Ängssmalbi

Ängssmalbi
(c) James Lindsey at Ecology of Commanster, CC BY-SA 3.0
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljVägbin
Halictidae
SläkteSmalbin
Lasioglossum
UndersläkteSphecodogastra[1]
ArtÄngssmalbi
Lasioglossum albipes
Vetenskapligt namn
§ Lasioglossum albipes
Auktor(Fabricius, 1781)
Ängssmalbi, hane.
Ängssmalbi, hane.
Hitta fler artiklar om djur med

Ängssmalbi (Lasioglossum albipes) är en biart som först beskrevs av Fabricius 1781.[2][3] Den ingår i släktet smalbin och familjen vägbin.[3][2] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]

Beskrivning

Arten har svart grundfärg. Honorna, och ibland även hanarna, har ljusa hårfläckar på tergiterna[a] 2 till 4; när hårfläckarna förekommer hos hanen, är de svagare än hos honan. Honan har ofta också tergit 1 och 2 mjölkvita, medan hanarna kan ha tergiterna 1 till 3 rödfärgade. Hanen har även blekgul clypeus (munsköld) och överläpp.[b] Honan har en kroppslängd på 7 till 9 mm, hanen 6 till 9 mm.[5]

Förväxlingsart är mysksmalbi, men ängssmalbiet är oftast mindre.[6]

Ekologi

I norra delen av sitt utbredningsområde förekommer ängssmalbiet på grässlätter och skogar, medan det längre söderut lever i bergsterräng, inklusive skogsbryn, -gläntor och buskage. Den kan även uppträda i fruktträdgårdar, gamla vingårdar, jordbrukslandskap, på flodbankar samt i parker och trädgårdar.[7] Arten är polylektisk, den flyger till blommande växter från många familjer, även om honan föredrar smörblommor.[6] Honorna gräver ofta sina larvbon i små kolonier på nakna sandfläckar.[7] Arten är troligen solitär i norra delarna av sitt utbredningsområde, men längre söderut (eventuellt med början redan i Sydsverige) lever arten eusocialt, med arbetarna (tillsammans med en del hanar) i en första kull.[5]

Boet består av en vertikal tunnel omkring 15 cm djup, från vilken larvcellerna utmynnar. För eusociala populationer bygger arbetarna ur den första kullen larvceller åt könsdjuren (drottningar och hanar) i den andra kullen. Det finns uppgifter om att den grundläggande honan som gav upphov till den första kullen kan övervintra en andra gång för att anlägga ett nytt bo.[8]

Ängsblodbi är ofta boparasit hos arten; ängsblodbiets hona lägger sina ägg i ängssmalbiets larvbon, där den resulterande larven lever av den insamlade näringen, efter det att värdägget eller -larven dödats.[5]

Arten är polylektisk, den besöker blommande växter från många olika familjer[7], i synnerhet ängsvädd i familjen väddväxter, men även fibblor i korgblommiga växter[5]. Honorna flyger från mitten av april till mitten av september, hanarna från början av juli till slutet av september/början av oktober.[7]

Utbredning

Utbredningsområdet omfattar Eurasien från Irland via Sibirien (Ussuriflodens dalgång) till Hokkaido och Honshu i Japan. I Sverige når den till 66° N.[6]

I Finland förekommer arten främst i den södra halvan av landet, inklusive Åland, men med spridda förekomster ända upp till Lappland.[9]

I Sverige är arten vanlig i större delen av landet, i Norrland dock främst vid kusten, ända upp till Haparanda.[5]

Status

Globalt är arten inte hotad, utan klassificeras som livskraftig ("LC").[7] Även i Sverige och Finland är den klassificerad som livskraftig.[5][9]

Kommentarer

  1. ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.
  2. ^ Clypeus, även kallad munskölden, är den platta som sitter högst upp mellan käkarna. Under denna sitter labrum eller överläppen.

