Ängshumla

Ängshumla
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Ängshumla
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassInsekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
UnderordningMidjesteklar
Apocrita
(orankad)Gaddsteklar
Aculeata
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljLångtungebin
Apidae
SläkteHumlor
Bombus
UndersläktePyrobombus[2]
ArtÄngshumla
B. pratorum
Vetenskapligt namn
§ Bombus pratorum
Auktor(Linnaeus, 1761)[2]
Synonymer

Apis pratorum Linnaeus, 1761[3]
Bombus ephippium Dahlbom, 1832[3]
Apis burrellana Kirby, 1802[3]
Bombus lullianus Nylander, 1848[3]
Apis subinterrupta Kirby, 1802[3]
Apis donovanella Kirby, 1802[3]
Apis collaris Scopoli, 1763[3]
Apis fidus Harris, 1776[3]
Apis formido Harris, 1776[3]
Apis vereor Harris, 1776[3]
Apis citrina Müller, 1776[3]
Apis regalis Geoffroy, 1785[3]
Apis trifasciata Razoumowsky, 1789[3]
Apis melanocephala Gmelin, 1790[3]
Apis sylvestris Panzer, 1804[3]
Bombus donovanellus (Kirby, 1802)[3]

Markhumla[4]
Hitta fler artiklar om djur med

Ängshumla (Bombus pratorum) är en insekt i överfamiljen bin (Apoidea).

Beskrivning

Ängshumlan är en mycket liten och korttungad art. Drottningarna blir 15 - 17 millimeter långa, arbetarna 9 - 14 millimeter, hanarna 11 - 13 millimeter[5]. Den är svart med en bred gul halskrage och röd bakkroppsspets. Hanens halskrage är ofta väldigt bred och kan täcka det mesta av mellankroppen. Arbetarna är vanligen betydligt mindre än drottningen.[6]

Ekologi

Ängshumlan förekommer i skogar och skogsbryn, gärna i buskageterräng, översvämningsängar, ängar, skogsstäpper, trädgårdar, parker, vägrenar och fruktodlingar.[1] Humlan är tidig; hanarna, som normalt utvecklas sent, visar sig ofta redan i slutet på maj[6].

Boet, som är litet och normalt innehåller mindre än 100 individer, kan placeras litet varstans, både ovan och under jord; i övergivna smågnagarbon, under hustak, i gamla fågelbon, träd, häckar och buskage.[7]

Humlan besöker ett flertal näringsväxter som vinbär, krusbär, blåbär, fruktträd, mjölkört, kråkvicker, johannesört, sälg, ljung, lingon, hallon, björnbär, midsommarblomster, kovall, rallarros, ängsvädd, åkervädd, gullris och oxtunga[6][8].

Fortplantning

Som många andra humlehanar är ängshumlans hanar patrullerare, det vill säga de flyger längs en fast, ganska låg bana (i höjd med de nedersta trädgrenarna) i terrängen för att söka efter parningsvilliga ungdrottningar (det vill säga drottningar födda samma år av den grundläggande honan). Flera hanar brukar samsas om samma bana. I Storbritannien är det inte ovanligt att humlan hinner med en andra generation under året, ofta etablerad i redan existerande bon på nedåtgående, som främst producerar könsdjur (drottningar och hanar).[7] En liten andra generation kan uppkomma även i Sverige, men vanligtvis hinner den inte producera några drottningar.[9]

Utbredning

Arten förekommer i hela Europa där den är vanlig utom längst i syd, där den främst är en bergsart. Vidare förekommer den i de nordturkiska och nordiranska bergen. Den förekommer inte på de ukrainska eller sydryska stäpperna, men väl på Krim och öster om Uralbergen fläckvis i Altaj och Sibirien till Jenisejfloden.[10] I Sverige förekommer den allmänt i hela landet upp till skogsgränsen i norra Norrlands fjälltrakter. Dock har den inte lyckats etablera sig på Gotland.[9] I Finland är biet väletablerat och finns i hela landet, från Åland och sydkusten till norra Lappland, fast med tonvikt på den södra delen.[11]

Status

Globalt klassificerar Internationella naturvårdsunionen (IUCN) arten som livskraftig (LC), då populationen ökar och inga hot är registrerade.[1]

Arten är klassificerad som livskraftig ("LC") både i Sverige[12] och i Finland[11].

Referenser

  1. ^ [a b c] Rasmont, P., Roberts, S., Cederberg, B., Radchenko, V. & Michez, D. 2015 Bombus pratorum . Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 11 augusti 2024.
  2. ^ [a b] Pyrobombus (på engelska). Natural History Museum, London. http://www.nhm.ac.uk/research-curation/research/projects/bombus/pr.html. Läst 16 januari 2015. 
  3. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p] Bombus pratorum (Linnaeus, 1761)”. Integrated Taxonomic Information System (ITIS). https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=714984#null. Läst 22 mars 2024. 
  4. ^ Williams, P. (2016). [https://artfakta.se/taxa/103276/taxonomi ”'ängshumla Bombus pratorum (Linnaeus, 1761)”]. Taxonomi. Artdatabanken. https://artfakta.se/taxa/103276/taxonomi. Läst 11 augusti 2024. 
  5. ^ ”Kleine Wald- bzw. Wiesenhummel – Bombus pratorum (på tyska). Wildbienen. https://www.wildbienen.de/b-prator.htm. Läst 23 mars 2024. 
  6. ^ [a b c] Holmström, Göran (2007). Humlor - Alla Sveriges arter. Västerås: Östlings Bokförlag Symposion AB. sid. 98-99. ISBN 978-91-7139-776-8 
  7. ^ [a b] Benton, Ted (2006) (på engelska). Bumblebees. London: HarperCollins. sid. 338-342. ISBN 0-00-717451-9 
  8. ^ ”Ängshumla Bombus pratorum. Artdatabankens humlesidor. Sveriges Lantbruksuniversitet. http://www.artdata.slu.se/Humlor/las-pratorum.htm. Läst 15 november 2012. 
  9. ^ [a b] Björn Cederberg; Bo Mossberg (illustrationer) (2020). Humlor i Sverige. Bonnier Fakta. sid. 164–166. ISBN 9789178871018 
  10. ^ Pierre Rasmont et al. (9 december 2013). Bombus (Pyrobombus) pratorum (L., 1761)” (på engelska). Atlas Hymenoptera. Université de Mons. http://zoologie.umons.ac.be/hymenoptera/pagetaxon.aspx?tx_id=3047. Läst 19 april 2017. 
  11. ^ [a b] Juho Paukkunen. ”Ängshumla — Bombus pratorum. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204752. Läst 22 mars 2024. 
  12. ^ Cederberg, B., Hagman, A., Johansson, N., Larsson, A.M. & Stenmark, M. (2020). ”Ängshumla Bombus pratorum. Artinformation. Artdatabanken. https://artfakta.se/artinformation/taxa/103276/detaljer. Läst 22 mars 2024. 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Bombus pratorum-01 (xndr).jpg
Författare/Upphovsman: unknown, Licens: CC BY-SA 3.0