Älväxing

Älväxing
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Växter Plantae
Division	Fröväxter Spermatophyta
Underdivision	Gömfröväxter Angiospermae
Klass	Enhjärtbladiga växter Monocotyledonae
Ordning	Gräsordningen Poales
Familj	Gräs Poaceae
Släkte	Älväxingar Sesleria
Art	Älväxing S. uliginosa
Vetenskapligt namn
§ Sesleria uliginosa
Hitta fler artiklar om växter med Växtportalen Växtindex

Älväxing (Sesleria uliginosa) är en växtart i familjen gräs. Synonym Sesleria coerulea.

Många stavningsvarianter och olika kombinationer därav:

• Sesleria/Sessleria
• coerulea/caerulea

Beskrivning

Älväxing växer i tuvor med bredd ca 15 cm, höjden är ca 20 cm. Bladen är ca 3 mm breda, på översidan blåaktiga, på undersidan mörkgröna. Blommar mycket tidigt på våren, kan komma redan i mars.

Växtsättet karaktäriseras därav att fröna sprids utåt från moderplantan, som sedan dör, och jorden blir därefter otjänlig för fröns groning. Det är inte vetenskapligt klarlagt varför jorden blir så att säga förgiftad för avkomman. Resultatet blir att spridningen blir i ringar som år efter år växer utåt och blir allt större. Fenomenet påminner om det som sker med vissa svampar, som kan bilda s.k. häxringar. När det gäller älväxingen kallas ringarna i folktron älvringar, därav namnet älväxing.

Utbredning

Älväxing växer sparsamt i Norden, i Sverige från Skåne upp till södra Norrland och finns på Åland och i södra Norge.

Biotop

Älväxing trivs på hård, fuktig ängsmark av kalk- och lerjordskaraktär. Att älväxing är kalkälskande återspeglas i artens danska namn: Kalk-blåaks. Som odlad klarar den sig bra i normal trädgårdsjord i soliga och halvskuggiga lägen. Den är vinterhärdig.

Folktro

Älväxing trivs på fuktig mark där det svala, stilla sommarnätter gärna bildas dimma, som rör sig fram och tillbaka i vågor i lätt vind: Älvorna dansar. I folktron menade man att det var ljusalfer, som är en sorts älvor, som orsakade ringen av älväxing. I Närke har älväxingen därför kallats älvdansgräs.^[1]

Noter

Externa länkar

• Den virtuella floran
• Älväxing i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (andra upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)