Källor

  1. ^ ”Lasioglossum albipes (Fabricius 1781)” (på engelska). Discover Life. http://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Lasioglossum+albipes. Läst 12 januari 2023. 
  2. ^ [a b] de Jong, Y. (2016). ”Lasioglossum albipes (Fabricius, 1781) | ängssmalbi”. Namn och släktskap. Artdatabanken. https://namnochslaktskap.artfakta.se/taxa/103153/details?lang=sv. Läst 11 januari 2023. 
  3. ^ [a b] ”Lasioglossum albipes (Fabricius, 1781)” (på engelska). Integrated Taxonomic Information System (ITIS). https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=757929#null. Läst 11 januari 2023. 
  4. ^ Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (21 november 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/lasioglossum+albipes/match/1. Läst 24 september 2012. 
  5. ^ [a b c d e f] Cederberg, B., Hagman, A., Johansson, N., Stenmark, M. et al. (2020). ”Ängssmalbi Lasioglossum albipes”. Artbestämning. Artdatabanken. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/103153. Läst 11 januari 2023. 
  6. ^ [a b c] A. Pauly. ”Lasioglossum albipes (Fabricius 1781)” (på franska). Atlas Hymenoptera. Université de Mons. http://www.atlashymenoptera.net/pagetaxon.asp?tx_id=392. Läst 26 september 2015. 
  7. ^ [a b c d e] Pauly, A. & Michez, D. 2015 Lasioglossum albipes . Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 11 januari 2023.
  8. ^ G W Allen (2022). ”Lasioglossum albipes (Fabricius,1781)” (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. https://www.bwars.com/bee/halictidae/lasioglossum-albipes. Läst 11 januari 2023. 
  9. ^ [a b] Juho Paukkunen (2019). ”Ängssmalbi – Lasioglossum albipes”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204369. Läst 11 januari 2023. 

Externa länkar

Katalogdata
​​​ • BioLib: 70586​ • Dyntaxa: 103153​ • EoL: 2743098​ • GBIF: 1354990​​​ • Inaturalist: 127749​ • ITIS: 757929​​ • NCBI: 88501​​​​​​​​​​​​​​​​​​ • Fauna Europaea: 232598​​​​​​​​​​​​​

Media som används på denna webbplats

Lasioglossum albipes, m, france, sie 2014-11-02-00.52.45 ZS PMax (15590396880).jpg

Lasioglossum albipes, Polysocial Hairy-tongued Bee, specimen collected in France


Because of the very well known biology of Honey Bees some may believe that all bees have complex social lives. However, very few of the more than 20,000 species of bees discovered actually has a complex social life. Indeed, most bees are solitary and even most social bees live in colonies of no more than 10 individuals. The Polysocial Hairy-tongue varies in its preferences: in some parts of its range it is social, with small colonies, while in others it is entirely solitary. But why?


Generally, social bees produce two or more broods per year – minimally, the queen will produce a brood of workers and then the workers forage and construct pollen balls for the queen to lay eggs upon. If there are only two broods per year, the second one will be of males and the next year’s queens. This works well in parts of the world where the summers are reasonably long. However, in cold mountaintops, or unpredictable but cold far northern environments, the summer is too short for there to be time to produce two broods and some bees have managed to revert to a solitary lifestyle to persist in these colder areas. The Polysocial Hairy-tongue is one such species. Even within the country of France, this bee will be social in lowland areas with quite long summers, but they are solitary in mountainous regions.


17:01, 17 November 2014 (UTC)17:01, 17 November 2014 (UTC){{{{{{0}}}}}}17:01, 17 November 2014 (UTC)17:01, 17 November 2014 (UTC)


All photographs are public domain, feel free to download and use as you wish.


Photography Information: Canon Mark II 5D, Zerene Stacker, Stackshot Sled, 65mm Canon MP-E 1-5X macro lens, Twin Macro Flash in Styrofoam Cooler, F5.0, ISO 100, Shutter Speed 200


Further in Summer than the Birds Pathetic from the Grass A minor Nation celebrates Its unobtrusive Mass. No Ordinance be seen So gradual the Grace A pensive Custom it becomes Enlarging Loneliness. Antiquest felt at Noon When August burning low Arise this spectral Canticle Repose to typify Remit as yet no Grace No Furrow on the Glow Yet a Druidic Difference Enhances Nature now 


      -- Emily Dickinson


Want some Useful Links to the Techniques We Use? Well now here you go Citizen:


Basic USGSBIML set up: www.youtube.com/watch?v=S-_yvIsucOY


USGSBIML Photoshopping Technique: Note that we now have added using the burn tool at 50% opacity set to shadows to clean up the halos that bleed into the black background from "hot" color sections of the picture. www.youtube.com/watch?v=Bdmx_8zqvN4


PDF of Basic USGSBIML Photography Set Up: ftp://ftpext.usgs.gov/pub/er/md/laurel/Droege/How%20to%20Take%20MacroPhotographs%20of%20Insects%20BIML%20Lab2.pdf


Google Hangout Demonstration of Techniques: plus.google.com/events/c5569losvskrv2nu606ltof8odo or www.youtube.com/watch?v=4c15neFttoU


Excellent Technical Form on Stacking: www.photomacrography.net/

Contact information: Sam Droege sdroege@usgs.gov

301 497 5840