Ängsbandbi

Ängsbandbi
(c) James Lindsey at Ecology of Commanster, CC BY-SA 3.0
Ängsbandbi, hona.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljVägbin
Halictidae
SläkteBandbin
Halictus
UndersläkteSeladonia[1]
ArtÄngsbandbi
Halictus tumulorum
Vetenskapligt namn
§ Halictus tumulorum
Auktor(Linné, 1758)
Synonymer
Apis tumulorum Linnaeus, 1758[2]
metallbandbi[2]
Ängsbandbi, hane.
Ängsbandbi, hane.
Hitta fler artiklar om djur med

Ängsbandbi (Halictus tumulorum) är en biart som först beskrevs av Carl von Linné 1758.[2][3] Det ingår i släktet bandbin och familjen vägbin.[3][2] Inga underarter finns listade.[4]

Utseende

Ett slankt bi med metalliskt grönt huvud och mellankropp. Antennerna är helmörka hos honan, mörka med större delen av undersidan gul hos hanen. Hanen har även blekgula käkar och överläpp.[a] Benen är mörka, men hos hanen med gula fält. Tergiternas[b] bakkanter har som vanligt hos bandbin vita hårband, även om behåringen hos hanen är mer otydlig. Honan blir 6 till 8 mm lång, hanen 7 till 8 mm.[5]

Ekologi

Ängsbandbiet är generalist både vad gäller födokällor (den hämtar näring från 14 olika växtfamiljer[6]) och habitat, där den kan förekomma både i skog och öppna marker.[5] Den tycks emellertid vara vanligast i öppna landskap på sand- eller kalkjordar.[7]

Fortplantning

Arten anses vara primitivt eusocialt: Den övervintrande honan gräver på våren ut ett bo i form av en 5 till 20 cm lång tunnel, där de 6 till 9 horisontella larvcellerna inrättas i direkt anslutning till gången, utan några förbindelsegångar.[5][7] När boet är klart och honan börjat få avkomma, utgörs den första kullen främst av honor, som visserligen kan para sig, men inte får någon avkomma. De fungerar i stället som arbetare i boet. Endast 2 till 3 av individerna i kullen är hanar. I den andra kullen produceras både hanar och fertila honor. De senare övervintrar efter de parat sig. Arten är långlivad för att vara ett bi; det förekommer att drottningarna övervintrar två gånger.[7] Boparasit är mellanblodbi, vars hona lägger sitt ägg i ängsbandbiets larvcell efter det hon ätit upp ägget eller dödat larven, så att hennes egen larv ostört kan leva av den insamlade maten.[5]

Utbredning

Utbredningsområdet omfattar från Brittiska öarna i väster till Ural i öster, och från Pyreneerna, Neapel och norra Grekland i söder till 67°N i norr.[6] I Sverige finns arten i Götaland och Svealand, samt mera spritt längs Norrlandskusten, med fynd ända upp till Överkalix.[5] I Finland förekommer den främst i södra och mellersta delarna av landet, även om fynd har gjorts ända upp i Lappland.[8]

Bildgalleri

Kommentarer

  1. ^ Labrum eller överläppen är den platta som sitter längst ner mellan käkarna. Över denna sitter clypeus eller munskölden.
  2. ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.

Källor

  1. ^ ”Halictus tumulorum (Linnaeus, 1758)”. Discover Life. http://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Halictus+tumulorum&guide=Halictus. Läst 6 december 2022. 
  2. ^ [a b c d] de Jong, Y. (2016). ”Halictus tumulorum (Linné, 1758) | ängsbandbi”. Namn och släktskap. Artdatabanken. https://namnochslaktskap.artfakta.se/taxa/103141/details?lang=sv. Läst 5 december 2022. 
  3. ^ [a b] ”Halictus tumulorum (Linnaeus, 1758)” (på engelska). Integrated Taxonomic Information System (ITIS). https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=757865#null. Läst 5 december 2022. 
  4. ^ Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/halictus+tumulorum/match/1. Läst 24 september 2012. 
  5. ^ [a b c d e] Cederberg, B., Holmström, G., Hall, K. & Berg, A. (2022). ”Ängsbandbi Halictus tumulorum”. Artbestämning. Artdatabanken. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/103141. Läst 5 december 2022. 
  6. ^ [a b] ”Furchenbienen: Halictus tumulorum” (på tyska). Wildbienen. http://www.wildbienen.de/eb-htumu.htm. Läst 5 december 2022. 
  7. ^ [a b c] G. W. Allen (Januari 2012). ”Halictus tumulorum (Linnaeus, 1758)” (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. http://www.bwars.com/index.php?q=bee/halictidae/halictus-tumulorum. Läst 5 december 2022. 
  8. ^ Juho Paukkunen (2019). ”ängsbandbi (Halictus tumulorum)”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204353. Läst 5 december 2022. 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Xysticus cristatus Halictus tumulorum m 2.JPG
Författare/Upphovsman: Aiwok, Licens: CC BY-SA 3.0
Crabspider (probably Xysticus cristatus) with captured male bee (Halictus tumulorum) on Sneezewort in Kirchwerder, Hamburg.
Halictus tumulorum f1.jpg
Författare/Upphovsman: Aiwok, Licens: CC BY-SA 3.0
Probably sweat bee Halictus tumulorum in Bahrenfeld, Hamburg.
Halictus tumulorum.jpg
(c) James Lindsey at Ecology of Commanster, CC BY-SA 3.0
Halictus tumulorum female
Halictus tumulorum male (38036724611).jpg
Författare/Upphovsman: gailhampshire from Cradley, Malvern, U.K, Licens: CC BY 2.0
Cradley, Malvern, Worcs. SO729470