgsgatan. Denna tid kännetecknas av handgriplig och expressiv realism. Hans sista större framträdande i Stockholm blev 1945 på Konstnärshuset tillsammans med Arvid Backlund och Einar Norelius, med uppskattad recension av Yngve Berg i Dagens Nyheter.^[3]

1953 var Johansson särskilt inbjuden utställare vid Dalarnas konstförenings höstutställning. Det blev hans första och enda större utställning i Falun. Samma år hade han en större separatutställning på Tingshuset i Bollnäs. Johansson ingick i "Siljanskonstnärerna" och i "Gävleborgsgruppen". Vid flera tillfällen deltog han på Vårsalongen på Liljevalchs Konsthall och på samlingsutställningar med Svenska konstnärernas förening. 1947 deltog han vid en utställning på Göteborgs Konsthall.

På 1950-talet målade Johansson stora verk som beskrevs som rena i färgerna, inte så lite släktskap med Matisse och Munch. Hans stora beställningsverk "Årstiderna" för Orsa folkskola, som tog honom fem år att färdigställa, är från denna tid. 1956 gjorde han en längre resa till Spanien och 1957 var han särskilt inbjuden utställare vid Bollnäs Konstförenings 25-årsjubileum på Bollnäs museum. 1958 reste han till Nederländerna. 1963 höll han en av sina sista större utställningar med över 40 målningar på biblioteket i Orsa.

1971 samlade Åke Johanssons konstnärsvänner till en retrospektiv utställning, "Åke Johansson - Porträtt av en målare" på Dalarnas museum.

Johansson finns representerad i Zornsamlingarna i Mora, Dalarnas museum i Falun, Östersunds museum, Hälsinglands museum i Hudiksvall, Kalmar konstmuseum^[4], Gävle museum, på Waldemarsudde, i Stockholms stadsmuseum och på Moderna museet^[5].

Referenser

Noter

Litteratur

• Katalog: "Särskilt inbjuden utställare Åke Johansson Orsa", Dalarnas Konstförening, Falun, 1947.

Externa länkar

• konstnärslexikonett Amanda