Älggräs

"Älgört" omdirigerar hit. Älgört kan också vara ett namn på torta.

Älggräs
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Växter Plantae
Division	Fröväxter Spermatophyta
Underdivision	Gömfröväxter Angiospermae
Klass	Trikolpater Eudicotyledonae
Ordning	Rosordningen Rosales
Familj	Rosväxter Rosaceae
Underfamilj	Rosoideae
Släkte	Älggräs Filipendula
Art	Älggräs F. ulmaria
Vetenskapligt namn
§ Filipendula ulmaria
Auktor	L. 1753
Utbredning
Växtplatser på Island
Synonymer
Se text
Akvarell av Carl Lindman Blomställning Blad från stjälkens bas Blomma i längdsnitt. Förstoring × 5 Dito med endast blomaxelns skål, foderbladen och de tillväxande fruktanlagen. Förstoring × 3 Mogna småfrukter. Förstoring × 5 En av dessa i längdsnitt med fröet. Förstoring × 8

Älggräs (Filipendula ulmaria L.) är en ört i släktet älggräs i familjen rosväxter.

Älggräset är en ganska högväxt art (omkring 1 – 1,5 meter), som vanligen inte blommar förrän efter midsommar. De gräddvita blommorna, som har fem kronblad, sitter i breda knippen och är starkt doftande^[1] Trots att blommorna saknar nektar lockar doften stora mängder insekter, som bara får pollen med sig. Doften kommer av kronbladens innehåll av doftämnet salicylaldehyd,^[2] även kallad spireaolja.^[3] Blommorna och bladen luktar olika på grund av att de innehåller olika doftämnen.

Bladen är parvis sammansatta med sågade, lansettlika småblad.^[1]

Frukten är en spiralvriden nöt innehållande ett enda frö. Den är fylld med luft, därför kan den flyta på det vatten som ofta finns intill älggräsets växtplatser, vilket underlättar spridning till nya växtplatser.

Älggräs kan förväxlas med andra Filipendula-arter, bland annat med brudbröd, Filipendula vulgaris.^[1]

Älggräs växer i stora bestånd på fuktiga skogsängar, på försumpade ställen i skogarna (alkärren), vid skuggrika stränder och håller sig envist kvar i de diken, som går genom åkrar och gärden.

Älggräsets utbredningsområde omfattar hela Skandinavien och Finland samt nästan hela Europa och Sibirien.

Finns på ett fåtal platser i Nordamerika, men är troligen inte ursprunglig där.

• Norden [3]
• Norra halvklotet [4]

Om bladen av älggräs gnuggas avger de en stark och angenäm doft som påminner om rödklöverns blomdoft. Doftämnet är en benzoloid.^[3]

Bladen har för sin väldofts skull använts redan på 300-talet f.Kr. i Grekland; älgörten tillhörde också kelternas heliga örter.^[4]

Bin har ett välutvecklat luktsinne, och för att locka svärmande bisamhällen in i en bikupa är ett knep att gnida insidan av den med älggräsblad.

Förr spred man gärna ut blad av älggräs på golvet vid högtidliga sammanhang.^[4]

Älggräset har också använts för smaksättning av öl och mjöd, antingen genom att karen gneds med bladen, eller att de tillsattes som krydda. Man har även kryddat portvin och ättika med blommorna.^[5]

Av blommorna kan en saft kokas, efter samma recept som fläderblomssaft. De senare åren har allt fler uppmärksammat älggrässaften, flera bloggare^[6] [7] har beskrivit saftkokningen på älgört och i specialbutiker finns också saften att köpa.^[8] [9]

Bladen och blommorna^[4] innehåller salicylsyra. En drog gjord på torkade blommor (i den gamla farmakologin benämnt spiræe herba) har inom folkmedicinen använts som smärtstillande och febernedsättande medel.^[4] Även svettdrivande.^[1]

En dekokt på bladen hjälper mot diarré.^[10]

Växtens tidigare vetenskapliga namn Spiraea ulmaria har fått ge namn åt läkemedlet aspirin, resultatet av det tyska läkemedelsföretaget Bayer AG:s utveckling av salicylsyra till acetylsalicylsyra. I dag är acetylsalicylsyra en läkemedelssubstans som fortfarande tillverkas i stor mängd på syntetisk väg.

Latinets Filipendula, av filum ('tråd') och pendere ('hänga'), syftade på de trådar som håller ihop rotknölarna. Artnamnet ulmaria ('almliknande') syftar på att alm och älgört har blad som i någon mån liknar varandra.^[4]

Det gamla namnet spiræa är en latinisering av grekiska σπειρα (speira) = spiral, hoprullat, syftande på fruktens form.

Förledet älg kommer från bygdemål "ale" som betyder öl. Namnet älgört har därför inget med älgar att göra. Det ursprungliga namnet är ölgräs där gräs ska tolkas som ört. Således betyder älgört en "ört för öl". Förr i tiden fanns ingen humle i Skandinavien för ölbryggning. Istället användes framförallt älgört (d.v.s. ölgräs).^[11]

Beträffande namn med efterleden -gräs kan noteras att man i äldre tider inte över huvud taget använde termen ört. Alla växter som i dag benämns örter kallades då gräs. Termen ört är ett senare tiders påfund. Somliga, egentligen föråldrade namn, har dock hängt kvar än idag, t. ex. just älggräs.

Basionym Spiraea ulmaria L. 1753

Två underarter till älggräs finns identifierade. Dessa har i litteraturen beskrivits under ett antal olika namn enligt nedan.

• Vänsterklicka på en bild för förstoring. Kan göras upprepade gånger
• 
  Toppblad
• 
  Skott
• 
  Hundratals blommor i en vippa
• 
  Blomma
• 
  En humla, (Bombus kimalane) lockas av blommans doft, men blir lurad på nektar.
• 
  Gallbildning på ett blad
• 
  Älggräs kan drabbas av mögel på en stjälk
• 
  Svamprost av Triphagmium ulmariae
• 
  Utblommad i slutet på oktober; bara frukterna kvar
• 
  Frön
  Lägg märke till skalan längst ned, i mitten
• 
  Frön
  I mitten en frukt
• 
  Tvärån, nära Rödäng i Umeå
• 
  En odlad trädgårdsvariant
• 
  Omogna frukter
• 

• Läkartidningen Etnofarmakologi förr och nu: Pilgiftets väg till medicinskåpet
• Wikimedia Commons har media som rör Älggräs.
  Bilder & media